Lagstiftning om förlängning av servitutstid. Av de i Norrland talrikt förekommande skogsfångs- och mulbetesservituten äro många till tiden begränsade. Dessa servitut ha till största delen tillkommit i slutet av föregående och början av detta århundrade. Tiden för servitutens bestånd är i allmänhet bestämd till femtio år. För att jämväl efter giltighetstidens utgång tillförsäkra de härskande fastigheterna — vilka i regel ägas av personer i knappa ekonomiska omständigheter — erforderlig tillgång till skogsprodukter och bete har d. 6 dec. 1946 utfärdats lag om förlängning av tiden för vissa servitut, vilken lag trätt i kraft d. 1 jan. 1947.
    Lagen har avseende å sådant till förmån för fastighet inom något av norrlandslänen gällande servitut, som innefattar rättighet till skogsfång eller mulbete och som begränsats till viss tid, minst femton år, eller till fastighetsägarens livstid. Därest giltighetstiden för sådant servitut utgår före d. 1 jan. 1960, skall servitutet likväl bestå intill nämnda dag. Har giltighetstiden för servitut av angivet slag utgått efter d. 31 dec. 1939 men utövades det oaktat vid 1946 års utgång alltjämt den med servitutet avsedda rättigheten, skall ock servitutet gälla till d. 1 jan. 1960.
    Tillskyndas genom förlängningen av servitutstiden den tjänande fastigheten olägenhet av någon betydelse, är denna fastighets ägare berättigad till ersättning därför av ägaren av den härskande fastigheten. Ersättningsfrågor prövas av särskild nämnd, bestående av tre utav K. M:t utsedda ledamöter och tillsatt för område, som K. M:t bestämmer. Anspråk på ersättning skall, vid talans förlust, framställas inom viss tid. Mot nämndens beslut får talan icke föras.
    Då servitutstid förlängts i enlighet med lagen, skall servitutet gälla som om inteckning till säkerhet därför beviljats den dag, från vilken förlängningen är att räkna. Angående servitutets upphörande genom medgivande av den härskande fastighetens ägare gäller vad i 7 a § servitutslagen stadgas.
    Genom en samtidigt med lagen utfärdad kungörelse har möjlighet beretts ägare av servitutsberättigad fastighet att till gäldande av ersättning för olägenhet i anledning av servitutstidens förlängning erhålla bidrag av statsmedel.

Å.B.

 

    Tvångsuppfostringslagen upphäves. Justitieministern meddelar i statsverkspropositionen att förslag om upphävande av lagen om tvångsuppfostran, efter hemställan av honom, kommer att inom kort framläggas av strafflagberedningen. Frågan är avsedd att underställas årets riksdag. Under alla

förhållanden bör Bonaanstalten under nästa budgetår avvecklas såsom allmän uppfostringsanstalt.
    Förslaget är motiverat av den mycket starka nedgången av antalet domar å tvångsuppfostran efter ikraftträdandet av den nya lagen om villkorlig dom samt lagen om åtalseftergift. Domstolarna har i stor utsträckning övergått till att anlita den villkorliga domen i kombination med avtal med barnavårdsnämnderna om skyddsuppfostran med dess rika möjligheter till differentiering och därigenom rationellare behandling av klientelet.