JO:s ämbetsberättelse granskad. Enligt JO:s till 1947 års riksdag avgivna ämbetsberättelse har JO under år 1946 gjort följande framställningar till K. M:t, nämligen
    ang. ersättning av allmänna medel till person som obehörigen införpassats till sinnessjukhus,
    ang. förtydligande av bestämmelserna om skyldighet att vid ansökningar enligt vissa lagar om tillstånd att förvärva fast egendom bifoga fångeshandlingen i huvudskrift, m. m.
    ang. spörsmålet huruvida utskrivning eller permission från sinnessjukhus eller annan anstalt må förbindas med villkor om sterilisering, m. m.
    ang. tillämpningen av bestämmelserna om åtalseftergift i 49 a § alkoholistlagen,
    ang. allmän åklagares åtalsplikt när brott blivit begånget av person som försöksutskrivits eller avvikit från sinnessjukhus.
    I sitt utlåtande över verkställd granskning av JO:s ämbetsförvaltning har första lagutskottet i sistnämnda ärende uppmärksammat, att medicinalstyrelsen i två där omnämnda fall, i vilka domstol infordrat styrelsens utlåtande över verkställd sinnesundersökning, förklarat vederbörande ha begått brotten under inflytande av själslig abnormitet, vilken vore av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, utan att medicinalstyrelsen angivit skälen till att sådan jämställdhet ansetts föreligga. Undersökningsläkaren hade i de båda åsyftade fallen förklarat de misstänkta lida av själslig abnormitet, som dock icke vore av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom.
    De skäl som av riksdagen åberopats för föreskriften i 42 § 4 st. sinnessjuklagen om de rättspsykiatriska utlåtandenas innehåll ha enligt utskottets mening uppenbarligen samma betydelse i fråga om medicinalstyrelsens som i fråga om undersökningsläkarens utlåtanden. En underlåtenhet av medicinalstyrelsen att i fall som nu avses motivera sina utlåtanden medför, att domstolarna i sitt bedömande sakna den vägledning, som lagstadgandet av-

setts skola tillförsäkra dem. Även för undersökningsläkarnas bedömande av nya fall av denna art torde det för övrigt vara av vikt att medicinalstyrelsen anger motivering för sin avvikelse från undersökningsläkarens slutsats. Enligt vad utskottet inhämtat har justitieombudsmannen sin uppmärksamhet riktad på frågan.
    Under rubriken »Redogörelse för vissa ärenden som ej föranlett åtal har i ämbetsberättelsen å s. 113—115 redogjorts för ett ärende angående tiden för åtalspreskription. Tjänstförrättande justitieombudsmannen Beckman har i ärendet uttalat, att ett av högsta domstolen i plenum med stor majoritet träffat avgörande borde utan vidare följas av underdomstolarna beträffande förhållanden av så utpräglad ordningsnatur som åtalspreskription.
    Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas, om icke detta uttalande i sin kategoriska avfattning innebär ett avsteg från vad som hittills ansetts vara den svenska rättens ståndpunkt. Det är självfallet, säger utskottet, att högsta domstolens domar äga den allra största betydelse som vägledning för underrätterna, och i all synnerhet torde detta vara fallet med de avgöranden som träffas av högsta domstolen i plenum. Enligt utskottets mening bör man emellertid såsom allmän princip fasthålla vid den uppfattningen, att endast tyngden av de skäl som av högsta domstolen åberopas till motivering för domsluten bör vara avgörande för högsta domstolens inflytande på rättstillämpningen i de lägre instanserna.
    Härutöver återger utskottet i sitt utlåtande dels från JO:s protokoll överinspektioner av ett sinnessjukhus ett utalande av sjukhuschefen om olämpligheten av att å sinnessjukhusen mottaga straffriförklarade psykopater, vilka i stället borde vårdas å särskilda för dem inrättade anstalter, dels ock från JO:s registratur ett uttalande av JO i skrivelse till ordföranden å en hovrättsdivision om angelägenheten av att en domare i sitt uppträdande och tal till parter, vittnen och allmänhet städse iakttager lugn och behärskning.
    Någon anledning till anmärkning mot JO:s ämbetsförvaltning förklarar utskottet icke hava förekommit.
    SvJT återkommer till utskottsutlåtandets behandling i kamrarna.