Tysk rätt efter nazistregimens fall.2 Under första tiden efter ockupationen av Tyskland tillkom lagstiftningsmakten den allierade militärregeringen. Numera har dennas befogenhet övertagits av kontrollrådet. Dessutom äga de skilda zonernas befälhavare meddela lagbestämmelser med verkan för den egna zonen. I viss utsträckning, men olika i skilda zoner och olika även inom skilda delar av samma zon, äga även tyska myndigheter legislativ befogenhet; också regleringen av justitie-

 

1 Utt. djennosajd.

2 Artikeln är sammanställd med begagnande av uppgifter och material, som tillhandahållits av prof. ADOLF SCHÖNKE, Freiburg im Breisgau, och med biståndav dr. jur. GERHARD SIMSON, Lidingö.

IVAR STRAHL. 225förvaltningen ankommer delvis på tyska myndigheter. I den brittiska zonen har en tysk central legislativ myndighet inrättats, kallad Zentrales Rechtsamt, med säte i Hamburg. I den amerikanska zonen utfärda regeringarna, resp. justitieministrarna, i de tre länderna Bayern, Storhessen och Württemberg-Baden var för sig lagar och förvaltningsföreskrifter; en gemensam rådgivande kommission sörjer för att viktigare lagar bliva lika. I den franska zonen utövas motsvarande funktion av cheferna för justitieförvaltningen i de fem länder av vilka zonen består, varvid gemensamma rådplägningar bruka äga rum. I den ryska zonen slutligen handha provinsregeringarna en legislativ uppgift. En för hela zonen gemensam tysk justitieförvaltningsmyndighet, Zentraljustizamt, finns visserligen i Berlin, men denna lär hittills icke ha ägnat sig åt lagstiftning.
    Kontrollrådets lagstiftningsverksamhet har småningom fått allt större betydelse, något som är ägnat att främja rättsenheten. Rådet synes vilja förbehålla sig uteslutande kompetens beträffande civilrätt, straffrätt och processrätt. Det utövar sin legislativa befogenhet genom proklamationer, lagar, befallningar, direktiv och instruktioner. Den förstnämnda formen användes för allmänna tillkännagivanden av särskild betydelse för besättningsmakterna eller det tyska folket. Befallningar användas för att framställa anspråk mot Tyskland. Direktiv avse förvaltningsangelägenheter. Instruktioner slutligen riktas till de särskilda förvaltningsmyndigheterna. Kontrollrådets författningar publiceras på engelska, franska, ryska och tyska i Amtsblatt des Kontrollrats in Deutschland, vilket utgives i Berlin.
    Kontrollrådet, och innan detta trädde i funktion militärregeringen, har upphävt ett stort antal författningar som tillkommit under den nazistiska tiden. Redan militärregeringen, i sin lag nr 1, förordnade dessutom, att ingen bestämmelse, likgiltigt hur och när den meddelats, skall tillämpas om någon därigenom skulle gynnas på grund av anslutning till det nationalsocialistiska partiet eller därtill knutna organisationer eller om någon därigenom skulle missgynnas på grund av sin ras, nationalitet, trosbekännelse eller motsättning till nazismen. I samma lag förbjöds att vid tolkning av bestämmelser lägga nationalsocialistiska läror till grund; de under nazisttiden tillkomna lagarna skola, i den mån de förbliva i kraft, tolkas efter lagtextens klara ord utan hänsyn till förarbeten, uttalanden i ingresser eller speciella anvisningar.
    Vad civilrätten beträffar har kontrollrådet d. 1 mars 1946 utfärdat en ny äktenskapslag, kontrollrådets lag nr 16. Denna motsvarar nära den nazistiska äktenskapslagen av år 1938 efter utsöndrande av alla typiskt nazistiska bestämmelser (se SvJT 1939 s. 604). Man har emellertid bibehållit den genom 1938 års lag införda grundsatsen, att för äktenskapsskillnad ej fordras att endera maken brustit i fullgörandet av sina förpliktelser utan att det räcker att äktenskapet av någon i lagen närmare angiven orsak mist sitt värde (objektive Zerrüttung). På arvsrättens område har kontrollrådet genom lag d. 30

 

15—477004. Svensk Juristtidning 1947.

226 IVAR STRAHL.okt. 1946 nr 37 upphävt § 48 andra stycket i testamentslagen av år 1938. Detta stycke innehöll, att ett testamente skulle vara ogiltigt om det på ett sätt som grovt strede mot »das gesunde Volksempfinden» åsidosatte den hänsyn som en ansvarskännande arvlåtare hade att visa sin familj och folkgemenskapen. Genom lagen nr 37 har vidare Erbregelungsverordnung av år 1944 upphävts. I § 1 av denna förordning stadgades, att såvitt den legala arvsrätten uppenbarligen avveke från arvlåtarens vilja till väsentlig nackdel för nära anhöriga, skulle domstol på yrkande fördela kvarlåtenskapen enligt arvlåtarens önskan om »das gesunde Volksempfinden» fordrade det. Utanför äktenskaps och arvsrätt hade den tyska civilrätten icke underkastats större ändringar under nazisttiden.
    I fråga om straffrätten märkas vissa bestämmelser i kontrollrådets proklamation d. 20 okt. 1945 nr 3 med grundsatser för rättsväsendets omgestaltning. Det stadgas däri bl. a., att ingen domstol må förklara en gärning straffbar på grund av »Analogie» eller das sogenannte »gesunde Volksempfinden» (citationstecknen finnas i båda fallen i lagtexten). Vidare stadgas, att domar, som under Hitlerregimen orättfärdigt meddelats på politiska eller religiösa skäl eller med hänsyn till ras, skola upphävas. Genom kontrollrådets lagar d. 20 sept. 1945 nr 1 och d. 30 jan. 1946 nr 11 ha vidare vissa under nazistregimen införda bestämmelser uttryckligen upphävts. Detta gäller bl. a. strafflagen § 2 som tillät användandet av analogi, § 2 b som gjorde det möjligt att döma alternativt enligt två eller flera lagrum utan att ange vilketdera som var tillämpligt, § 42 k som innehöll stadgande om tvångskastrering av sexualförbrytare (se SvJT 1943 s. 78). Man har vidare upphävt alla bestämmelser om högförräderi och landsförräderi. Studentduellerna med Schläger ha åter gjorts straffbara. Kontrollrådet förbereder en lag om ändring i strafflagen, avsedd att giva denna en definitiv utformning. Att märka är vidare kontrollrådets lag d. 20 dec. 1945 nr 10. I denna stadgas straff för brott mot freden, krigsförbrytelser och förbrytelser mot mänskligheten ävensom medlemskap i organisationer vilka den internationella militärdomstolen förklarar brottsliga (se SvJT 1945 s. 813 samt 1946 s. 211 och 559).
    Genom kontrollrådets direktiv d. 12 nov. 1945 nr 19 fastslås grundsatser för den tyska fångvården. Såsom ledande principer anges noggrant iakttagande av fällda domar samt de dömdas resocialisering och omskolning (Umerziehung). Vården av de intagna skall vara sträng men rättvis; kroppsstraff skola icke användas. Genom nyttigt kroppsarbete skall den intagne få umgälla sitt brott men även uppmuntras till arbetsamhet; man skall söka bibringa honom insikt om att kroppsarbete är förmer än brottslig verksamhet. Fångarbetet skall i första rummet taga sikte på de intagnas behov av livsmedel, kläder och bostad, i andra rummet på att anskaffa eller tillverka förnödenheter åt myndigheterna och att tillhandagå dessa med arbetskraft. Pålitliga och arbetsvilliga skola i förekommande fall kunna användas för vägbygge, skogs-

TYSK RÄTT EFTER NAZISTREGIMENS FALL. 227plantering och andra allmännyttiga arbeten. Skolor och verkstäder skola anordnas för de intagna för att förbereda dem till återinträde i samhället såsom laglydiga och försörjningsdugliga medborgare. Det förbjudes att variera behandlingen efter ras, tro eller social rang.
    Av tyska myndigheter ha utfärdats lagar för att möjliggöra bestraffning av brottsliga gärningar som under nazistregimen icke blivit beivrade, t. ex. skadegörelse å synagogor och misshandel på politiska motståndare. Dessa lagar innehålla i huvudsak, att en efter år 1933 beviljad amnesti eller annan straffriförklaring eller efter nämnda år inträdd preskription icke skall hindra straffrättsligt ingripande. I fråga om ersättning åt nationalsocialismens offer ha hittills endast provisoriska åtgärder vidtagits. Generella bestämmelser äro under utarbetande.
    På processrättens område bestå väsentliga olikheter mellan de skildazonerna. Ingenstädes bibehålles Hitlerregimens processrätt oförändrad, och icke heller har den förutvarande processrätten någonstädes helt återinförts. Domstolsorganisationen har emellertid genom kontrollrådets proklamation d. 20 okt. 1945 nr 3 och lag d. 10 okt. 1945 nr 4 i princip gestaltats i enlighet med Gerichtsverfassungsgesetz av år 1877 idess lydelse enligt lag d. 22 mars 1924 (se SvJT 1946 s. 559). Det finns därför överallt åter Amtsgerichte, Landgerichte och Oberlandesgerichte. Reichsgericht har däremot avskaffats. Domstolarnas kompetens i brottmål är olika i de skilda zonerna. Enligt militärregeringens lag nr 2 äro alla medborgare i Förenta Nationerna undantagna från tysk jurisdiktion. Lagen ger vidare militärregeringen uppsiktsrätt över alla tyska domstolar med befogenhet att pröva deras avgöranden; varje dom kan ändras eller upphävas. Straffprocessordningen har i den brittiska och i den amerikanska zonen reviderats på väsentligen enahanda sätt. I den ryska zonen anlitas såsom domare utom jurister även lekmän, vilka genomgått en kurs på några veckor. Kontrollrådet är sysselsatt med en revision av civilprocessordningen och straffprocessordningen med syfte att fastslå vilka under nazistregimen tillkomna nyheter som skola bestå. En ny arbetsdomstolslag har utfärdats d. 30 mars 1946, kontrollrådets lag nr 21. Den bygger i väsentliga delar på motsvarande lag av år 1926. Arbetsdomstolarna, som ha att avgöra ej blott tvister angående kollektivavtal utan även tvister angående enskilda arbetsavtal, äro emellertid utbrutna ur den egentliga domstolsorganisationen och underställda provins- och landsarbetsmyndigheterna, varjämte märkes att ordföranden i första instans ej behöver vara jurist. Betriebsräte ha återinförts vid företag av viss beskaffenhet och storlek.
    Med stöd av kontrollrådets direktiv d. 12 jan. 1946 nr 24 ha tyska myndigheter genom lagbestämmelser eller förvaltningsföreskrifter vidtagit åtgärder till utrensning av nationalsocialism och militarism. I den amerikanska zonen ha sålunda genom lag d. 5 mars 1946 alla medlemmar i det nationalsocialistiska partiet och dess förgreningar samt vissa höga funktionärer i statsförvaltningen eller näringslivet m. fl.

228 TYSK RÄTT EFTER NAZISTREGIMENS FALL.indelats i skilda grupper efter deras andel i nazistregimen och för varje grupp bestämts vilka åtgärder som skola vidtagas, såsom internering i läger, förmögenhetskonfiskation, förbud att utöva viss verksamhet o. s. v.
    Två juridiska tidskrifter utkomma i Tyskland, nämligen Süddeutsche Juristenzeitung (förlag: Lambert Schneider, Heidelberg) och Deutsche Rechts-Zeitschrift (förlag J. C. B. Mohr, Tübingen), båda månatliga.
    Ett stort antal professorer har entledigats, bland andra den kände statsrättsprofessorn Carl Schmitt. Denne var en mycket uppmärksammad motståndare till rättsstatstanken och förkämpe för den nationalsocialistiska maktläran och läran om storrumsordningar inom folkrätten (se SvJT 1939 s. 553). Under det tredje rikets första tid övade han starkt inflytande på den nationalsocialistiska rättsuppfattningen och lagstiftningen. Han ledde Berlinkongressen mot judendomen i rättsvetenskapen år 1936 (se SvJT 1936 s. 652). Hans statsrättsliga kollega Ernst Huber har också entledigats och likaså de till en yngre generation hörande radikala företrädarna av en auktoritativ, antiliberal straffrätt Georg Dahm och Friedrich Schaffstein.
    I Berlinfakulteten kvarstå blott två professorer, nämligen Franz von Liszts mer än 70-årige efterträdare Eduard Kohlrausch, som vid nazismens genombrott var rektor vid universitetet men 1933 blev avsatt, och den katolske förvaltningsprofessorn Hans Peters. Två ledande nationalsocialistiska jurister vid fakulteten, straffrättsprofessorerna greve Wenzel Gleispach och Karl Klee avledo före kapitulationen.
    Åtskilliga professorer, som år 1933 blevo entledigade, ha återvänt till sina gamla lärostolar; så professorn i arbetsrätt Herman Dersch till Berlin, den kände förvaltningsprofessorn Walter Jellinek till Heidelberg. folkrättsprofessorn Herbert Krauss, som var en av försvarsadvokaterna i Nürnbergprocessen, till Göttingen, den under nazisttiden i Schweizbosatte statsrättsprofessorn Hans Nawiasky till München, civilrättsprofessorn och romanisten Fritz Pringsheim, som sedan 1939 bott i England, till Freiburg samt den betydande straffrättsläraren och rättsfilosofen, förutvarande socialistiske riksjustitieministern Gustav Radbruch till Heidelberg.
    Den 3—6 december 1946 hölls i Wiesbaden en juristdag, vid vilken för första gången ledningarna för justitieförvaltningarna i alla fyrazonerna voro företrädda. Från ryska zonen deltog den 87-årige förutvarande riksjustitieministern Eugen Schiffer, som nu står i spetsen för Zentraljustizamt för denna zon. Schiffer är känd bl. a. såsom författare till en 1928 utgiven mycket uppmärksammad bok, Die deutsche Justiz, vari han gjorde sig till talesman för ett krav på minskning av rättsväsendets kvantitet (se SvJT 1929 s. 161). Från den engelska zonen deltog presidenten för motsvarande myndighet i denna zon Kiesselbach. Vid mötet diskuterades bl. a. ett förslag till nya ändringar i strafflagen samt riktlinjer för juristutbildningen.

Ivar Strahl.