Finsk lag om förnamn. Genom en d. 20 dec. 1945 antagen lag om förnamn har den finska namnlagstiftningen ytterligare utbyggts. Tidigare finnes en lag om släktnamn från 1920. Den nya lagen klargör först och främst vilka slags förnamn som kunna godkännas och vilka som icke äro tillåtna samt vidare frågan om ändring av förnamn. Som förnamn få icke godkännas: 1) för gosse kvinnonamn och för flicka gossnamn, 2) släktnamn, med mindre det härletts från faderns förnamn och användes jämte annat förnamn, 3) namn som förut bäres av broder eller syster, halvbroder eller halvsyster, utom i förening med annat namn, 4) namn, som är språkvidrigt, ej heller olämpligt namn.
    Som en följd av dessa bestämmelser tillåtes ändring av tidigare givet förnamn, som är av sådan beskaffenhet, att det ej kan godkännas enligt den nya lagen. Förfarandet vid ändring av förnamn har lagts i händerna på länsstyrelsen, vilken även äger upptaga besvär över registermyndighets vägran att godkänna vid dopet föreslaget förnamn.

G. F-g.

 

    Tidsskriftsöversikt.

    Ugeskrift for Retsvœsen (1945 h. 40—53): »Lov og Ret» av byretsdommer H. A. SØRENSEN (s. 189—197), en recension av prof. Illums bok med samma titel, liksom Jørgen Trolles anm. i ett föreg. h. handlande även om svensk rättsfilosofi; »Nogle Bemærkninger om en Ægtefælles Dispositioner over hans ideelle Anpart i Fællesboet» av sagførerfuldmægtig E. LEGO ANDERSEN (s. 197—200); »Nogle Bemærkninger vedrørende Loven om Oprettelse af en ekstraordinær Tjenestemandsdomstol m. v.» av cand. polit. HANS DEGEN (s. 201—210), en bitande ironisk, med citat av regeringsuttalanden från den tidigare ockupationstiden späckad kritik av denna lag som tillkom strax efter ockupationens hävande för att tillmötesgå kraven på utrensning »til Bunds og til Tops»: förf. finner lagen stridande mot grundlagens både anda och bokstav och till sina tendenser nazistisk; »Om Delingsmaaden ved successivt Skifte af uskiftet Bo» av statsadvokat JØRGEN TROLLE (s. 210—216); »Omraadet for det strafbare Værnemageri» av højesteretssagfører, dr jur. HARTVIG JACOBSEN (S. 217—229), en med icke ringare skärpa framförd kritik av Straffelovtillæget § 15 och övriga Værnemagerlove; »Tanker omkring en Bog» av overretssagfører KNUD JARNER (s. 229—231) — boken är Trolles, Syv Maaneder uden Politi, jfr här ovan s. 213 — en artikel med ej mindre fräna ord om rättstillståndet i Danmark efter befrielsen; Jarner menar att polisen ännu ej har återtagit sina rätta funktioner till samhällets skydd, dess kraft är förlamad, brottsligheten florerar: »Og hvor kan det være andet, når politiets kraft er optaget af undersøgelsen

 

af de tusinder af sager, som motstandsbevægelsen har rejst, og som en lov, blevet til i et øjeblik, da vi alle var ophidsede og ude af stand til at tænke sagen igennem, nøder politiet og domstolene til at beskæftige sig med. En lov, der ikke blot forfølger dem, vi alle er enige om må ekstirperes af samfundet, men som tager de tusinder med, som med de ledendes mere eller mindre udtalte velsignelse tog en chance til hos tyskerne at tjene en god dagløn i stedet for, tit med kone og børn, at gå ud i arbejdsløshedens mørkeland. En lov, som ganske bortser fra, at nationalfølelsens intensitet nu engang aftager og må aftage, efterhånden som vi kommer nedefter i samfundets lag. Den der har det godt, og den, der har haft den lykke at få en opdragelse, som kan vende hans tanker mot højere mål, af ham kan man vente forståelse af den værdi, som det kultursamfund, i hvilket han har sine rødder, betyder for ham. Men den nationalfølelse maa naturnødvendigt aftage i styrke, efterhånden som vi bevæger os nedad til det niveau, hvor kampen for det daglige brød er det herskende, hvor de goder man kan få fra samfundet, er karrige, og hvor udsigten til sluttet på tilværelsen er aldersrenten. Det har den lov ignoreret, og der har den, og altså vi, der har lavet den eller fundet os i dens tilblivelse, syndet. Og så er det arbejde, der nu lammer politiets kraft, jo i virkeligheden forgæves og opgaven uigennemførlig. — — — Vi kan icke gennemføre den 'udrensning', og lad mig tilføje: det er uklogt og uretfærdigt at prøve derpå, fordi man nu engang kommer længere med det gode end med det onde. Det er enhver, der har blot nogenlunde dybtgående kendskap til historien, i stand til at belægge med talrige eksempler.» Jarner har fått en replik ifrån landsretssagfører KNUD BENTZEN (s. 242—244) men förklarar sig stå för vad han sagt och vidhåller riktigheten av det (s. 244). H. 47 innehåller (s. 233—242) ett norskt bidrag: »Lidt om risiko- og forsikringssynspunktet i norsk erstatningsrett» av professor KRISTEN ANDERSEN. I »Adoptivbørns Arveret» av cand. jur. MAGNA NØRGAARD (S. 245—252), en fortsättning på den tidigare i UfR förda  diskussionen i detta ämne (jfr 1944 s. 181 och 189 samt 1945 s. 61) rekommenderas att i arvshänseende likställa vissa adoptionsförhållanden med förhållandet mellan föräldrar och barn. En förutsättning härför finner förf. emellertid vara att man ger möjlighet att i vissa fall häva adoption, därvid hänvisas till svensk rätt. — Årgången slutar med mera diskussion kring statsförbrytelserna. Fuldmægtig i Justitsministeriet HANS TOPSØE-JENSEN kritiserar (s. 257—259) i ett inlägg »Om Tjenestemandsudrensningen» Degens ovannämnda artikel men blir bemött av JARNER (s. 259—260). En av prof. KNUD ILLUM (s. 260—267) skriven anmälan av första bandet av dokumentsamlingen »Besættelsestidens Fakta» utformar sig till en skarp generaluppgörelse med den nya lagstiftningen om landsskadlig verksamhet. Danskarna ha ett friare språk än vi, det skönjer man här om man inte visste det förut. Det är uppfriskande att läsa hur en professor — på tal om bestraffandet av de krigsfrivilliga — vågar skriva att »hvis der var Enighed om først at straffe Forsvarsministeren, vilde der være Grundlag for Straf for den blotte Deltagelse i Krigen paa Tysklands side» eller när han — visserligen indirekt men i just dessa ord — säger att en viss statsminister borde skämmas som en hund. Årgångens sista uppsatshäfte innehåller »Funktionærop-

findelser» av højesteretssagfører C. L. DAVID (s. 269—282) samt en vemodig notis. Tidskriftens redaktörer för den litterære afdeling HENRY USSING och KNUD JARNER tillkännage nämligen att de efter 26 år dra sig tillbaka från ledningen: »Allerede før Krigen brød ud, overvejede vi at gå, men så længe Danmark var besat, følte vi, at det var vor pligt at holde ud. Nu da det trykte ord atter er blevet frit, har UfR store opgaver, som kalder på yngre Kræfter». Så vitt vi svenska jurister, för vilka UfR under deras ledning varit en kär och aktad vän, kunna bedöma, ha de utfört sitt uppdrag på ett sätt som står i god samklang med Danmarks lysande rättstraditioner.