Betänkanden från ungdomsvårdskominittén. Denna kommitté, som tillsattes år 1939 (se SvJT 1939 s. 623) med uppgift bl. a. att verkställa utredning rörande åtgärder för bekämpande av ungdomsbrottsligheten, har i år lagt två betänkanden till de av kommittén förut avgivna (se SvJT 1944 s. 911 och 1945 s. 706).
    Det ena betänkandet (SOU 1947: 12) behandlar ungdomens fritidsverksamhet. Det ansluter sig till kommitténs förut avgivna betänkanden om ungdomens föreningsliv (SOU 1944:31) och om ungdomens nöjesliv (SOU

1945:22) och åsyftar att tillsammans med dessa ge en bild av vad som från kommitténs synpunkt ter sig möjligt att från samhällets sida göra för att främja ungdomens behov av sund förströelse och lämplig fritidssysselsättning. Kommittén föreslår, att statsbidrag skall kunna utgå tilldrivande av s. k. fritidsgårdar. Sådana böra finnas av skilda slag, såsom hemgårdar, ungdomsgårdar, studiehem och andra fritidsanläggningar, alla avsedda att bliva trevliga samlingsplatser för ungdomen, där var och en skall kunna finna en verksamhetsform som intresserar honom eller henne. Fritidsgårdarna skola bereda möjlighet att i hemlik miljö spela bordstennis eller studera språk, snickra, väva eller läsa en bok. De skola ge husrum såväl åt ungdomsföreningar som åt hemlösa gäng, vilka annars få hålla till på gatan. Till komplettering av fritidsgårdarna förordar kommittén anordnande med statsunderstöd av ungdomskaféer samt statsbidrag till fritidsverksamhet i skolorna. Kommittén betonar även vikten av stöd från det allmännas sida åt bildningsarbete och idrott. Den framför vidare en rad rekommendationer och förslag i syfte att tillgodose behovet av lokaler för ungdomens fritidsverksamhet samt föreslår, att en ungdomskonsulent tillsättes på försök i ett län och att skolöverstyrelsen erhåller statsanslag till instruktionskurser för ungdomsledare.
    Det andra betänkandet (SOU 1947: 17) handlar om stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Utgående från humanitära, sociala och socialekonomiska synpunkter föreslår kommittén ett utvidgat samhällsstöd åt debila barn och ungdomar, d. v. s. sådana som utan att vara sinnesslöa dock på grund av svag förståndsutveckling icke förmå tillgodogöra sig den vanliga folkskolans undervisning. Kommittén framhåller, att erfarenheten visat att de som tillhöra denna grupp oftare än andra förete uppfostringssvårigheter i barndomen och vanart eller brottslighet i högre åldrar. Nyare undersökningar tyda emellertid enligt kommittén på att denna överfrekvens kan undvikas genom att de debila barnen få en för dem lämpad undervisning i skolan med praktisk arbetsträning för alla och direkt yrkesutbildning för en del samt därefter personligt stöd i en kurator som har yrkesvägledning och läkepedagogisk rådgivning till uppgift. I betänkandet förordas åtgärder för att genomföra detta program.

I. S.