Åtgärder i äldre tider för spridande av kännedom om lagarnas innehåll. Varje samhällsbildning är för sitt bestånd och utveckling beroende av lagar, som reglera samhällets styrelse och samhällsmedlemmarnas rättigheter och skyldigheter inbördes och gentemot samhället. Lagarnas grundläggande betydelse för samhällslivet gör det av vikt, att samhällets organ och medlemmar äga möjlighet att lätt vinna kännedom om vad som är gällande rätt på samhällslivets olika områden.
    I äldsta tider, då lagarna voro föga omfattande, förutsattes, att menige man var delaktig i kunskapen om lagarnas innehåll. Vad som var lagfast slogs av den församlade menigheten på tinget, och denna hölls underkunnig om gällande lagregler genom att desamma årligen föredrogos på tinget.
    När de lokala lagarna ersattes med rikslagar, brötos ej de hävdvunna formerna för stiftande av allmän lag, som förutsatte direkt medverkan från de lokala menigheterna, en medverkan som å sin sida vilade på förutsättningen att allmogen hölls underkunnig om lagen. Sålunda må erinras om hurusom allmänna lands- och stadslagarna, tillkomna omkring 1350 under Magnus Erikssons regeringstid, ej blevo allmänt gällande innan de lysts d. v. s. offentliggjorts i de olika landskapen och därefter av de olika menigheterna antagits som lag.
    Redan tidigt kan skönjas en kunglig förordningsmakt rörande ämnen, som ej förut voro satta i lag. Beträffande denna begynnande administrativa lagstiftning synes krav på medverkan från allmogens sida ej hava upprätthållits. För att sådana stadganden skulle bliva kända och efterlevda, synes som en allmän regel hava gällt, att de skulle »ofta lysas upp inför alla män».
    I den mån som lagstiftningen blev mera omfattande aktualiserades behovet av särskilda åtgärder för underlättande av överblicken över det växande författningsmaterialet. Detta blev nämligen alltför stort för att kunna hållas i minnet, och vidare hände det ofta, att föreskrifter av stor vikt för tolkningen av gällande rätt, vilka meddelats i K. brev till olika myndigheter, ej bragtes till mera allmän kännedom.1
    Översikten över allmän civil- och kriminallag sökte man upprätthålla genom lagkodifikationer, byggda på den systematisering av lagmaterialet i balkar, som allmogen av ålder var förtrogen med, och avfattade på ett enkelt och klart språk. Sålunda tillkom år 1442 en ny redaktion av

 

1 Här må erinras om, att någon klar åtskillnad ej fanns mellan olika slags lagar och författningar. I lagar, förordningar, kungabrev, stadgar och resolutioner inflöto vid sidan av varandra såväl bestämmelser med karaktär av allmän lag som andra föreskrifter.

GEORG BLOMQVIST. 341allmänna landslagen, Kristoffers landslag. Sedermera lät Karl IX stadfästa denna landslag till allmän efterrättelse och utgiva den av trycket år 1608, vilket i viss mån även får ses som ett led i en strävan att främja översikten över allmänna lagen. Slutligen må erinras om tillkomsten av 1734 års lag, varigenom bl. a. de för land och stad gällande bestämmelserna sammanfördes i en lag.
    Överblicken över och kännedomen om övriga stadganden upprätthölls till en början i de för publikation av författningarna utbildade formerna. Sålunda upplästes nya förordningar såsom tidigare på ting och rådstugor. Tidigt utsträcktes detta kungörelseförfarande till andra platser, där menigheter samlades. Särskilt må erinras om, att sedan slutet av 1500-talet kyrkorna flitigt togos i anspråk för detta ändamål. Att detta kungörande ej var av formell natur utan ett led i en målmedveten strävan att hålla allmänheten fortlöpande underkunnig om innehållet i viktigare lagar och förordningar, framgår därav, att dessa ofta innehöllo föreskrifter om att de skulle helt eller delvis uppläsas periodiskt, en eller flera gånger årligen, samt att K. M:t tid efter annan lät inskärpa vikten av att dessa föreskrifter noggrant iakttogos. Bestämmelser gåvos även, att de upplästa förordningarna skulle hållas tillgängliga för folket. Sedermera utarbetades genom statsmakternas försorg förteckningar på de författningar och författningsrum, som skulle uppläsas periodiskt. Detta periodiska uppläsande bibehölls länge, även om det småningom alltmera förlorade i betydelse, och upphävdes helt först 1894 (se lag 25 maj 1894 ang. upphävande av gällande stadganden om förnyat uppläsande i kyrka av vissa äldre författningar).
    Det muntliga kungörandet kompletterades tidigt med åtgärder i syfte att genom tryckpressen bringa viktigare författningar till mera allmän kännedom. Från Gustav Vasas tid trycktes på kunglig befallning viktigare författningar, som man önskade ge större spridning. Småningom utarbetades officiella register över de utkomna förordningarna. Sålunda utkom år 1691 »Ett Fullkommeligit Register uppå alla Recesser, Placater» etc. 1660—1691 och detta register följdes av likartade. Från 1717 utkom ett årligt register, till en början under titel »Förteckning på Kongl. Placater, Resolutioner, Förordningar och Påbud» m. m. och med ledning därav inrättade man årssamlingar av de tryckta författningarna, det s. k. Årstrycket. Årstrycket var dock bristfälligt därutinnan, att det icke upptog samtliga de författningar, som skulle lända till efterrättelse. Vidare innehöll årstrycket ända fram till 1792 överståthållarämbetets kungörelser, ett förhållande som bidrog till att bortskymma årstryckets betydelse för hela riket.
    Den strävan att göra författningarna lättare tillgängliga, som kommit till uttryck i inrättandet av dessa årstryck, avspeglas även i tillskapandet av andra samlingar av författningar. Så utkom 1696, troligen på offentligt initiativ, en samling av stadgar, förordningar, brev och resolutioner angående »Executions-Wärcket» m. m., utarbetad av J. SCHMEDEMAN. Vidare utgav Schmedeman år 1706 på offentlig befallning ett större samlingsverk av likartat slag, vanligen kallat »Justitieverket», uppta-

342 GEORG BLOMQVIST.gande förordningar angående »Justitiæ och Executions-Ährender» för perioden 1528—1700. Dessa båda författningssamlingar voro huvudsakligen avsedda för konungens befallningshavande.
    Trettio år därefter utkom 1734 års lag. Denna omfattade emellertid endast allmänna civil- och kriminallagen. Såsom av lagens stadsfästelseresolution framgår hade bl. a. utelämnats vad som genom särskilda privilegier vore fastställt, det som hörde till specialdomstolarnas avgörande samt ekonomi- och politiförordningar, »vilka efter förefallande omständigheter finnas mera förändring vara underkastade».
    Behovet av översikt över det författningsmaterial, som sålunda ej kommit att inflyta i allmänna lagen, hade emellertid uppmärksammats av statsmakterna, och initiativ för att åvägabringa samlingar av administrativa författningar, som i viss mån tagits redan före lagverkets fullbordande, kunde nu fullföljas med ökad kraft. Så tillkommo bl. a. en samling »Bergsordningar», utgiven av Bergskollegium 1736, omfattande tiden från och med 1347,1 »Samling utaf ... k. stadgar, bref och förordningar ang. religion», utgiven av A. A. VON STIERNMAN 1744,
    »Samling utaf Kongl. Brev etc. ... angående Sweriges Rikes com
    merce, politie och ekonomi» från 1523, likaledes utgiven av Stiernman under tiden 1747—1775, »K. stadgar, förordningar, bref och resolutioner, ang. Svea rikes landtmilice till häst och fot», utgiven av S. L. GAHM PERSSON 1762—1814, och »Swea rikes ecclesiastique werk», utgiven av S. WILSKMAN 1781—1782. I detta sammanhang må även på grund av dess banbrytande betydelse på det kamerala området omnämnas A. BOTINS »Beskrifning om Swenska Hemman och Jorda Gods» (1755—56), som dock ej är någon författningssamling utan mera ett rättsvetenskapligt arbete. Det tillkom sedan ständerna vid 1739 års riksdag hemställt om utarbetande av en författningssamling angående kammarverket.
    Av författningssamlingar, som under 1700-talet synas ha tillkommit i huvudsak på privat initiativ, märkas: »Utdrag utur .... Publique Handlingar, Placater etc.» 1718—1794, utgiven av R. G. MODÉE m. fl. under tiden 1742—1829, »Samling af Kongl. Maj:ts Bref, hwilka på inkomna förfrågningar om lagens rätta förstånd eller eljest i sådana mål, som rättegången röra, utfärdade blifwit» 1737—1798, successivt utgiven av J. JUSLÉEN, S. AF UGGLAS och C. J. NORELL 1751—1800, ett kronologiskt författningsregister omfattande tiden 1522—1750, utgivet av J. P. HÖPPENER 1754,2 och en lagsamling, utgiven av E. DRANGEL 1798 (»Drangels lagsamling»).
    De ovan omnämnda författningssamlingarna äro som regel ordnade kronologiskt. Någon genomförd systematisering av författningssamlingarnas material förekommer blott undantagsvis såsom i »Drangels

 

1 Denna författningssamling kompletterades sedermera med ytterligare tre delar 1786, 1797 och 1837.

2 Detta register ersattes sedermera 1865 av N. H. QUIDINGS författningsregister, omfattande tiden 1522—1862, vilket är systematiserat efter uppslagsord i alfabetisk ordning.

SPRIDANDE AV KÄNNEDOM OM LAGARNAS INNEHÅLL. 343lagsamling», i vilken materialet är grupperat i anslutning till balkindelningen i allmänna lagen, samt i Wilskmans samling, som är ordnad alfabetiskt.
    Under 1800-talets förra hälft gjorde sig gällande starka strävanden att förbättra översikten över de i antal och omfång växande förordningarna. Framförallt sökte man nå fram till ökad systematisering av materialet i författningssamlingarna. Botins banbrytande arbete på det kamerala området fullföljdes av N. LUNDEQUIST genom ett väl systematiserat sammandrag av författningar angående »Swea Rikes Kammar Werk», utgivet 1801—1820. Genom lagkommissionen utarbetades en lagsamling, vanligen kallad »1807 års lagsamling», vars titel ger en rätt god uppfattning om dess uppläggning och innehåll. Den heter officiellt »Samling, hwaruti äro under allmänna lagens balkar, capitel och paragrapher uptagne sådane til efterlefnad nu gällande författningar och stadgar, hwilka antingen ändra eller förklara sjelfwa lagen i åtskillige rum, eller ock angå ämnen, som äga med dem et närmare sammanhang». Denna lagsamling kompletterades sedermera.
    Under 1800-talets första årtionde togs initiativ till ett omfattande nydaningsarbete, som omspände hela rättsområdet. Som ett led härutinnan ålades 1806 en del centrala ämbetsverk att vart för sig genom särskilda sakkunniga utarbeta sammandrag av för respektive verk gällande författningar. Detta åläggande ledde dock ej i allo till åsyftade resultat, och K. M:t gav därför 1819 nya föreskrifter om författande av dylika sammandrag. Avsikten synes bl. a. ha varit att få till stånd översiktliga författningshandböcker rörande det författningsmaterial, som ej enligt instruktionen för den år 1811 tillsatta lagkommittén skulle inarbetas i en tilltänkt ny lagbok. Som följd av de nyssnämnda åläggandena synas ha utkommit »Sammandrag af Bergs-Författningar 1808» (ny samling 1821 utgiven av C. M. AF ROBSON), »Sammandrag af författningar rörande förvaltningen vid krigsväsendet til lands» utgiven av G. W. AF TIBELL 1822, »Sammandrag af gällande Författningar rörande Handtwerkerier etc. .... så och andre .... till Commerce-Collegii befattning hörande ämnen» utgiven av G. M. DANCKWARDT 1823, och »Samling af Författningar rörande Medicinal-Verket i Riket» utgiven av Sundhets-Collegium 1824. Därjämte blev J. G. BRANTING i tillfälle att utarbeta en »Handbok», utgiven 1827—1831, upptagande huvudsakligen kamerala författningar. I dessa publikationer kommer en strävan till systematisering av materialet klart till uttryck.
    De initiativ, som sålunda tagits för att tillgodose behov av mera systematiska samlingar av författningar, följdes av ett annat av stor betydelse för framtiden. Krav restes på en officiell publikation med fullständigt återgivande av samtliga utkommande författningar. På initiativ av rikets ständer kom en sådan publikation även till stånd under namn av Svensk författningssamling, som utkom första gången år 1825. Därmed hade tillskapats vår viktigaste källa för kunskap om gällande författningar.
    Den följande utvecklingen under 1800-talet kännetecknas av fort

344 GEORG BLOMQVIST.satta bemödanden till vinnande av överblick över det allt mera omfattande författningsmaterialet, och betydande lag- och författningssamlingar kommo till under den närmaste tiden, däribland J. H. BACKMANS standardverk »Ny Lag-samling», som utkom under åren 1831—1860 och sedermera kompletterades 1874 och 1878. Vidare må omnämnas en lagsamling utgiven av WALFRID ENBLOM (1833—1836 med fortsättning 1853). I dessa båda lagsamlingar är materialet grupperat efter samma system som i »1807 års lagsamling». Backmans samling skiljer sig från de båda andra därigenom, att den återger även 1734 års lag och omspänner ett vida större författningsmaterial.
    På framställning av ständerna tog K. M:t 1858 ånyo upp tanken på att åvägabringa systematiska samlingar av gällande ekonomiska och administrativa författningar. I sådant syfte tillsattes påföljande år författningskommissionen, som började sitt arbete efter ett stort anlagt program. Den utgav emellertid endast »Sammandrag af Författningar angående finansverket» (1866—68), varefter dess verksamhet upphörde.1
    Utgivandet av 1734 års lag, som intill 1800-talets mitt skett mera oregelbundet, började därefter få mera stadga. En betydande förtjänst härav tillkommer P. A. Norstedt & Söners förlag, från vilket år 1861 utkom den första lagboken i den serie av lageditioner, som alltjämt fortsätter.2,3 Lagboken utkom till en början vartannat eller vart tredje år. I lageditionerna återgavs ej blott 1734 års lag, utan under de olika balkarna hade intagits lagförklaringar och andra författningar, somanslöto sig till lagtexten, varjämte i ett särskilt bihang, som undan för undan växte i omfång, hade intagits andra författningar av mera allmän räckvidd. Av utrymmes- och kostnadsskäl kunde dock blott ett begränsat antal av de nytillkomna förordningarna intagas i lageditionerna, vilka sålunda ej kunde fylla behovet av en fullständig översikt över hela rättsområdet.
    Detta belyses därav, att år 1875 började en ny, brett upplagd lagsamling utgivas, nämligen LILIENBERGS »Svensk Lagsamling», som utkom i olika häften till år 1885 och därefter fortsattes under ledningav R. SKARIN med supplement omfattande i vissa delar till och med år 1907 utkomna författningar. Detta verk är byggt på huvudsakligen samma systematik som »Backmans lagsamling». Dessa båda lagsamlingar utgöra våra enda mera allomfattande lagsamlingar.
    Vikten av att äga tillgång till en samlad överblick över lagar och författningar har på senare tid icke uppmärksammats i lika mån som

 

1 Som en intressant jämförelse kan omnämnas, att några år tidigare i Finland tillsatts en lagkommission med uppgift att söka åvägabringa en kodifikation av den i Finland gällande administrativa lagstiftningen. Denna lagkommission utarbetade ett förslag till »Ekonomi- och Politi-Lag för Storfurstendömet Finland»,som utkom från trycket 1857—58. Förslaget, som var mycket omfattande, upphöjdes dock aldrig formellt till lag.

2 Detta förlag var icke det enda, från vilket lageditioner utgåvos, men de övriga försvunno småningom.

3 Åren 1849—1858 utgavs från förlaget fyra lageditioner, vilka dock ej medräknas i den nu utkommande serien.

SPRIDANDE AV KÄNNEDOM OM LAGARNAS INNEHÅLL. 345tidigare. För domare och ämbetsmän fick frågan under en lång följd av år en så långt omständigheterna det medgåvo god lösning först genom de tidigare omnämnda lagsamlingarna och senare genom de regelbundet utkommande lageditionerna. Däremot har förbisetts den utomordentliga vikten av att medborgarna i allmänhet och i all synnerhet de icke juridiskt utbildade befattningshavare, statliga eller kommunala, som ha att envar på sitt verksamhetsområde tillämpa lagarna, hade tillgång till översiktliga framställningar över gällande rätt. Ej heller ha lageditionerna under senare år kunnat i samma omfattning som tidigare giva tillräcklig vägledning för yrkesjurister av alla kategorier vid deras verksamhet. Med hänsyn till lagbokens uppgift att främst vara en uppslagsbok för domstolsväsendet och vad därmed äger samband samt intresset av att hålla densamma nere vid rimliga proportioner har, helt naturligt, stor återhållsamhet måst iakttagas när det gällt att i lagboken intaga administrativa författningar. Genom statsmakternas försorg ha hittills blott i ringa omfattning utgivits författningshandböcker, avsedda att fylla behovet av vägledande litteratur på det administrativa området. I övrigt har detta behov allenast och i otillräcklig omfattning tillgodosetts genom en del av enskilda utgivna författningshandböcker och liknande publikationer, beträffande vilka emellertid må anmärkas, att de höga priserna ofta nog lagt hinder i vägen för någon mera allmän spridning av dem.
    Då statsmakterna under 1946 beslutit anvisa medel till bidrag förut givande av författningskommentarer m. m. har härigenom tagits initiativ för realiserandet av ett sedan länge i vida kretsar närt önskemål. Beslutet innebär även, såsom av det ovan anförda framgår, upptagandet av en tanke, som har gamla anor i svenskt rättsliv.

Georg Blomqvist.