Förslag ang. ersättning till personer som höras under förundersökning. Bestämmelser om rätt till ersättning av allmänna medel åt vittnen som i brottmål, däri allmän åklagare för talan, höras på åklagarens begäran ha länge funnits. Däremot ha hittills saknats föreskrifter om rätt till ersättning för personer som höras redan på förundersökningsstadiet och i anledning av sådant förhör fått underkasta sig kostnader för resa och dylikt eller gått miste om arbetsförtjänst. Ett förslag till lag i ämnet granskades i lagrådet 1920 men blev aldrig föremål för proposition. Frågan har ånyo aktualiserats i samband med processreformen.
Nya RB innehåller i 23 kap. närmare föreskrifter om skyldighet att iakttaga inställelse vid förhör under förundersökning men säger ingenting om ersättningsrätten. Processlagberedningen ansåg att den hörde i vissa fall skäligen borde ha ersättning, särskilt då han fått vidkännas direkta utgifter för inställelsen, men fann det inte lämpligt att meddela någon allmän regel om rätt till ersättning. Riksdagen anslöt sig 1942 till detta uttalande. Vissa vägledande bestämmelser vore erforderliga men utan närmare utredning kunde ej anges i vilka fall ersättning borde utgå, anförde vederbörande utskott.
Denna utredning har nu verkställts inom justitiedepartementets processreformbyrå och resulterat i en i november 1946 utremitterad promemoria med utkast till kungörelse i ämnet. Av promemorian framgår att på en del håll viss ersättning lämnas trots att bestämmelser i ämnet saknas. Så sker vid statspolisen och i vissa större städer. Erforderliga medel tas från befattningshavares reseanslag eller från andra, ej för nu ifrågavarande ändamål avsedda anslag.
Enligt kungörelseutkastet skall ersättning kunna utgå om den, med vilken under förundersökning i brottmål hållits förhör, i anledning av förhöret fått vidkännas särskild kostnad för resa eller uppehälle eller gått miste om arbetsförtjänst. Ersättning må ges om och i den mån det finnes obilligt att den hörde själv får vidkännas kostnaden eller förlusten. Ersättning må ej utgå, om anledning till misstanke föreligger att den hörde är skyldig till brottet eller delaktighet däri eller om eljest med hänsyn till omständigheterna ej är skäligt att ersättning ges. Ersättning skall utgå av allmänna medel.