Några uttalanden från Danmark om protokollföringen. Min artikel i SvJT 1945 s. 753 om protokollföringen enligt nya RB var ett försök att särskilja de olika alternativ för protokollföring som stå till buds. Jag förordade icke generellt någon viss metod men framhöll, i överensstämmelse med processlagberedningen, vikten av att begränsa protokollföringen och att i stor utsträckning använda systemet med korta sammanfattningar av utsagor.
I Tidskrift för Sveriges advokatsamfund 1945 s. 285 har advokaten ARVID RUDLING utförligt pläderat för fullständiga referat genom stenografi eller på fonografisk väg.
Det synes mig, icke minst efter Rudlings artikel, vara av intresse för svenska jurister att taga del av några uttalanden — i rakt motsatt riktning — vilka tillställts mig av danska jurister med lång erfarenhet av den danska rättegångsordningen.
För att rätt kunna förstå dessa uttalanden erfordras kanske några korta anmärkningar. Tvistemålen — endast sådana avses här — kunna som bekant i Danmark instämmas antingen (i vissa fall) direkt till Landsretten, med klagorätt till Højesteret, eller till underrätten, med klagorätt till Landsretten och — efter tillstånd av Justitsministeriet — vidare till Højesteret. I mål som instämmas direkt till Landsretten föregår såväl förberedelsen som huvudförhandlingen vid Landsretten i de fall, då parterna bo i närheten av Landsrettens säte eller eljest särskilt begära denna ordning. Men i alla andra till Landsretten instämda mål tillämpas av praktiska skäl den föga tillfredsställande ordningen, att förberedelsen äger rum vid underrätten, och där upptagas då normalt även förklaringar av parter och vittnen, vilka emellertid ofta höras på nytt vid huvudförhandlingen inför Landsretten. Om en dom från Landsretten överklagas hos Højesteret, upptagas nya vittnesförklaringar aldrig inför Højesteret men däremot ofta inför underrätten i den ort där vittnet är bosatt.
Angående protokollering av såväl parts- som vittnesförklaringar i tvistemål gälla de för vittnen givna stadgandena i Retsplejeloven § 185, nämligen en huvudregel, enligt vilken förklaring »optegnes i Retsbogen, saaledes at de vigtigste Udtalelser gengives saa vidt muligt med Vidnetsegne Ord, medens uvæsentlige Bemærkninger kan udelades», men även följande viktiga regel rörande huvudförhandling: »Naar Vidner afhøres under Domsforhandling, beror det paa Retten, hvor meget der skal optegnes af Vidnernes Forklaringer. Retten bør herved — naar Vidneførselen finder Sted for Underret eller for Landsret — særlig tage Hensyn til Ønsker fra Parternes eller Vidnernes Side samt til, om en