Förslag till ny lag om försäkringsrörelse. Försäkringsutredningen (ordf. överdirektör O. A. Åkesson, sekr. hovrättsassessor Olof Appeltofft) har avlämnat betänkande med förslag till ny lag om försäkringsrörelse (SOU 1946:33 och 34). Denna utredning bör icke förväxlas med den i höstas tillsatta parlamentariska kommitté, som har att utreda bl. a. frågan om förstatligande av försäkringsväsendet.
    För rätt att driva försäkringsrörelse fordras redan enligt gällande lag tillstånd av offentlig myndighet. I praxis lämnas sådant tillstånd så snart bolagsordningen uppfyller vissa formella betingelser. I lagförslaget ha koncessionsvillkoren väsentligt skärpts. Koncession skall kunna beviljas endast såframt den tillämnade rörelsen är behövlig och därjämte ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Enligt förslaget skall K. M:t vara ensam koncessionsmyndighet. Den nya lagen föreslås skola bli generellt tillämplig även beträffande samliga nu existerande försäkringsbolag. Dessa skola i samband med lagens ikraftträdande söka ny koncession. Utredningens majoritet anser, att någon prövning ur behovssynpunkt icke bör ske i fråga om de existerande bolagen. Majoriteten finner visserligen,

 

att inom de flesta försäkringsbranscher antalet bolag för närvarande är större än som erfordras med hänsyn till försäkringsbehovet i samhället men anser sig å andra sidan kunna räkna med att erforderlig reduktion kommer att åvägabringas på frivillighetens väg. En reservant (herr Hermansson) framhåller emellertid för sin del, alt erfarenheten icke ger något stöd för en sådan förhoppning; reservanten förordar, att koncessionsprövningen beträffande existerande försäkringsbolag får omfatta även frågan om »bolagets behövlighet med hänsyn till den nytta för samhället, som dess fortsatta verksamhet kan anses innebära».
    De grundläggande principerna i den nya aktiebolagslagen ha upptagits i lagförslaget. Åtskilliga avvikelser ha emellertid ansetts betingade av försäkringsväsendets egenart. Exempelvis ha i fråga om årsredovisningen aktiebolagslagens balansräknings- samt vinst- och förlusträkningsschema icke ansetts tillämpliga. Reglerna för koncernredovisning äro i lagförslagetutformade med större stränghet. Likaså har publicitetskravet förts längre i förslaget än i aktiebolagslagen.
    Även beträffande den ömsesidiga bolagslypen ha de associationsrättsliga reglerna i stor utsträckning utformats efter aktiebolagslagens mönster. Denna säregna associationsform kräver emellertid även specilika bestämmelser. Enligt förslaget skall i ömsesidigt livförsäkringsbolag allenast bolagets tillgångar svara för dess förbindelser. Beträffande skadeförsäkring svara delägarna däremot personligen i den omfattning, som angives i bolagsordningen. Utredningen har ansett det särskilt angeläget att tillförsäkra försäkringstagarna i ömsesidigt bolag ett verkligt inflytande i företaget. Bolagsstämmans befogenheter skall i regel utövas av delegerade för försäkringstagarna.
    Liksom den gällande försäkringslagen innehåller också förslaget bestämmelser som reglera det på försäkringsavtalet grundade rättsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare. Sålunda behandlas frågor rörande livförsäkringstagares rätt till återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev, verkan av underlåten premiebctalning m. m. Vidare ha i förslaget upptagits regler angående överlåtelse av försäkringsbestånd från ett bolag till ett annat. Sådan överlåtelse skall kunna ske utan att försäkringstagarnas samtycke inhämtas; försäkringsinspektionens medgivande utgör likväl ovillkorlig förutsättning för överlåtelsens genomförande.
    Försäkringsinspeklionens befogenheter föreslås väsentligt utvidgade, särskilt på livförsäkringens område. Medan tillsynsverksamheten för närvarande huvudsakligen är inriktad på försäkringsbolagens soliditet, skall densamma enligt förslaget inrymma även en skälighetsbedömning såvitt angår livförsäkringspremierna. Detta innebär att ett livförsäkringsbolag icke äger betinga sig högre premier — varmed avses nettopremier sedan återbäring gottgjorts försäkringstagaren — än som svarar mot värdet av de förmåner den ifrågavarande försäkringen medför för den försäkrade.
    Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1948, samtidigt som aktiebolagslagen.

O. A.