Finland får arbetsdomstol. Genom en lag av d. 7 juni 1946 har Finland erhållit en arbetsdomstol, som i egenskap av specialdomstol handlägger och avgör alla tvister om kollektivavtal, som angå avtalets giltighet, bestånd och rätta innebörd, samt frågor huruvida något förfarande strider mot stadgandena i avtalet eller lagen om kollektivavtal ävensom frågor om påföljderna av sådant förfarande, dock icke frågor om straffpåföljd.
    Arbetsdomstolen består av ordf. och 8 led. Av dem skola ordf. och 2 led. utses bland personer, vilka icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Av de övriga utses 3 på framställning av de mest representativa centralorganisationerna för arbetsgivarna samt 3 på framställning av de mest representativa centralorganisationerna för fackföreningar för arbetare och övriga anställda.
    Rättegången vid arbetsdomstolen inledes genom skriftlig förberedelse, som tillgår sålunda, att käranden skriftligen anhängiggör talan och utvecklar käromålet samt uppgiver vilken bevisning han önskar åberopa, varefter svaranden beredes tillfälle att skriftligen utveckla svaromålet och uppgiva vilken bevisning han önskar åberopa. Efter skriftväxlingen anordnas muntlig förhandling, varvid domstolen är berättigad att på ed avhöra vittnen och sakkunniga, ävensom att utan ed höra personer, för vilka jäv föreligger. Arbetsdomstolen är berättigad att verkställa syn eller inspektion eller förordna en eller flera sakkunniga att verkställa sådan. Likaså kan arbetsdomstolen på eget initiativ inkalla vittnen och införskaffa utredning i saken. För utredande av sanningen kan arbetsdomstolen ställa frågor till parterna, ålägga dem att förete räkenskapsböcker, lönelistor, verifikationer eller andra handlingar, som parterna förfoga över, samt förordna sakkunnig eller vittne att granska dessa handlingar.
    Såsom tvångsmedel kan arbetsdomstolen tillgripa vite i den mån detta behöves när parterna förpliktats att fullgöra något i avseende å ärendets utredning. Om käranden utan laga förfall uteblir från muntlig förhandling, lämnas ärendet därhän och käranden ålägges att ersätta motpartens kostnader. Om åter svaranden uteblir utan laga förfall, kan målet utan hinder därav upptagas till prövning och avgörande, förutsatt att svaranden minst en vecka tidigare blivit bevisligen kallad till sammanträdet.
    Arbetsdomstolens dom avfattas skriftligen, skilt från förhandlingsprotokollet. Enligt arbetsdomstolens prövning kan särskild dom givas beträffande en del av tvisten. Domen skall innehålla en kort redogörelse för den del av tvisten, som domen avser, samt grunderna för och slutresultatet vid avgörandet. I arbetsdomstolens dom kan ändring icke sökas. Den går i verkställighet i samma ordning som av allmän domstol given, laga kraft vunnen dom.
    Med avvikelse från vad som i allmänhet gäller vid domstolarna, äro parterna berättigade att till arbetsdomstolen insända handlingar med posten samt att avgiftsfritt erhålla ett exemplar av domen, som på anhållan skall tillsändas part med posten under av honom uppgiven adress.
    Arbetsdomstolen trädde i verksamhet d. 1 jan. 1947.

B. P-n.

 

    Verkställigheten av kortvariga frihetsstraff reformerad i Finland. Genom tvenne lagar av d. 26 april 1946 och tre förordningar av d. 18 majs. å. har en mycket betydelsefull reform genomförts med avseende å verk-

 

10—477004. Svensk Juristtidning 1947.

ställigheten av kortvariga frihetsstraff. Det förefaller som om man härvid med jämförelsevis små medel lyckats genomföra förbättringar av genomgripande betydelse.
    Genom den ena av nämnda lagar har lagen av d. 28 nov. 1930 om skärpning av frihetsstraff upphävts från och med d. 1 sept. 1946. Lagstiftningen om skärpning av frihetsstraff hade haft sin väsentligaste betydelse däri att kortvariga frihetsstraff — fängelsestraff ej över sex månader samt förvandlingsstraff för böter — kunde avtjänas »på vatten och bröd», varvid en dags skärpt straff motsvarade fem dagars vanligt fängelsestraff. Lagen om skärpning av frihetsstraff har alltid ansetts ur kriminalpolitisk synpunkt misslyckad — den har närmast betraktats såsom ett fattigdomsbevis — ett försök att radikalt genomföra en minskning av antalet fångar.
    Den andra lagen innehåller bestämmelse därom att fängelsestraff, vilket antingen såsom direkt ådömt straff eller såsom förvandlingsstraff för böter skall undergås för ett eller flera brott i sammanlagt högst ett år, kan förordnas att gå i verkställighet utanför fängelse i en av staten upprätthållen arbetskoloni. Förutsättningen härför är dels att den dömde icke under de närmaste fem åren före den senast avkunnade domen undergått tukthusstraff eller omedelbart ådömt fängelsestraff, dels att det icke är fråga om person, som kan antagas söka undandraga sig försonandet av straffet eller som uppenbarligen icke äger förutsättningar för arbete i sådan arbetskoloni. Förordnande om intagande i arbetskoloni meddelas av justitieministeriet.
    I statens arbetskolonier behandlas de intagna icke såsom straffångar. Ej heller uppställas för deras frihet andra inskränkningar än sådana som betingas av upprätthållandet av ordning och arbetsdisciplin. De arbetande begagna egna kläder, men erhålla bostad och kost ävensom annan vård inom kolonin. I flitpenning erhålla de intagna ^3/4 av lönen enligt gängse lönenivå, men för vårdkostnaderna innehålles härav en del, dock högst hälften. Resan till arbetskolonin bekostas av staten.
    Om en till arbetskoloni förordnad person icke inställer sig där inom fastställd tid eller om han underlåter att iakttaga den ordning, som där är påbjuden, eller olovligen avlägsnar sig från kolonin, skall han insättas i fängelse för att där avtjäna hela sitt straff. Om han däremot av annan orsak överföres till fängelse, tillgodoräknas honom såsom strafftid hela den tid han vistats i kolonin. Från arbetskoloni kan en däri intagen villkorligen frigivas i enlighet med de regler, vilka gälla för villkorlig frigivning från straffanstalt.
    Huru denna i sitt slag revolutionerande form av straffverkställighet skall slå igenom i praktiken, återstår ännu att se. Det hela bygger självfallet på det antagandet, att hotet om insättning i straffanstalt skall visa sig tillräckligt effektivt för att hindra missbruk av den stora frihet, i vilken straffet avtjänas, och framförallt förhindra rymningar från arbetskolonierna. Lyckas reformen, så kan man säga att därmed tagits ett stort steg framåt i straffsystemets utveckling.

B. P-n.