Nordiske Domme i Sjøfartsanliggender (1945 h. 24—35, 1946:1—18): »Erstatning for hyrer og kostpenger etc. som følge av mannskapsvanskeligheter» av overrettssakfører FRØYSTEIN HALVORSEN (1945 s. 385—391), om samma ämne direktør MICHAEL KROHN (S. 401—409) (jfr även s. 17 ff, 65 ff och 161 ff), »Kommentar» (till årgångens innehåll av domar) av utgivaren, direktør NILS DYBWAD (h. 35 s. V—XV), »Till frågan om lotsens ansvar» av förvaltningsrådet RUDOLF BECKMAN (1946 s. 81—87), »Några ord om omfånget av redares begränsade ansvarighet» av DENSAMME (s. 145—152), »Bjergelønn og nytteverdi» av KR. THORBJÖRSEN (S. 161—185).

 

    Juristen (1947 h. 1—7). Den nya årgången inledes med »De norske domstolers stilling i okkupasjonstiden» av høyesterettsdommer SVERRE GRETTE (s. 1—15). Vid ockupationens början voro 8 av de sammanlagt c:a 200 domarna (dommerfullmektige ej medräknade) medlemmar av NS, d. 8 maj 1945 hade antalet medlemmar stigit till omkring 40. Den största förändringen i domstolsorganisationen under ockupationen var givetvis Høyesteretts avgång vid julen 1940. I november s. å. kom det en förordning som gav justisministern rätt att utnämna bl. a. lagrettemenn och domsmenn. Riisnæs visade sig emellertid återhållsam när det gällde att genomföra de nya bestämmelserna; det blev ingen verklig nazifiering. En omorganisation av lagmannsrätterna genomfördes hösten 1941. Juryn avskaffades. Vid de tre litterata domarnas sida sattes fyra domsmenn som meddomare. Detta var ingen politisk omorganisation, och som en kuriositet kan nämnas att lagmannsrätterna under rettsoppgjøret äro i landssvikssaker organiserade på angivet sätt. På det hela taget kunde de norska domstolarna under ockupationstiden utöva sin verksamhet och upprätthålla norskt rättsliv. Sammanlagt 14 domare blevo avskedade, några av dem i anledning av att pensionsåldern sänktes från 70 till 65 år (med möjlighet till förlängning). Ibland stannade ingripandet vid någon beskedligare åtgärd. Grette berättar en i allt sitt allvar muntrande episod. Det var straffbelagt att driva propaganda för kungahuset eller medlemmar därav. Kung Haakons 70-årsdag d. 3 aug. 1942 firades emellertid allmänt genom att folk gick med en blomma i knapphålet. I en stad anhöllos 50 personer för sådan demonstration. De åtalades men frikändes. Domaren, en ung dommerfullmektig, häktades på telegrafisk order från Oslo, transporterades dit och inställdes nästa dag inför Riisnæs, som höll »en tordentale» till honom. Men det hela tog en ända med att dommerfullmektigen blev fri, och han blev inte ens entledigad — den gången. Grette slutar med att ge de nazistiska norska domarna det erkännandet att de domar som de avkunnade — vid de allmänna domstolarna — i stort sett »ikke innebar noen rettsfornektelse — det gjelder også om den kommissariske Høyesterett».

B. L.