Utredning angående föreningsjordbruk. I statsråd d. 31 juli 1945 erhöll chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, K. M:ts bemyndigande att utse en person att efter överläggningar med sakkunniga verkställa utredning rörande lagstiftning om föreningar för gemensamt ägande och gemensam drift av jordbruk (se SvJT 1945 s. 922).
    Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde statsrådet Sköld till statsrådsprotokollet bl. a., att en rationalisering av det svenska jordbruket i de flesta fall torde förutsätta komplettering av de mindre brukningsdelarnas arealinnehav. Det kunde också konstateras, att utvecklingen åtminstone i vissa landsdelar redan ginge i denna riktning. Emellertid kunde det befaras, att en sammanläggning av mindre brukningsdelar i många fall komme att leda till att den egentliga bondeklassen ginge tillbaka. Med hänsyn härtill framstode vid sidan av andra brukningstyper föreningsjordbruket, bildat genom frivillig sammanslutning av enskilda yrkesutövare i syfte att utnyttja de tekniska möjligheterna till rationell drift, som en tänkbar framtida lösning av dilemmat mellan det sociala önskemålet om bibehållandet av självständiga näringsutövare i jordbruket och det samhällsekonomiska kravet på högsta möjliga effektivitet i produktionen. Från dessa utgångspunkter vore det att betrakta som en brist i vår nuvarande lagstiftning, att det ej funnes särskilda rättsliga grunder för sådana ekonomiska föreningar som avsåge gemensamt jordägande och sambruk. En utredning borde därför igångsättas med uppgift att komplettera lagstiftningen i förevarande avseende. Härefter anförde departementschefen.
    »Det lagförslag, som genom denna utredning bör framkomma, bör innehålla bestämmelser såväl om syftet med en dylik ekonomisk förening som om sättet för dess kapitalanskaffning, ekonomiska uppbyggnad och allmänna organisation. Bland de ämnen, som härvid torde få övervägas, må särskilt nämnas frågorna om vinstdisposition, förlustfördelning och konsolideringsåtgärder samt om styrelse, revision, redovisning och ansvarighet. Liksom i lagen om bostadsrättsföreningar d. 25 april 1930 synas föreningsmedlemmarnas rättigheter och skyldigheter kunna i viss utsträckning lagligt fixeras. Härvid torde böra angivas betingelserna för vinnande av medlemskap samt hur utträde och utlösning av andelar skulle kunna ske. Ehuru de principiella bestämmelserna rörande här avsedd ekonomisk förening måste föreskrivas i lag, torde andra regler lämpligen kunna upptagas i särskilda, efter vissa enhetliga grunder uppgjorda, av medlemmarna antagna och i viss ordning stadfästa stadgar för vederbörande förening. I dylika stadgar torde bland annat en ekonomisk plan för föreningens verksamhet kunna närmare preciseras. Med hänsyn härtill torde vid utredningen ett förslag om normalstadgar för dylik förening böra utarbetas, med angivande av de föreskrifter, som häri skola ingå. I utredningen synes vidare böra upptagas frågan om sådana ändringar i lagstiftningen om förbud för bolag och ekonomiska föreningar med flera att förvärva fast egendom, vilka kunna bliva erforderliga för inrättande av föreningsjordbruk.»

 

hNOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 65    Statsrådet Sköld erinrade härefter om gällande bestämmelser rörande s. k. arrendeegnahem samt anförde, att berättigade invändningar icke torde kunna resas mot att staten vid sidan av upplåtandet åt enskilda av arrendeegnahem, även på liknande sätt inrättade och uppläte större jordbruksfastigheter på arrende till ekonomiska föreningar av lantarbetare och andra mindre bemedlade yrkesutövare i jordbruket. Detta förutsatte emellertid en komplettering av nu gällande bestämmelser om arrendeegnahem. Detta spörsmål borde även upptagas av utredningen. Denna borde bedrivas så skyndsamt att förslag kunde föreläggas 1946 års riksdag.

N.A.S.