BJÖRN KJELLIN. 455Konfiskation utan rättegång. Under krigsåren har K. M:t utnyttjat de möjligheter tryckfrihetsförordningen lämnar att utan rättegång, genom beslut i statsrådet, konfiskera tryckta skrifter, vilka föranlett missförstånd med främmande makt. En förteckning över de skrifter, som konfiskerats under tiden fram till april 1942 jämte ett interpellationssvar, vari dåvarande justitieministern Westman utvecklade sina synpunkter på tolkningen av hithörande bestämmelser, infördes i SvJT 1942 s. 351 ff. Konfiskationerna fortsatte under år 1942 i oförminskad omfattning. Även under första halvåret 1943 förekommo åtskilliga konfiskationer. Under senare halvåret 1943 konfiskerades skrifter endast i några enstaka fall och med utgången av år 1943 upphörde konfiskationerna helt.
Då således konfiskationspolitiken är ett avslutat kapitel, kunna några sammanfattande uppgifter därom vara av intresse. Hela antalet utan rättegång konfiskerade skrifter utgör 316. Huvuddelen består av sådana som föranlett eller presumerats föranleda missförstånd med Tyskland eller, jämte Tyskland, även med annat land. Antalet sådana skrifter är 258. Lägger man därtill skrifter som riktat sig enbart mot Finland, Italien, Japan, Spanien eller Vichy-Frankrike blir antalet 278. Uttalanden riktade mot allierade stater (England, Förenta staterna, Norge, Polen och Ryssland) ha föranlett konfiskation i sammanlagt 37 fall. Enskrift har konfiskerats, emedan genom denna »missförstånd sig yppat» med Iran (Varbergsposten på grund av yttranden om schahen av Iran). Av de konfiskerade skrifterna äro 273 nummer av tidningar eller tidskrifter, fördelade på 61 sådana pressorgan. Av flertalet ha endast ett eller några enstaka nummer konfiskerats. De kommunistiska huvudorganen i Stockholm och Göteborg (Ny Dag och Arbetar-Tidningen) ha konfiskerats mer än 30 gånger vardera.
Sedan den utrikespolitiska situationen numera ändrats, har fråga uppkommit, om K. M:t kan häva beslut om konfiskation utan rättegång. TF innehåller icke några bestämmelser härom. Frågan sammanhänger med det inom stats- och förvaltningsrätten föga utredda problemet om rättskraft för administrativt beslut. Det kan i vissa fall vara praktiskt motiverat att rättsverkningarna av det tidigare konfiskationsbeslutet bli undanröjda. Så länge detta består, gäller nämligen enligt 4 § 9 mom. TF att den som, med vetskap om konfiskationen, utsprider eller låter utsprida skriften kan bestraffas. I sådant fall, då det numera icke längre finnes anledning ingripa mot skriften, vore det knappast tillfredsställande, om försäljning exempelvis genom antikvariat eller på bokauktion medförde straff. Därför har även i pressen framförts önskemål om ett generellt hävande av samtliga hithörande konfiskationer utan någon hemställan från vederbörande förlagsinnehavare.1
I förevarande fall hade en bokförläggare begärt att K. M:t måtte häva konfiskationen av de på hans förlag utkomna tryckta skrifterna »Den tyska Bartholomeinatten» och »Englands vita bok. Tyska medborgares behandling i Tyskland», vilka av K. M:t konfiskerats utan rättegång d.