Propositionen ang. domstolsorganisationen efter processreformen. De ur årets statsverksproposition utbrutna särskilda anslagsfrågorna rörande domstolsorganisationen m. m. (jfr SvJT 1947 s. 150) ha nu framlagts i prop. nr 268. Den innehåller äskanden ang. anslag till avlöningar och omkostnader vid JK-ämbetet, det föreslagna riksåklagarämbetet, HD med nedre revisionen, hovrätterna och häradsrätterna, anslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter, anslag till kostnader för inrättande av RÅ-ämbetet och nya hovrätter samt för inrättande av Tornedalens rättshjälpsanstalt och för efterutbildning inom rättegångsväsendet. Här skola de viktigaste punkterna i korthet beröras.
    Klyvningen av JK-ämbetet föreslås genomförd från nyåret 1948 efter de linjer som uppdragits av de i ärendet tillkallade särskilda sakkunniga (se SvJT 1947 s. 132). JK-ämbetets personalorganisation bibehålles väsentligen oförändrad. RÅ skall i lönehänseende likställas med justitieråd (liksom JK). Hans åklagarbiträden föreslås till tre. Justitieministern har i fråga om rekryteringen av dessa biträdestjänster velat understryka önskvärdheten av att RÅ erhåller biträde av väl kvalificerade personer ur åklagarkåren. Därigenom skulle ämbetet kunna tillföras värdefull praktisk erfarenhet. Då RÅ å andra sidan i sin verksamhet ofta finge pröva juridiska frågor av invecklad natur, borde han erhålla biträde också av exempelvis en hovrättsdomare eller revisionssekreterare. Av de tre biträdestjänsterna — innehavarna föreslås skola få den något tråkiga titeln överfiskal (de sakkunniga hade föreslagit advokatfiskal) — beräknas två för yrkesåklagare och göras till fullmaktstjänster i A 30 medan den tredje skall tillsättas genom förordnande och placeras i lönegrad C 6. Från början avses endast en av tjänsterna i A 30 skola tillsättas. Vid handläggning av administrativa ärenden får RÅ biträde av en byråchef, som skall vara chef för ämbetets kansli. Han skall tillsättas med fullmakt och placeras i A 30.
    Till kostnader för inrättande av RÅ-ämbetet begäres ett reservationsanslag av 50 000 kronor.
    I fråga om nedre revisionens organisation har justitieministern haft ledning av de förslag som framlagts av 1943 års domarutredning (se SvJT 1946 s. 593) och de särskilda sakkunniga som haft att utreda frågan om nedre revisionens organisation efter processreformen (se SvJT 1947 s. 272). Då nedre revisionen under hela nästa budgetår kan väntas arbeta efter hittillsvarande system, har emellertid någon slutlig prövning av dessa förslag ej behövt ske i år.
    Den av domarutredningen föreslagna omvandlingen av revisionssekreterartjänsterna till e. o. befattningar rönte stark kritik i flertalet remiss-

yttranden liksom från nyssnämnda särskilda sakkunniga. Justitieministern har funnit de invändningar som gjorts mot förslaget äga den tyngd att i varje fall för närvarande något utbyte av de ordinarie revisionssekreterarbefattningarna mot e. o. tjänster ej bör ifrågakomma.
    För att möjliggöra inläsning och föredragning av äldre balanserade mål i HD begäres anslag till ytterligare 2 extra revisionssekreterare för helt år.
    Med hänsyn till arten av de uppgifter som för närvarande tillkomma och under den nya ordningen skola tillkomma ordföranden i nedre revisionen finner justitieministern det påkallat att befattningen förlänas karaktär av en självständig chefstjänst. Befattningen föreslås skola sättas i samma lönegrad som de nya ordförandetjänsterna i hovrätterna, nämligen B 2, med tjänstebenämningen överdirektör.
    Biträdespersonalens ställning förbättras väsentligt. I övrigt får däremot med prövningen av nedre revisionens organisation under den nya processordningen anstå till framläggandet av statsverkspropositionen för året 1948/49. De föreslagna indragningarna av revisionssekreterartjänster beräknas inte kunna genomföras under den nya ordningens första år.
    I fråga om hovrätterna har väl intresset främst knutit sig till ledamotsantalet. Allmänt har det antagits att en väsentlig förstärkning skulle visa sig erforderlig. Som bekant räknade processlagberedningen med 95 ledamöter — presidenterna ej medräknade — och domarutredningen med 113. I sina petita ha hovrätterna också utgått från att antalet ledamöter måste betydligt utökas. Justitieministern har yttrat, att det torde vara obestridligt att det muntliga förhandlingssättet kräver en icke obetydlig förstärkning av antalet ledamöter men att det möter mycket stora svårigheter att bilda sig en säker uppfattning om ledamotsbehovet. I avbidan på närmare erfarenheter av arbetsförhållandena under den nya ordningen har han funnit sig icke kunna föreslå en ökning av antalet ledamotsbefattningar utöver processlagberedningens förslag — vilket överensstämmer med vad som föreslogs i en i maj 1944 inom justitiedepartementet upprättad promemoria ang. hovrätternas arbetsuppgifter. Förutom de 6 presidenterna föreslås 96 ordinarie ledamöter, varav 16 lagmän, 59 hovrättsråd och 21 assessorer. Assessorerna fördelas med en per avdelning. Avdelningarnas antal är således också 21, varav 8 inom Svea hovrätt, 2 inom vardera av de norrländska hovrätterna samt 3 inom envar av de övriga. Presidenterna föreslås skola — utom i Svea — tjänstgöra som ordförande på avdelning. Avdelningarnas sammansättning blir, även bortsett från ordförandeposten, något växlande, vilket framgår av fördelningen av hovrättsrådsämbetena. Svea hovrätt får sålunda till sina 8 avdelningar 24 hovrättsråd, Göta hovrätt och hovrätten för Västra Sverige vardera 9 rådsämbeten, Skånska hovrätten — med lika många avdelningar — 8 ämbeten, Övre norrländska 5 och Nedre norrländska 4. Svea hovrätt får dessutom 4 extra ledamöter, Skånska hovrätten en extra ledamot och Nedre norrländska en. Antalet extra ordinarie assessorer föreslås till i Svea hovrätt 20 samt i övriga hovrätter 2 per avdelning, antalet fiskaler till i Svea 20,

i Göta, Västra Sverige och Skåne 7 samt i övre och Nedre Norrland 5. Antalet aspiranter föreslås till 2 för varje avdelning samt därutöver en för varje hovrätt. Sammanlagda antalet e. o. assessorer skall således bli 46, sammanlagda antalet fiskaler 51 och sammanlagda antalet aspiranter (aspirantarvoden) 48. Liksom nu skola, om så erfordras på grund av att hovrätternas befattningshavare tas i anspråk för uppdrag utom hovrätten, högst 45 assessorer kunna förordnas utom nyssnämnda 46.
    Vad aspiranterna angår må erinras om domarutredningens förslag om en ökning av antalet aspirantarvoden samt införande av en regel att endast så många aspiranter skulle kunna få mottagas som kunde beredas arvode. Förslaget hade till syfte att leda det i Svea hovrätt befintliga överskottet av aspiranter ut till landsortshovrätterna. Justitieministern har härtill anfört, att det är av utomordentlig vikt att de unga juristerna föranledas att söka sig till domarbanan i sådant antal att hovrätterna vid prövningen av aspiranterna äro i stånd att göra ett tillfredsställande urval. Det är enligt hans mening angeläget, att hovrätterna inte förhindras att draga till sig aspiranter av den omständigheten, att de inte disponera ett tillräckligt antal aspirantarvoden. Justitieministern föreslår därför en fördubbling av arvodenas antal utan att detta kombineras med föreskrift om att endast aspiranter, vilka kunna beredas arvode, må mottagas. En sådan spärregel skulle enligt justitieministerns åsikt närmast leda till att försämra Svea hovrätts rekryteringsbas utan att säkert främja tillströmningen till de övriga hovrätterna. Eftersom det är angeläget att i möjligaste mån främja en bredare rekryteringsbas även för de hovrätter som varit mindre eftersökta av aspiranterna bör enligt justitieministerns mening undersökas, om inte i hovrätter med livligare tillströmning av aspiranter, sedan de prövats och godkänts, kunde beredas tillfälle att utan särskild ytterligare prövning övergå till annan hovrätt, där vid tillfället råder brist på kvalificerade aspiranter.
    Beträffande hovrättstjänsternas löneställning må erinras att frågan därom vad presidenterna angår redan fått sin lösning vid årets riksdag, innebärande att presidenten i Svea hovrätt jämställts med justitieråd samt övriga presidenter erhållit lön motsvarande lönegrad C 12. Lagmännen föreslås nu skola erhålla placering i B 2 och hovrättsråden bibehållas i A 30. De ordinarie assessorerna placeras i A 29. Vice ordförandena bibehållas vid sitt nuvarande arvode. Justitieministern har inte ansett det möjligt att nu ta ställning till frågan om förbättrad löneställning för dessa ledamöter. Beträffande vice ordförandena på presidenternas avdelningar framstår det, yttrar han, redan nu som sannolikt att de komma att få ett betydligt ökat ansvar, eftersom de komma att tjänstgöra som ordförande i betydligt större utsträckning än övriga vice ordförande. Han har därför velat beteckna det som angeläget att frågan om deras arvode blir föremål för särskilt övervägande. En provisorisk löneförbättring föreslås för de extra fiskalerna och aspiranterna. En utredning av fiskalers, tingssekreterares och aspiranters löneställning förebådas.

    I fråga om hovrätternas biträdesorganisation kan här ej lämnas någon detaljerad redogörelse för propositionens innehåll. Det må vara tillräckligt att nämna att den — i huvudsaklig överensstämmelse med ett av en inom finansdepartementet tillkallad sakkunnig, f. d. kanslirådet A. Carlsson, uppgjort förslag, avseende såväl hovrätterna som häradsrätterna m. m. —- föreslås skola erhålla en kraftig förstärkning såväl kvantitativt som i fråga om biträdestjänsternas löneplacering.
    Hovrätternas utbyggnad skall i huvudsak ske först från och med år 1948, då de nya hovrätterna tillkomma. Emellertid träder löneregleringen för presidenterna i kraft redan med ingången av nästkommande budgetår. Från samma tidpunkt föreslås 15 hovrättsrådsämbeten skola utbytas mot lagmansbefattningar.
    Till kostnader för inrättande av nya hovrätter begäres ett reservationsanslag av 1 820 000 kronor, varav över 1 600 000 kronor för möblering m. m. I sistnämnda summa ingår ett belopp av 440 000 kronor för anskaffande av möbler m. m. till HD:s nya lokaler i Gamla rådhuset.
    Övergången till den nya ordningen kommer också för häradsrätternas del att påkalla en förstärkning av organisationen, anför justitieministern. Denna förstärkning består i överförande av ett antal sekreterartjänster till tingsdomarbefattningar samt en väsentlig utökning av biträdesorganisationen och höjning av biträdenas löneställning. Antalet tingssekreterartjänster minskas något tack vare inrättandet av tingsdomartjänster, och notarieorganisationen lämnas i det hela orubbad.
    Tingsdomartjänsterna göras samtliga ordinarie med placering i A 30. Till de nuvarande 11 föreslås ytterligare 10 i Norra Hälsinglands, Västra Hälsinglands, Medelpads västra, Ångermanlands södra, Vadsbo, Västra Göinge och Luleå domsagor — samtliga föreslagna av domarutredningen — samt dessutom, med hänsyn till de svåra arbetsförhållandena i Övre Norrland, i Piteå, Kalix och Gällivare domsagor.
    Rörande den omdiskuterade frågan om tingsdomartjänsterna skola vara sluttjänstcr eller ej yttrar justitieministern, att den enligt hans mening inte låter sig generellt besvara. Jag vill emellertid framhålla, säger han, att det med hänsyn till den betydande ansvällningen av de yngre årsgrupperna av hovrättsjurister icke kan bli möjligt att upprätthålla någon mer eller mindre automatisk befordringsgång till häradshövdingämbeten lika litet som till hovrättsråds- eller lagmansämbeten. En tingsdomare som på ett förtjänstfullt sätt förvaltat sitt ämbete, yttrar han vidare, bör emellertid på samma sätt som ett hovrättsråd eller en revisionssekreterare kunna ifrågakomma till häradshövdingämbete eller annan högre tjänst. Jag vill tillägga, slutar justitieministern, att det ur flera synpunkter förefaller rimligt att transport från en tingsdomartjänst till en annan medgives i större utsträckning och efter betydligt kortare tjänstgöringstid än som är fallet med avseende å häradshövdingämbeten.
    Till propositionens innehåll i fråga om anslag till ersättning åt domare, parter och vittnen —- som framför allt berör spörs-

målet om utformandet av bestämmelserna om ersättning av allmänna medel till personer som höras under förundersökning i brottmål (jfr SvJT 1947 s. 134) — torde vara anledning att återkomma, sedan propositionen behandlats av riksdagen. Detsamma gäller vad propositionen innehåller om inrättande av en statlig rättshjälpsanstalt — den första i sitt slag — i Haparanda, benämnd Torne dalens rättshjälpsanstalt.
    Till efter utbildning inom rättegångsväsendet begäres ett reservationsanslag av 40,000 kronor. Domarutredningen hade föreslagit, att anslag skulle ges till fortlöpande kurser för domstolsjuristerna, främst i straff- och processrätt. Justitieministern har anslutit sig till utredningens tanke och därvid bl. a. pekat på att anslag beviljats för efterutbildning av läkare. För det närmaste budgetåret bör enligt hans mening undervisningen koncentreras på den nya processordningen. Processnämnden har framlagt en plan för kursverksamhet rörande denna, vilken justitieministern finner väl avpassad. Kostnaderna för denna kursverksamhet ha beräknats till 30,000 kronor. Skillnaden mellan detta belopp och det begärda anslaget eller 10,000 kronor, utgöres av engångskostnaderna för utbildning i stenografi av därför lämpade domsagobiträden.

 

Innan ovanstående hunnit publiceras har riksdagen fattat beslut med anledning av propositionen. Denna har i allt väsentligt bifallits. Följande avvikelser ha ägt rum. Titeln överfiskal för riksåklagarens biträdande åklagare har utbytts mot byråchef. Titeln överdirektör för nedre justitierevisionens ordförande har riksdagen icke funnit lämplig. Icke heller har riksdagen funnit det till fullo utrett att ordförandetjänsten i NiRev. kan anses jämförlig med divisionsordförandebefattning i hovrätt. Riksdagen har därför icke nu velat taga slutlig ställning till frågan om ordförandebefattningens omvandling till en särskild chefstjänst men höjt det nu utgående tilläggsarvodet till revisionssekreterarlönen från 1,500 till 2,500 kr.
    I anledning av propositionen ha i första kammaren väckts bl. a. en motion nr 333 av herrar Bergquist, Schlyter och Herlitz samt en nr 334 av herrar Schlyter och Bergquist.
    I motionen I: 333 har — under särskilt framhållande av angelägenheten av att hovrättsråden erhålla en förbättrad löneställning — föreslagits, att riksdagen hos K. M:t måtte hemställa om skyndsam utredning rörande lönereglering för de statliga domarbefattningarna, innebärande väsentligt förbättrade avlöningsförmåner för dem, samt framläggande för riksdagen av förslag till dylik lönereglering.
    I motionen I: 334 har bl. a. föreslagits, att riksdagen måtte besluta om höjning iav antalet ordinarie ledamöter i hovrätterna i enlighet med vad som anföres i motionen.
    I anledning av den i motionen 1: 334 påyrkade höjningen av antalet ordinarie ledamöter framhåller sammansatta stats- och första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande att det, såsom också departementschefen

påpekat, möter stora svårigheter att på förhand bilda sig en säker uppfattning om ledamotsbehovet i hovrätterna under den nya ordningen; det kan därför icke anses helt uteslutet att den av K. M:t föreslagna ledamotsramen på någon punkt kan visa sig för snäv. Utskottet anser sig emellertid icke på detta stadium böra föreslå en annan uppskattning än den i K. M:ts förslag antagna. Det må erinras att i förslaget beräknats medel, utom för de ordinarie ledamöterna, också för 6 extra ledamöter, och att, då hithörande anslag äro förslagsanslag, det slår K. M:t öppet alt, därest oundgängligt behov så skulle kräva, för undvikande av onormala balanser anvisa medel för anställande under viss tid av extra ledamöter utöver det beräknade antalet. Liksom uppskattningen av det samlade ledamotsanlalet måste också fördelningen av ledamöterna mellan hovrätterna i nuvarande stund bliva i viss mån provisorisk. Det får därför förutsättas att, om arbetsbelastningen i någon eller några av hovrätterna skulle bliva en annan än den nu antagna, K. M:t för riksdagen framlägger de förslag till ändringar i ledamotsfördelningen vartill den faktiska utvecklingen kan giva anledning.
    Utskottet säger sig med tillfredsställelse ha funnit att presidenterna i flertalet hovrätter förutsättas skola såsom ordförande å hovrättsavdelning regelbundet deltaga i domstolens dömande verksamhet. Såvitt angår Svea hovrätt, där omfattningen av presidentens administrativa uppgifter och övriga åligganden enligt departementschefens mening icke medgiver att han blir ordförande å avdelning, framhåller utskottet önskvärdheten av att arbetet så organiseras att presidenten i så stor utsträckning som möjligt kan deltaga i det dömande arbetet.
    Med anledning av yrkandet i motionen I: 333 att riksdagen måtte hemställa om skyndsam utredning rörande lönereglering för de statliga domarbefattningarna, främst hovrättsråden, erinrar utskottet att genom den innevarande år skeende allmänna löneregleringen statstjänstemännen över lag erhålla en ej oväsentligt förbättrad löneställning. Utskottet anser att vid sådant förhållande stor återhållsamhet bör iakttagas såvitt angår förslag om ytterligare löneförhöjning för särskilda grupper av befattningshavare. Utskottet vill icke bestrida att åtskilliga av de i motionen åberopade skälen för en löneförhöjning åt domarna äro beaktansvärda men framhåller gentemot motionärernas uttalande rörande de aktuella rekryteringssvårigheterna på området, att dessa ingalunda gjort sig kännbara enbart på domarbanan och att överhuvud sådana svårigheter ofta yppa sig inom statstjänsten under tider av stark efterfrågan på utbildad arbetskraft. Vid övervägande av förhanden varande omständigheter har utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga att tillstyrka att riksdagen hos K. M:t gör framställning i det i motionen angivna syftet.
    En blank reservation har avgivits av utskottets jurister, hrr Sclilyter, Löthner och Rylander.

 

    I fråga om hovrätternas aspiranter har, säger utskottet, K. M:t i det hela godtagit 1943 års domarutrednings förslag om ökning av antalet aspirantarvoden men däremot avböjt att, såsom domarutredningen till främjande av en jämnare fördelning av aspiranttillströmningen olika

hovrätter emellan ifrågasatt, uppställa villkoret att varje hovrätt skall få mottaga endast så många aspiranter som vid varje tillfälle kan beredas arvode. För att uppställa villkoret i fråga talar enligt utskottets förmenande med styrka den omständigheten att inom statsförvaltningen i övrigt den ordningen nästan undantagslöst kommit till stånd att det allmänna icke på aspiirantstadiet begagnar sig av andra tjänster än sådana för vilka skälig ersättning kan beredas. De särskilda förhållanden, som må föreligga med avseende å aspiranttjänstgöringen i hovrätt, äro, såvitt utskottet kunnat finna, icke av den art att avsteg från den nämnda ur social synpunkt viktiga regeln bör medgivas. Utskottet förordar alltså villkorets uppställande beträffande hovrätternas aspiranter.
    Riksdagen har fattat beslut i enlighet med utskottets förslag.

Bengt Lassen.