Högsta domstolens arbetsbalans. Genom lagen d. 11 maj 1945 om ändring i 30 kap. RB infördes i syfte att nedbringa arbetsbalansen i högsta domstolen betydande inskränkningar i rätten till fullföljd mot hovrätts dom eller utslag i dit fullföljt mål eller ärende (se SvJT 1945 s. 186—188). Samtidigt möjliggjordes att fristående nådeärenden finge avgöras av tre ledamöter istället för tidigare vanligen fem; härigenom hava de dömande avdelningarna kunnat mera ägna sig åt de egentliga målen.
    Den nya lagstiftningen trädde i kraft d. 1 juni 1945, dock att äldre lag skulle tillämpas i fråga om fullföljd av mål mot hovrätts utslag eller beslut, som tidigare meddelats. På grund härav och med hänsyn till att ikraftträdandet inföll i början av semesterperioden hava verkningarna av de nya fullföljdsreglerna icke kunnat i nämnvärd grad inträda förrän efter d. 1 okt. 1945. Vid en undersökning av den nya lagstiftningens inverkan på arbetsbalansen synes man därför böra utgå från balansens storlek d. 30 sept. 1945 och därmed jämföra ställningen motsvarande dag år 1946.
    Enligt rotelböckerna fördelar sig antalet icke föredragna mål, som ej äro veckomål, på följande sätt:

 

	D. 30 sept. 1945	D. 30 sept.  1946
Revisionsmål	529	355
Dispensansökningar i revisionsmål	72	223
Besvärsmål	369	159
Dispensansökningar i besvärsmål	33	151
Summa revisions- och besvärsmål	898	514
» dispensärenden	105	374
» summarum	1003	88

 

    Av ovanstående framgår att de egentliga målen minskat med 384 eller med 42.76 procent. Däremot har dispensärendenas antal på grund av de nya fullföljdsbestämmelserna självfallet vuxit. Att antalet balanserade mål och dispensärenden d. 30 sept. 1946 var så stort som ovan angivits beror dock till icke oväsentlig del på den ökning av balansen som regelbundet inträder vid slutet av semesterperioden.
    Det resultat, som hittills vunnits av de nya fullföljdsbestämmelserna, torde klart ådagalägga dessas effektivitet ifråga om balansens avarbetande. Att märka är att man kunnat icke blott hejda den ökning av balansen, som eljest varit ofrånkomlig, utan ock i väsentlig mån minska antalet balanserade mål, som skola avdömas av högsta domstolen. Anmärkas må att ökningen av målen det närmaste året innan de nya reglerna hunnit verka var betydande. Ehuru antalet inkomna mål under senare tid något minskat, kan dock med säkerhet antagas att, om ej de nya fullföljdsreglerna funnits, en ytterligare stegring av antalet balanserade revisions- och besvärsmål skulle hava inträtt.
    De hittills vidtagna åtgärderna äro sannolikt icke tillräckliga för att arbetsbalansen i högsta domstolen redan d. 1 jan. 1948, då nya RB väntas

 

träda i kraft, skall hava i önskvärd grad nedgått. Huru stor balans som då kan föreligga låter sig för närvarande icke med säkerhet bedöma. Utgången är beroende av åtskilliga ovissa faktorer såsom anhopning av vidlyftiga mål, sjukdomsfall i högsta domstolen av längre varaktighet m. m. En anhopning av vidlyftiga mål föreligger redan nu i viss utsträckning. Man torde därför böra utgå från att antalet å dömande avdelning avgjorda mål kommer att i fortsättningen minskas. Det synes dock icke vara oberättigat att räkna med att åtminstone under loppet av 1948 balansen skall vara i erforderlig omfattning avarbetad.

H. F.