Om administrativ myndighet och domstol. I anledning av docenten O. WESTERBERGS recension av det i mitt arbete »Tre utlåtanden» ingående avsnittet Om administrativ myndighet och domstol (SvJT 1946 s. 774 ff.) ber jag få framföra följande:
    Frågan gäller, i vad mån administrativ myndighets avgörande utesluter allmän domstols behörighet. Jag har framhållit, att stadgandet i RB 10: 26 måste — enligt ordalydelse och rättspraxis samt mot sin rättshistoriska bakgrund — innebära, att endast ett förvaltningsjurisdiktionellt avgörande utesluter allmän domstols behörighet (»pröva och döma»).
    W. gör häremot gällande, att den rättshistoriska utredningen ej skulle vara bevisande. Jag vill endast erinra därom, att enligt vad jag tror mig hava visat (a. a. s. 36 ff.) den administrativa domsrätten år 1734 och dessförinnan var något från det allmänna förvaltningsförfarandet medvetet särhållet; att »döma» i RB 10: 26 har sin särskilda innebörd, måste då vara ofrånkomligt.
    Vad åter huvuddelen i min undersökning beträffar, rättsfallsanalysen, så synes mig rec. icke kunna komma ifrån dess väsentliga resultat, men dock söka betvivla det. Enligt min åsikt visa rättsfallen, att allmän domstols behörighet i första hand bestämmes av vad talan åsyftar; i många fall kunna ju — alldeles oavsett RB 10: 26 — anspråk aldrig bliva föremål för domstols prövning — såsom yrkande att bliva utnämnd till byråchef, för att taga ett tillspetsat exempel. Först inom denna ram har man att undersöka, om RB 10:26 kan åberopas; detta är blott fallet, om en kompetent speciell domstol finnes. Tillämpad å ett konkret fall: om en författning stadgar, att sjuk sjöman, när kommerskollegium så prövar skäligt, skall erhålla 100 kronor, kan sjömannen icke efter kollegiets avvisande beslut göra kravet gällande vid domstol; domstolen måste förklara sig obehörig att pröva dylik talan. (Motsvarande gäller givetvis talan i de av rec. åberopade fallen, där myndigheten hette byggnadsnämnd, resp. KB.) Om författningen åter stadgar, att sjöman, som är sjuk, skall erhålla 100 kronor av kommerskollegium, kan han göra kravet gällande vid allmän domstol, alldeles oavsett om kollegium förklarat, att understödet ej skall utgå. Undantag gäller om kommerskollegium skulle vara en administrativ domstol; då kan kollegium enligt RB 10: 26 vara exklusivt forum. Men detta förutsätter en med allmän domstol jämförbar organisation. Att frågan, huruvida detta är fallet, kan vara komplicerad, har jag själv påvisat.
    Om åter de resultat, jag redovisat, icke skulle vara riktiga, frågas, huru skall då gränslinjerna dragas? Något svar därå har aldrig lämnats.

Stig Jägerskiöld.