Domarutredningens betänkande. 1943 års domarutredning (ordf. pres. G. Bendz, sekr. ass. B. Widegren; ang. övr. led. se SvJT 1943 s. 862 och 1946 s. 320) har avlämnat ett d. 30 juli 1946 dagtecknat betänkande ang. vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna (SOU 1946:57). Något utförligt referat av det 330 s. tjocka betänkandet torde inte vara erforderligt, eftersom den därav berörda personalen — och det gäller bl. a. huvudparten av domstolsjuristerna — väl knappast kan undgå att läsa det in extenso. Vidare må hänvisas till reservanten prof. Rodhes artikel nedan s. 605.
    Utredningens huvuduppgift har varit dubbel. Dels har utredningen haft att klargöra hur personalorganisationen i domsagorna och i hovrätterna bör utformas efter processreformens genomförande samt hur rekryteringen och befordringsgången böra ordnas, dels har den haft i uppdrag att föreslå botemedel mot den avsevärda åldersförskjutning som ägt rum inom domarkarriären, sammanhängande med den synnerligen kraftiga ökning av antalet icke ordinarie tjänstemän i hovrätterna och domsagorna som inträtt efter sekreterarreformens genomförande 1933. I samband härmed har utredningen haft att företa en översyn över domsagoindelningen och att komma med förslag till lösning av vissa utbildningsspörsmål m. m.
    Betänkandet utmynnar inte i några mera genomgripande förslag. Utredningen nöjer sig med att föreslå en del mindre jämkningar i den bestående organisationen. Vad angår förseningen inom domarkarriären räknar utredningen med att dess förslag skola i någon mån motverka förseningen, även om det ej kan bli ett återställande av förhållandena till läget före försämringen. Beträffande domsagoindelningen innehåller betänkandet inte några konkreta förslag utan nöjer sig i huvudsak med att föreslå utredning ang. uppdelning av de allra största domsagorna och en undersökning huruvida inte några av de allra minsta skulle kunna försvinna genom omregleringar. Vad personalorganisationen inom domsagorna angår må nämnas, att utredningen förutsätter att notarieorganisationen t. v. bibehålles oförändrad med vissa smärre jämkningar av tingsnotariernas kompetens och åligganden samt att överflyttningen av arbetsuppgifter från notarierna på icke rättsbildad personal skall fortgå så som förutsattes vid 1943 års domsagoreform. För att möjliggöra detta och för att möta vissa krav på personal för handhavande av åtskilliga expeditionella uppgifter, som enligt den nya processordningen komma att åvila domsagokanslierna, föreslås att 10 kanslistbefattningar i lönegraden A 15 och 10 andra biträdesbefattningar i A 11 inrättas istället för motsvarande antal lägre biträdesbefattningar (eller möjligen

 

38—467004. Svensk Juristtidning 1946.

 

594 B. L.notarietjänster). Dessutom rekommenderas en allmän översyn av biträdesorganisationen.
    En punkt i förslaget som i samband med förhandspubliceringen därav i våras väckte en livlig diskussion gäller utökningen av antalet tingsdomarbefattningar. Antalet föreslås utökat med 9 till 20 i samband med en motsvarande minskning av antalet tingssekreterare. Alla tingsdomarbefattningar föreslås bli ordinarie och uppflyttade i A 30. Tingsdomarna skola som nu omhänderha egentliga domaruppgifter. Tingsdomarbefattningarna skola besättas med personer som inneha assessorskompetens och ha fullgjort ledamotstjänstgöring i hovrätt i minst två år. Utredningen räknar med att tingsdomare i allmänhet inte komma att återvända till hovrätt utan i händelse av befordran främst kunna ifrågakomma till häradshövdingämbete. Tingsdomare skall emellertid liksom annan aspirant på sådant ämbete (samma betr. hovrättsrådsämbete) ha tjänstgjort som revisionssekreterare minst ett år. Enligt utredningen bör det eftersträvas att tingsdomare — bortsett från avbrott för tjänstgöring i justitierevisionen — stannar på sin post under en relativt lång period. Detta vill man främja genom den förbättrade löneställningen.
    I fråga om hovrätterna har utredningen gjort en beräkning av det efter rättegångsreformens genomförande erforderliga antalet ledamöter. Processlagberedningen räknade med sammanlagt 95 (presidenterna ej medräknade). Det nuvarande antalet utgör 76, vartill komma 7 extra, tillhopa 83. Enligt hovrätternas vid årsskiftet 1944/45 — delvis efter olika beräkningsgrunder — verkställda beräkningar skulle erfordras 109 ordinarie och extra ledamöter. Nu har domarutredningen efter att ha vägt faktorer som kunna tänkas inverka på hovrätternas arbetsbörda i olika riktningar kommit till det resultatet att det skulle behövas 30 ledamöter utöver det nuvarande antalet eller alltså sammanlagt 113. Antalet fiskaler beräknas efter samma grund som f. n. eller till 21/2 per hovrättsavdelning. Beroende på antalet avdelningar — 20 eller 23 — skulle antalet fiskaler bli 50 eller 58. Beträffande hovrätternas aspiranter och därmed även i fråga om hovrätternas rekrytering föreslås en väsentlig nyhet. Tillströmningen av aspiranter är nu mycket olika i hovrätterna. Medan under 1944 — det sista år för vilket siffror meddelas i betänkandet — antalet aspiranter som börjat tjänstgöra i Svea hovrätt var 42 var motsvarande siffra för de andra hovrätterna (i ordningen: Göta, Skånska, Norrl.) 7, 10 och 4. Härav godkändes och erhöllo fiskalsförordnande 15, 6, 10 och 4. Svea behöll således ungefär 1/3 medan i de andra hovrätterna alla eller praktiskt taget alla kvarstannade. Den ringa tillströmningen av aspiranter till dessa tre hovrätter visar att det måhända i en framtid kan bli svårt att om inga åtgärder vidtas få ett tillräckligt antal aspiranter till dessa hovrätter. Förhållandet mellan antalet aspiranter och godkända fiskaler kan också giva anledning till en undran huruvida inte möjligen fiskalsrekryteringen blir sämre i landsortshovrätterna än i Svea. Domarutredningen vill jämnare fördela tillströmningen av aspiranter genom en föreskrift att endast avlönade aspiranter få tjänstgöra i hovrätterna.

DOMARUTREDNINGENS BETÄNKANDE. 595För varje avdelning beräknas 2 aspirantarvoden, varjämte 1/2 arvode per avdelning skall hållas i reserv till hovrätternas fria disposition. Utredningen har räknat med att detta antal arvoden skall tillförsäkra hovrätterna tillräckligt antal aspiranter både för de arbetsuppgifter som skola ankomma på aspiranterna och för att hovrätterna skola bli i tillfälle att göra ett tillbörligt urval.
    I fråga om justitierevisionen föreslår utredningen att alla ordinarie revisionssekreterartjänster skola indragas och ersättas av e. o. revisionssekreterarbefattningar i Eo 30 till samma antal som de nuvarande ordinarie eller 27. Dessutom föreslås K. M:t skola tilläggas befogenhet att förordna ytterligare ett antal revisionssekreterare, högst 10, i den mån så erfordras på grund av att revisionssekreterare nyttjas för uppdrag utanför domstolsväsendet. Härigenom skulle det bli möjligt att den som förordnas att tjänstgöra som revisionssekreterare i regel kan efter endast kortvarig övergångstid bli revisionssekreterare och således erhålla e. o. anställning vid det verk där han tjänstgör. Tjänstgöringen i justitierevisionen bör i regel inte överstiga 3 år. Därigenom möjliggöres att ett större antal domare — bl. a. därför lämpade stadsdomare — kunna tjänstgöra som revisionssekreterare samt att denna tjänstgöring blir förlagd till ett tidigare skede i befordringsgången.
    Utredningen föreslår skärpta bestämmelser beträffande domares och domaraspiranters användande i offentliga uppdrag utanför domstolsväsendet. Sådant upppdrag skall inte ges för tidigt. Långvarigare uppdrag skall endast kunna ges till assessor som tjänstgjort minst 2 år som hovrättsledamot. Man har antytt tanken på att för de assessorer från hovrätterna som mera varaktigt tjänstgöra inom departement eller därunder hörande kommitté inrätta departementsassessorsbefattningar.
    Akademiska meriter föreslås skola enligt vissa regler få tillgodoräknas som merit på domarbanan.
    Slutligen må nämnas att betänkandet i fråga om den juridiska undervisningen bl. a. innehåller förslag om en omorganisation av den s. k. praktiska kursen, om utbildning i rättspsykiatri för juris studerande och om viss efterutbildning för domstolsjurister.

B. L.