Jordförvärvslagen. Lagen d. 21 dec. 1945 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet har trätt i kraft d. 1 jan. 1946. Lagen bygger på ett d. 7 aug. 1941 av tillkallade utredningsmän avgivet betänkande med förslag till lag i ämnet (SOU 1941:24). För detta förslag har redogörelse lämnats i SvJT 1941 s. 836. Mellan förslaget och lagen föreligga emellertid avsevärda skiljaktigheter. En översikt över lagens bestämmelser jämte några kortfattade anmärkningar till desamma följer här nedan.
    För förvärv genom köp eller byte av jordbruksfastighet fordras enligt jordförvärvslagen i princip Konungens tillstånd. Lagen avser icke andra fång än de nämnda; och vissa slag av förvärv genom köp eller byte — nämligen förvärv från konkursbo, förvärv å exekutiv auktion och förvärv, till vilket jämlikt annan författning Konungens tillstånd skall sökas — falla utanför lagen.
    Lagen gäller för alla förvärvare med undantag av kronan och kommun.
    Avgörande för spörsmålet, när en fastighet skall anses ha natur av jordbruksfastighet, är den för fastigheten vid tiden för förvärvet gällande taxeringen. Eftersom enligt skattelagstiftningen en fastighet skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för jordbruk eller skogsbruk, blir även förvärv av en ren skogsfastighet underkastat jordförvärvslagens föreskrifter. Användes en fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och delvis för annat ändamål, skall jämlikt skattelagstiftningen den del, som användes för jordbruk eller skogsbruk, taxeras såsom jordbruksfastighet, under det att den del, som användes för annat ändamål, skall taxeras såsom annan fastighet; en i enlighet med denna regel verkställd taxering är följaktligen avgörande också vid tillämpningen av jordförvärvslagen.
    Lagen har icke avseende å jordbruksfastighet, vars värde ej överstiger 5 000 kronor. Jämväl frågan om en fastighets värde skall bedömas efter den taxering, som vid tiden för förvärvet gäller för fastigheten.
    Enligt skatteförfattningarna skall i regel varje jordregisterfastighet behandlas såsom taxeringsenhet och åsättas särskilt taxeringsvärde. Från denna regel stadgas emellertid flera avvikelser. Å ena sidan kan en jordregisterfastighet uppdelas i flera taxeringsenheter, å andra sidan kan ett komplex av jordregisterfastigheter bilda en taxeringsenhet. Jordförvärvslagen rör sig icke med jordregistrets fastighetsbegrepp utan anknyter i stället till de enheter, som äro åsatta särskilda taxeringsvärden. Egendom, som vid taxeringen behandlats såsom en enhet, anses alltså såsom en fastighet.

 

284 Å. BRAUNSTEIN.    En jordbruksfastighets taxeringsvärde är sammansatt av ett jordbruksvärde, ett skogsvärde samt ett tomt- och industrivärde. Vid tillämpningen av jordförvärvslagen kommer det sammanlagda taxeringsvärdet i betraktande.
    Erfordras enligt jordförvärvslagen tillstånd för förvärv av en fastighet, får ej heller del av fastigheten eller andel däri förvärvas utan tillstånd. Emellertid har i fråga om förvärv av fastighetsdel gjorts det praktiskt synnerligen betydelsefulla undantaget, att förvärv av område, som avstyckats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, icke för sin tillåtlighet kräver tillstånd. Frågan, huruvida förutsättningen för undantagsbestämmelsens tillämplighet är för handen, får avgöras med ledning av de rörande avstyckningsförrättningen upprättade handlingarna.
    Tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet skall sökas inom tre månader från det fånget skedde. I den händelse vid köp två fångeshandlingar — köpekontrakt och köpebrev — komma till användning, torde i enlighet med den rättspraxis, som gäller beträffande skyldigheten att söka lagfart, tidsfristen få anses börja löpa först från den dag, då köpebrevet utfärdas.
    Möjlighet föreligger för den, som är intresserad av att förvärva viss jordbruksfastighet, att redan på förhand eller således innan något fång skett vinna prövning av frågan, om han får förvärva fastigheten.
    Ansökan om tillstånd att förvärva jordbruksfastighet skall ingivas till jordbruksdepartementet samt innehålla vissa upplysningar om sökandens person och om fastighetens beskaffenhet. I ansökningen skall jämväl lämnas uppgift om det ändamål, för vilket fastigheten skall användas. Utredning angående fastighetens värde skall även förebringas av sökanden.
    Om vad i tillståndsärendet förekommer föranleder till antagande att fastigheten skall bli vanskött i sökandens ägo, skall ansökningen avslås. Ett absolut förbud gäller vidare mot skogsköp i sådana fall, då sökanden med förvärvet huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i orten tillgodogöra sig skogstillgång, som är behövlig såsom stöd för ortens jordbruk. Under det absoluta förbudet ha även hänförts det rena fastighetsjobberiet och rovdriften.
    Därest ett absolut förvärvsförbud icke föreligger, skall tillstånd till förvärvet meddelas utom i två undantagsfall.
    Det ena undantaget gäller, då det kan antagas att sökanden vill förvärva fastigheten huvudsakligen för kapitalplacering eller, vad angår fastighet med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig åt detta. Till de förvärv, som äro att hänföra under förevarande undantag, hör exempelvis förvärv av jordbruksfastighet i ändamål att använda densamma som sommarbostad eller eljest för rekreation eller ock som bostad i händelse av evakuering vid krig eller krigsfara.
    Det andra undantaget rörer sådana fall, då sökanden redan äger jordbruksfastighet eller då ansökningen avser förvärv från olika fångesmän av egendomar, som förut icke utgjort en brukningsenhet. Med detta undantag avses att hindra s. k. latifundiebildning.

JORDFÖRVÄRVSLAGEN. 285    I båda de nämnda undantagsfallen skall emellertid tillstånd kunna meddelas, om sökandens innehav av egendomen kan väntas medföra övervägande nytta för jordbruket eller för näringslivet i orten eller egendomen för sökanden har synnerligt värde utöver det ekonomiska eller eljest särskilt skäl därtill föreligger.
    Tillståndsmeddelande kan i de två undantagsfallen bero av att sökanden förbinder sig att inom viss tid verkställa erforderlig åtgärd till främjande av jordbruket eller skogsbruket å fastigheten eller att under viss tid nyttja fastigheten för bestämt ändamål eller underlåta särskild användning av densamma. I dylikt fall skall tillstånd meddelas och därvid föreskrivas vad i sådant hänseende skall åligga förvärvaren. För att de meddelade föreskrifterna skola bli effektiva skall vite utsättas för tredska att efterkomma desamma.
    I fall, då föreskrifter av angivet slag meddelats, skall den jordbrukskommission, inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen, hålla uppsikt över att föreskrifterna efterlevas. Vid tredska härutinnan kan kommissionen uppdraga åt allmän åklagare att vid rätten i den ort, där fastigheten ligger, anhängiggöra och utföra talan om vitets utdömande ävensom om utsättande av nytt vite.
    Om tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet vägras, blir påföljden att förvärvet är ogiltigt. Samma påföljd inträder för den händelse tiden för ingivande av ansökan försittes. I ett sådant fall föreligger dock intet hinder för att kontrahenterna, därest de fortfarande äro ense, träffa ett nytt avtal om samma fastighet samt att detta nya avtal lägges till grund för en ansökan om tillstånd till förvärvet.
    I princip innebär ogiltigheten att kontrahent icke är skyldig att fullgöra vad han enligt avtalet åtagit sig; har fullgörande redan kommit till stånd, skall återbäring äga rum. Ogiltigheten utesluter icke att endera kontrahenten enligt allmänna rättsgrundsatser kan vara skyldig att utgiva skadestånd på grund av särskild utfästelse eller rättsstridigt förfarande. För kontrahenterna bindande kunna också vara i avtalet intagna stadganden rörande uppgörelsen dem emellan för fall av vägrat tillstånd, såsom föreskrift att erlagd handpenning icke skall återbäras. Till följd av ogiltigheten kunna särskilda spörsmål uppkomma rörande rätten till avkastning, ersättning för nedlagda kostnader m. m. Det har överlämnats åt rättstillämpningen att lösa dylika spörsmål jämlikt gängse normer.
    Enligt vissa lagar, som för fångs civilrättsliga giltighet kräva att myndighets tillstånd meddelats, är vunnen lagfart utan betydelse för frågan om fångets giltighet. I jordförvärvslagen har däremot stadgats att, om lagfart meddelats å fång, den omständigheten att tillstånd ej sökts eller ansökan därom ej bifallits icke inverkar å fångets giltighet.
    För vissa vanliga arter av förvärv av jordbruksfastighet kan enligt jordförvärvslagen ett kontrollförfarande av enklare beskaffenhet än det, för vilket här ovan redogjorts, komma till användning. Detta enklare förfarande är tillämpligt i två fall. Det ena av dessa fall föreligger, då en person, som förvärvar fastighet med jordbruk, har för avsikt att själv ägna sig åt detta och icke är ägare av annan dylik fastighet.

286 Å. BR AUN STEIN.Därest en sådan förvärvare i samband med lagfartsansökan, som göres inom tre månader från det fånget skedde, företer dels av honom själv på heder och samvete avgivna försäkringar rörande nämnda båda förhållanden, dels ock ett — allt efter fastighetens belägenhet — av landsfiskalen i orten, av magistratsledamot eller av kommunalborgmästaren utfärdat intyg av innehåll, att förvärvarens försäkran om avsikten att ägna sig åt fastighetens jordbruk förtjänar tilltro samt att anledning till antagande att fastigheten skall av förvärvaren vanskötas eller att spekulationssyfte ligger bakom förvärvet icke föreligger, så erfordras ej K. M:ts tillstånd till förvärvet. Det andra fallet, då det enklare kontrollförfarandet kan begagnas, är det, då vederbörande med förvärvet avser att komplettera en honom tillhörig fastighet, vars jordbruk är att betrakta antingen såsom ofullständigt jordbruk eller såsom stödjordbruk (arbetarsmåbruk). I detta fall åtnjutes befrielse från att söka K. M:ts tillstånd till förvärvet, om förvärvaren i ärendet angående lagfart — vilken även här skall sökas inom tre månader från det fånget skedde — åberopar dels intyg av egnahemsnämnden, att förvärvet kommer att medföra lämplig utvidgning av den förvärvaren redan tillhöriga fastigheten, dels ock intyg av landsfiskalen, magistratsledamot eller kommunalborgmästaren, att anledning saknas antaga att fastigheten skall bli vanskött i förvärvarens ägo eller att förvärvet skett i spekulationsavsikt.
    Omförmälda förklaringar och intyg skola avfattas enligt fastställda formulär. Dessa kunna användas såväl då förvärv redan skett som ock då förvärv ännu icke kommit till stånd. Det formulär, som hänför sig till det först omnämnda av de båda fall, för vilka det enklare kontrollförfarandet är avsett, kan begagnas jämväl för den händelse en lantbrukare vill sälja sin gård och i samband därmed köpa en annan. Blanketter till förklaringarna och intygen tillhandahållas kostnadsfritt hos inskrivningsdomare ävensom hos de intygsutfärdande myndigheterna. Intygen utfärdas utan ersättning.
    Av vad som anförts rörande det enklare kontrollförfarandet torde framgå, att detsamma icke förorsakar en förvärvare av jordbruksfastighet nämnvärda kostnader eller olägenheter. Förfarandet kommer att kunna tillämpas i det övervägande antalet fall av förvärv av dylik fastighet.
    Då lagfart sökes å fång, varå jordförvärvslagen är tillämplig, måste inskrivningsdomaren kontrollera att lagens föreskrifter blivit iakttagna. Det normala förfaringssättet bör vara att förvärvaren först underställer fånget K. M:ts prövning eller förser sig med sådan utredning, som kräves för att det enklare kontrollförfarandet skall kunna tillämpas, och att han därpå med företeende av tillståndsbevis eller utredning av angivet slag inlämnar fångeshandlingen till inskrivningsdomaren för lagfart. Är det vid anhållan om lagfart känt att förvärvaren gjort ansökan om tillstånd och fått densamma avslagen eller har, då lagfart sökes, mera än tre månader från det fånget skedde förflutit utan att tillstånd sökts, måste tydligen inskrivningsdomaren avslå lagfartsansökningen. Är frågan om rätten att förvärva fastigheten ännu icke av-

JORDFÖRVÄRVSLAGEN. 287gjord, skall lagfartsansökningen förklaras vilande. För att sedermera lagfart å fånget skall kunna meddelas kräves att sökanden antingen visar, att K. M:ts tillstånd till förvärvet erhållits, eller ock förebringar sådan utredning, som hänför sig till det enklare kontrollförfarandet.
    Jordförvärvslagen har fått en begränsad giltighetstid; den gäller t. o. m. d. 31 dec. 1948. Endast sådana fång, som ske efter lagens ikraftträdande, falla under lagen.

Å. Braunstein.