En oklarhet i 2 kap. 18 § nyttjanderättslagen. Undertecknad har nyligen haft anledning att syssla med 2 kap. 18 § nyttjanderättslagen och därvid funnit en oklarhet, som står ett redaktionsfel nära. Då denna oklarhet vid en kommande lagstiftning bör undanröjas, får jag härmed påpeka den.
    Enligt paragrafens första stycke skall en arrendator, som å fastigheten uppfört annan byggnad än i 14, 15 eller 16 §§ avses eller utövervad honom ålegat verkställt plantering av fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, hembjuda det jordägaren till inlösen, när han frånträder arrendet.
    Paragrafens andra stycke ger en specialregel i fråga om särskild hembjuden egendom, nämligen sådan elektrisk anläggning för fastighetens förseende med belysning eller drivkraft, som uppfyller vissa förutsättningar. Specialregeln stadgar att jordägaren är skyldig att lösa dylik egendom.
    Paragrafens tredje stycke säger därefter i sin första punkt: »Sker hembud i annat fall än då lösningsskyldighet enligt andra stycket föreligger, men vill ej jordägaren lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat sig därtill villig, äge arrendatorn bortföra vad han påkostat; återställe dock jord eller byggnad i det skick, vari han mottog den.»
    En läsare av denna bestämmelse vill anse att ordet »hembudet» syftar på hembud i annat fall än då lösningsskyldighet enligt andra stycket föreligger. Att ordet »hembudet» fått bestämd form, borde nämligen betyda att fråga är om hembud i sådana fall, varom nyss, i tredje stycket, talats. Men det är otvivelaktigt att ordet »hembudet» syftar även på hembud av elektrisk anläggning, i fråga om vilken jordägaren har lösningsskyldighet. Nästa punkt i tredje stycket lyder nämligen: »Är ej vad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja bortfört inom tre månader från det arrendet upphörde eller anspråk på inlösen därav slutligen ogillades, tillfalle det jordägaren utan lösen.» Orden »eller anspråk på inlösen därav slutligen ogillades» måste syfta på det slutliga avgörandet om lösningsskyldigheten mellan arrendatorn och en jordägare, vilken vägrat lösa in elektrisk anläggning. Orden i fråga fastslå en tidpunkt, vid vilken arrendatorn förlorar sin rätt till anläggningen efter det att det slutgiltiga avgörandet gått honom emot. Är detta händelsen, måste den första punkten i tredje stycket handla även om hembud av elektriska anläggningar, i fråga om vilka jordägaren har lösningsskyldighet.
    Det riktiga vore att i tredje stycket första punkten »hembudet» ut-

EN OKLARHET I 2 KAP. 18 § NYTTJANDERÄTTSLAGEN. 813byttes mot »hembud» d. v. s. mot samma ord i obestämd form, detta för att markera att nu blir fråga även om hembud av elektriska anläggningar, beträffande vilka jordägaren har lösningsskyldighet. Sådan anläggning har arrendatorn rätt att bortföra, om ej jordägaren inom en månad efter hembud förklarat sig villig att lösa den. Är jordägaren ovillig att lösa, skall frågan om hans skyldighet därtill hänskjutas —på vilkens initiativ och inom vilken tid? — till skiljemän och efter deras utslag äger vilken som helst av parterna tre månader att bringa saken under rättens prövning. Ända tills slutligt utslag föreligger och i ytterligare tre månader sedan han eventuellt förlorat äger arrendatorn ha kvar anläggningen å fastigheten. Han kan alltså få ha kvar anläggningen under högst avsevärd tid.


Åke Holmbäck.