GIORGIO DEL VECCHIO. Lezioni di Filosofia del diritto. Milano 1946. Dott. A. Giuffrè. VIII + 371 s. 550 lire.

 

    Giorgio del Vecchio, född 1878 och professor vid Roms universitet, är en av samtidens mest framträdande rättsfilosofer. Efter att under åren 1938—44 ha varit avkopplad från sitt ämbete har han nu utgivit den femte upplagan av sina välkända föreläsningar i rättsfilosofi — onekligen ett glädjande bevis på det vetenskapliga arbetets kontinuitet under de stormar som dra fram över vår jord. Boken har även utkommit på en rad andra språk, bl. a. tyska och franska. Troligen är detta den för närvarande mest spridda läroboken i rättsfilosofi.
    Nära hälften av omfånget upptages av en framställning över rättsfilosofiens historia. Icke minst värdefullt är att skildringen föres ända in i våra dagar. Man får en med stor omsorg gjord överblick över aktuella åsiktsriktningar inom olika länder, vartill icke, såvitt rec. vet, något motstycke finnes på annat håll. Naturligt nog har förf. icke haft möjlighet att helt följa utvecklingen i de anglosaxiska länderna under de senaste åren. Verk sådana som TIMASHEFFS Introduction to the Sociology of Law (1939) och W. FRIEDMANNS Legal Theory (1944) saknas sålunda. Bortsett därifrån synas författarens översikter utmärka sig för en anmärkningsvärd fullständighet.
    Själv företräder del Vecchio en klart naturrättslig ståndpunkt. Grundvalen för denna är antagandet om rättsmedvetandets självständighet. Människan besitter enligt förf. en ursprunglig, icke ur erfarenheten härledd förmåga att skilja mellan rätt och orätt. Denna förmåga (rättsmedvetandet, il sentimento giuridico) är en självständig kraft, som utgör den yttersta källan för hela rättsutvecklingen. Den ger också en möjlighet att bedöma den positiva rättens

 

normer efter en högre måttstock, rättfärdigheten. En sådan värdering av den positiva rätten är enligt förf. en av rättsfilosofiens huvuduppgifter, under det att juridikens uppgift är att framställa den positiva rätten sådan den är. Den i rättsmedvetandet givna naturrätten kan emellertid vara och är faktiskt i stor utsträckning inkorporerad i den positiva rätten samt tjänar till utfyllande av luckor i denna. Förf:s grundläggande tankegång utvecklas också i den mindre, av stor lärdom kännetecknade skriften Die Gerechtigkeit (Basel 1940).
    Här är icke meningen att ingå på någon diskussion av förf:s ståndpunkt utan endast att fästa uppmärksamheten på hans betydande, ur många synpunkter mycket givande verk, som är någonting vida mer än blott en lärobok.

K. O.