Johannes Hellner 80 år. Född i Svedala, Mhus l. 22/4 66, stud. Lund 85, fil. kand. 87, jur. kand. 91, tingsmeriter i Rönnebergs, Onsjö och Harjagers doms., v. hhövd. 94, jur. lic. 95, docent i civilrätt i Lund o. jur. dr 96, sekr. i riksd. särsk. utsk. f. bankväs. 97, adj. led. i Svea hovrätt 98, led. av lagbyrån 99, byråch. f. lagär. i just.dep. 02, konst. rev.sekr. 02, sekr. v. Karlstadskonf. 05, konsult. statsråd 7/11 05—29/5 06, led. av perman. skiljedomst. i Haag, justitieråd 06—07, dir. i Sv. trävaruexportfören. 07—11, ledde förbered. utredn. ang. en rätterättegångsreform (»processkommissionen») 12—17, utrikesminister 19/10 17—10/3 20, led. av första kamm. 09—11, av andra kamm. sommarriksd. 14, ordf. i bolagsstyrelser, i Knut och Alice Wallenbergs fond etc. Gradualdisp.: Hustrus förmåga av rättshandlingar enligt svensk förmögenhetsrätt. Lund 95. Förhandl. å nord. juristm. Sthlm 96: Om giltigheten av utomlands ingångna äktenskap. Tidskriftsuppsatser m. m. En av SvJT:s stiftare 16. — Juris jubeldoktor 31/5 46.
Från sin tjänstgöring i lagbyrån under samarbete med Hammarskiöld, Marks von Würtemberg m. fl. av landets mest berömda jurister har Hellner i SvJT 1938 publicerat värdefulla och roande minnen. Det grundlades hos honom under denna tid ett livligt intresse för lagstiftningsarbete, vilket torde förklara justitieminister Albert Peterssons framgång, när han lyckades förmå Hellner att lämna den lukrativa direktörsposten i trävaruexportföreningen för att gripa sig an med processreformen. Under arbetet på denna, vilket avbröts av hans utnämning till utrikesminister i Edéns ministär, fick han tillfälle att öva ett avgörande inflytande på ett flertal partiella reformer. Trollhättan och Nässjö hade begärt att bli städer med egen jurisdiktion. Hellner avstyrkte bestämt ur processreformens synpunkt inrättandet av flera små
rådhusrätter, och efter den tiden har icke heller några nya sådana kommit till. Med sina erfarenheter från tjänstgöringen i HD blev Hellner en varm anhängare av åtgärder för nedbringandet av HD:s arbetsbörda för påskyndande av målens avgörande. Hans förslag om summa revisibilis m. m. blev också godkänt genom 1915 års lagändringar. Under medverkan från processkommissionen på Hellners tid tillkom som en följdlagstiftning till summa revisibilis den fria rättegången, förut okänd i Sverige; vidare lagstiftning om häradsrätternas tremansting m. m. Hellners utländska studieresor avbröts, efter besök av Frankrike (1912), Tyskland (1913) och Österrike (1914), genom världskrigets utbrott. Av det hopbragta studiematerialet kom särskilt erfarenheterna från Franz Kleins österrikiska civilprocessreform att utöva ett starkt inflytande på det fortsatta reformarbetet i Sverige (se SvJT 1927 s. 1).
Hellners »orubbliga skånska lugn och stora förmåga att övertyga folk om överensstämmelsen i deras stridiga meningar» tillhör redan litteraturen (Winroth, Strödda uppsatser VI s. 110). Winroth hade upptäckt Hellners förlikningstalanger på sin advokatbyrå i Lund, där den dåvarande unge docenten biträdde. Två bröder från den skånska landsbygden, stora processmakare, de mest fruktade bråkstakarna på sin ort, med en oändlig rad av förlorade processer sins emellan och med andra bakom sig, kom till Winroth och berättade sin leverneshistoria. Winroth skickade gubbarna till Hellner, som han antog bättre ägnad för en tröstares tålmodiga kall. När Winroth efter några dagar återsåg dem, var de förlikta både inbördes och med alla sina andra vederdelomän. Efter ett år kom de tillbaka för att få besked om en punkt i förlikningen. Då Hellner var borta, erbjöd Winroth dem sina tjänster. Nej, då kunde det vara detsamma. De klarade nog upp saken på egen hand; allt var så ordentligt gjort med den där förlikningen.
Dessa Hellners egenskaper — icke minst den att allt som han tog för händer blev så ordentligt gjort — var tydligen välkända för 1914—1917 års regering. Det gavs icke en stor finansiell utredning eller uppgörelse (t. ex. tobaken, järnmalmen) som Hellner icke ansågs vara rätte mannen att klara vid sidan om sitt arbete på processreformen. Att detta senare härigenom blev i någon mån fördröjt var naturligt. Den stora byggnaden blev emellertid så småningom (1917—1942) helt uppförd på den solida grund som Hellner lagt, bortsett från att underrättsorganisationen med dess heterogena element tills vidare i huvudsak fått bli vid det gamla.
K. J. S.