Kurt Lamm †. Svea hovrätt har i Kurt Lamm förlorat en av sina yppersta krafter. Redan under studieåren i Uppsala räknades han av såväl lärare som kamrater som en bland de främsta, och de förhoppningar, som sålunda tidigt knötos vid hans namn, bekräftades genom hans gedigna och skarpsinniga arbeten på bolags och inteckningsrättens områden och under hans mångåriga verksamhet som docent i civilrätt vid Uppsala universitet. Mot slutet av sin akademiska bana mottog Lamm adjunktion i Svea hovrätt, där han blev assessor 1920. Han gick nu helt och fullt upp i sin domargärning. Hans lärdom, klarsynthet och gedigna karaktärsegenskaper kommo också här förträffligt till sin rätt; han blev en mönstergill domare, beundrad och avhållen av sina kolleger och inte minst av de unga jurister, som fingo sin utbildning under hans ledning och hos honom mötte så mycken förståelse och välvilja. Kurt Lamm ägde en ovanlig förmåga att snabbt och säkert urskilja de stora linjerna i ett mål utan att likväl förbise någon detalj av betydelse, och han var även sällsynt väl förtrogen med formerna utan att någonsin bli slav under dem. Hans utmärkt goda minne, evad det gällde litteratur, rättsfall, personer eller händelser, var honom och hans kolleger till förträfflig nytta, och han var alltid redo att bistå sina medarbetare med råd och anvisningar. Det enda han glömde var att tänka på sig själv och sin hälsa. Då denna började vackla, fortsatte han likväl sitt arbete i oförminskat tempo och gav upp först då det var för sent. Under de