Rysk familjerätt. Den för republiken Storryssland (RSFSR) gällande lagen d. 10 nov. 1926 om äktenskap, familj och förmynderskap (se SvJT 1927 s. 398) har under årens lopp underkastats vissa ändringar, de mest betydelsefulla genom en lag d. 16 april 1945.
    Redan före 1926 hade den sovjetryska lagstiftningen avskaffat kyrklig vigsel. Lagen av nämnda år gick ett steg vidare och gjorde äktenskapet oberoende även av statlig medverkan. Äktenskapet ansågs vara en privatsak och kunde komma till stånd genom avtal eller t. o. m. genom konkludenta handlingar, såsom faktisk sammanlevnad, kungörande inför omgivningen av samliv såsom äkta makar, ömsesidigt ekonomiskt bistånd och gemensam uppfostran av barn. Registrering hos offentlig myndighet kunde ske, om vederbörande det önsk. de, men hade betydelse blott såsom ett bevismedel för att äktenskap ingåtts, på dagen för registreringen eller dessförinnan om makarna angåvo en tidigare tidpunkt för äktenskapets ingående. Även äktenskapsskillnad kunde komma till stånd genom en enkel överenskommelse. Registrering av skilsmässan kunde ske men hade, liksom registrering av äktenskaps ingående, betydelse blott såsom bevismedel.
    Genom lagen d. 16 april 1945 har registrering gjorts obligatorisk för ingående av äktenskap. Denna regel har gjorts tillämplig även på bestående oregistrerade äktenskap. Det har dock öppnats möjlighet för dem som levat i sådant äktenskap att låta registrera detta med angivande sedan när det består. Är den ena maken död eller är han försvunnen i kriget, äger den efterlevande hos domstol begära att bliva förklarad för make.
    För registrering kräves liksom tidigare, att båda kontrahenterna begära sådan, att de fyllt 18 år, att de styrka sin identitet samt att de avge en skriftlig förklaring angående frånvaro av äktenskapshinder och angående hälsotillståndet, tidigare äktenskap och barnantal. Någon motsvarighet till trolovning och lysning känner den storryska rätten icke.
    Äktenskapshindren äro, såsom förut, bestående äktenskap, skyldskap i rätt upp- och nedstigande led, syskon- eller halvsyskonförhållande samt psykisk abnormitet.
    Beträffande äktenskapets personrättsliga verkningar gäller alltjämt i princip fullständig individuell frihet och fullständigt likaberättigande. Mannen har intet företräde. Makarna äro helt oberoende av varandra i fråga om val av namn, bostad och yrke. Lagen uppställer icke någon trohetsplikt. Ej heller finnes någon skyldighet till sammanlevnad. Äk-

 

804 ERNST ZIHRUL.tenskapet övar intet inflytande på makarnas statsborgarskap, men giftermål med ryss underlättar förvärv av ryskt medborgarskap.
    Föräldramyndighet över barnen tillkommer båda föräldrarna och båda äro legala förmyndare för barnen. Barn, som fötts utom äktenskap, legitimeras, om föräldrarna sedermera låta registrera sig som äkta makar. Utom äktenskap födda, som ej bliva legitimerade, bära moderns familjenamn.
    I avseende å de ekonomiska förhållandena gäller liksom förut, att makarna äro självständiga och likaberättigade. Vad var och en av dem ägde före äktenskapet förblir i hans ägo. Detsamma gäller egendom som någondera förvärvar under äktenskapet, i den mån det icke är att tillskriva makarnas gemensamma arbete. Hustruns arbete i hemmet räknas därvid såsom medarbetarskap i mannens förvärvsverksamhet. Ägodelar, som införts i boet av endera maken men under äktenskapet helt förändrats under medverkan av andra maken, övergå i gemensam ägo. Däremot tillhöra saker, som äro avsedda för någondera makens personliga bruk, uteslutande denne, även om de anskaffats på bådas bekostnad.
    Under det att makarna enligt ukrainsk och vitrysk rätt ha rätt till hälften var av den gemensamma egendomen, har i Storryssland domstol att i fall av tvist bestämma makarnas andel i sådan egendom. Vardera maken äger när som helst utfå sin andel av den gemensamma egendomen.
    I princip häfta för vardera makens skulder endast hans egendom och hans andel i den gemensamma egendomen. Har endera iklätt sig skuld för det gemensamma hushållet, häftar emellertid den gemensamma egendomen för denna. För skadestånd på grund av förskingring eller liknande brott som endera maken begått häftar makarnas gemensamma egendom endast i den mån det kan fastställas att denna ökats genombrottet.
    Arbetsoförmögen make har i fall av behov rätt till underhåll av andra maken, om denne prövas i stånd att lämna sådant. Underhållsskyldighet består även efter äktenskapets upplösning men icke längre än ett år därefter. Enligt 1945 års lag är, mot vad förut var fallet, arbetslös icke skyldig att lämna underhåll.
    Makarna äro pliktiga att sörja för sina barns uppfostran och utbildning, att lämna dem underhåll så länge de äro minderåriga — och även därefter om barnen äro arbetsoförmögna och i behov av underhåll — samt att inför domstolar och myndigheter bevaka deras personliga och ekonomiska intressen. Leva föräldrarna ej tillsammans, äga de överenskomma hos vem av dem de minderåriga barnen skola bo; komma föräldrarna ej överens därom, har domstol att bestämma. Mellan föräldrar och barn består ömsesidig underhållsskyldighet. Minderåriga ha i fall av behov rätt till underhåll av vuxna syskon, om underhållet ej kan erhållas av föräldrarna. Efter sistnämnda grundsatser föreligger underhållsskyldighet jämväl mellan far- och morföräldrar å ena sidan och barnbarn å andra.

RYSK FAMILJERÄTT. 805    Vad beträffar barn som icke avlats i registrerat äktenskap och som icke legitimerats genom att föräldrarna sedermera ingått äktenskap genom registrering, har modern enligt 1945 års lag icke rättslig möjlighet att få faderskapet fastställt eller att mot fadern göra gällande anspråk på underhåll åt barnet. De bestämmelser, som förut funnits omfastställande av faderskap och underhåll, ha upphävts genom den nya lagen. Ett undantag göres emellertid för barn som fötts före visst datum, nämligen d. 8 juli 1944 då Sovjetunionens högsta råd meddelade ett beslut av betydelse för frågan, såvida viss man i folkbokföringen registreras såsom fader till barnet.
    Äktenskap upplösas genom dödsfall eller dödförklaring eller genom äktenskapsskillnad.
    Dödförklaring sker i två etapper. Vederbörande blir först förklarad försvunnen. Om därefter minst fem år förflyta utan att han låter höra av sig, meddelas på framställning dödförklaring.
    Äktenskapsskillnad erhålles på framställning av båda makarna eller endera utan att någon viss laga grund för äktenskapsskillnad behöver föreligga. Grundsatsen är nämligen, att ingen skall vara underkastad det äktenskapliga bandet längre än han önskar. Framställningen göres till domstol. Den skall vara åtföljd av motivering och är belagd med en avgift av 100 rubel. Göres framställningen av ena maken, skall den andra kallas till domstol. I ortstidning offentliggöres på sökandens bekostnad att ett skilsmässoförfarande inletts. Domstolen är skyldig att fastställa orsakerna till önskan om äktenskapsskillnad och att försöka medling, för vilket ändamål vittnen kunna inkallas. Lyckas ej medlingen, har sökanden att vända sig till närmast högre rätt, som upptager saken till ny handläggning och meddelar dom. Första domstolen träffar således intet avgörande utan dess uppgift är att klarlägga saken och medla. Om överrätten finner äktenskapsskillnad böra ske, har den, förutom att döma till äktenskapsskillnad, att bestämma vem av makarna som skall ha vårdnaden om barnen, i vad mån någondera skall betala underhållsbidrag och huru den gemensamma egendomen skall fördelas mellan dem, varvid såväl delning efter ideella andelar som fördelning av de särskilda ägodelarna kan ifrågakomma, ävensom att på begäran återgiva den av makarna som må ha ändrat namn genom äktenskapet hans tidigare namn och att bestämma en viss avgift att betalas av endera eller båda makarna för erhållande av domen. I folkbokföringen registreras sedan äktenskapsskillnaden, varvid båda makarnas pass förses med anteckning om denna. Även folkbokföringsmyndigheten avkräver endera eller båda makarna en avgift, lägst 500 och högst 2.000 rubel.

Ernst Zihrul.