Administrativa bestämmelser om förundersökning. I april 1947 har för yttrande utremitterats en inom justitiedepartementets processreformbyrå utarbetad promemoria med utkast till förundersökningskungörelse m. m.
    Utkastet till förundersökningskungörelse innehåller bestämmelser, som komplettera stadgandena i 23 kap. nya RB, bl. a. om protokoll vid förundersökning samt om förhör med barn under förundersökning. Rätten att anställa förhör med barn under femton år i anledning av att barnet begått lagstridig gärning, begränsas strängt. För de fall då förhör med barn medgives — särskilt beslut därom av undersökningsledaren erfordras — ha givits föreskrifter om underrättelse till barnavårdsnämnd om förhöret m. m. Vidare har upptagits en bestämmelse att, därest utsaga av barn är av avgörande betydelse för utredningen, någon som äger särskild sakkunskap i barn- eller förhörspsykologi skall biträda vid förhöret eller yttra sig angående värdet av utsagan. Slutligen innehåller utkastet anvisningar och bestämmelser rörande anordnande av övervakning som ersättning för häktning.
    Bland övriga författningsutkast märkes ett utkast till ny kungörelse om fingeravtryck å häktade m. m.

B. L.

 

Nordiskt lufträttsmöte. På inbjudan av Danmark hölls i Köpenhamn under tiden d. 16—d. 26 april 1946 ett nordiskt lufträttsmöte. Delegerade voro: för Danmark Overformynder L. Ingerslev, luftfartsdirektören K. Gregersen och professorn S. Iuul, för Finland förvaltningsrådet R. Beckman, för Norge høyesterettsdommer E. Altensamt för Sverige riksmarskalken B. Ekeberg och hovrättsrådet H. Wikander. Såsom sekreterare fungerade fuldmægtig H. Urne och hovrättsassessorn A. Björklund. Vid behandling av försäkringsfrågor biträdde såsom sakkunnig försäkringsdirektören Aug. Jensen.
    Ett första huvudämne för förhandlingarna var ett konventionsförslag rörande inskrivning av äganderätt till luftfartyg och av luftfartygshypotek. Syftet med sådan konvention är framför allt att på ett tillfredsställande sätt ordna inteckningsväsendet på luftfartens område. Ett mycket betydande arbete har i detta avseende nedlagts av den kända lufträttskommittén »Comité International Technique d'Experts

 

35—477004. Svensk Juristtidning 1947.

546 HUGO WIKANDER.Juridiques Aériens» (CITEIA), vilken efter åtskilliga års förarbeten år 1931 framlade konventionsförslag i ämnet. Förslagen blevo dock ej föremål för behandling på diplomatisk konferens före det senaste världskrigets utbrott. År 1945 tog emellertid Förenta staternas regering initiativ i frågan (jfr SvJT 1946 s. 72). Icke heller detta initiativ ledde dock till framgång. Ämnet upptogs därefter av den år 1944 bildade, till Montreal förlagda nya luftfartsorganisationen »Provisional International Civil Aviation Organization» (PICAO; numera efter organisationens ikraftträdande benämnd ICAO), vilken på sitt möte maj—juni 1946 utarbetade ett förslag till »Convention relative à l'inscription des droitsde propriété et des hypotèques sur aéronefs» jämte memorandum. Detta förslag har i sin ordning bland annat dels dryftats på CITEIA:s möte i Kairo 1946, dels ock underställts de olika regeringarna för yttranden. På grundval av vad sålunda förekommit har slutligen en underkommitté av PICAO i februari 1947 redigerat en »Draft Convention concerning the recording of rights in rem in aircraft», avsedd att slutbehandlas på konferens i Montreal i maj 1947.
    Detta förslag blev under Köpenhamnsmötet föremål för ett synnerligen ingående dryftande.
    Förhandlingarna resulterade i ett nordiskt motförslag, vilket åsyftade dels förenkling, dels ock avlägsnande av en del stadganden som kunde befaras komma att försvåra konventionens antagande genom att alltför mycket ingripa i olikheter i de nationella lagarna, t. ex. med avseende å inskrivningens materiella betydelse.
    Ett andra huvudämne för förhandlingarna var det svåra men utomordentligt viktiga problemet om skydd för skada i följd av luftfart för tredje man på jordytan. Problemet är av gammalt datum. Redan år 1933 antogs i Rom en konvention i ämnet, som genomför en begränsning av luftfartygsinnehavarens ansvarighet mot det att säkerhet — en kannerligen genom försäkring — förefinnes för ersättnings utgående. Dessvärre visade sig snart en stark meningsmotsättning i fråga om verkan av försäkring föreligga mellan särskilt nordisk och schweizisk uppfattning, å ena, samt engelsk-amerikansk åskådning, å andra sidan, nämligen angående de invändningar som kunna göras gällande mot en försäkrings giltighet. Först genom ett i Bryssel d. 29 sept. 1938 upprättat tilläggsprotokoll till nämnda Rom-konvention lyckades man någorlunda överbrygga denna motsättning. Men så bröt kriget ut med dess långa avbrott i det internationella lagstiftningsarbetet. Med den enorma utveckling, som luftfarten genomgått sedan år 1933, är det icke ägnat att förvåna, om konventionen numera på vissa punkter icke verkar fullt tidsenlig. Detta är så mycket mera att beklaga, som en reglering på detta område är ett synnerligen trängande behov. I betraktande härav framgick man på Köpenhamnsmötet efter två linjer. Man utarbetade sålunda dels ett memorandum rörande vissa önskvärda ändringar i Romkonventionen med dess tilläggsprotokoll, dels ock ett utkast till en särskild nordisk lagstiftning i ämnet, tänkt närmast såsom ett provisorium i avbidan på en internationell reglering (jfr SvJT 1946 s. 73).

NORDISKT LUFTRÄTTSMÖTE. 547    Man hade ytterligare vid Köpenhamnsmötet att taga ståndpunkt till en »Draft Convention on the legal status of the aircraft commander» (fartygsbefälhavarens rättsliga ställning). Även detta konventionsförslag är avsett att behandlas vid Montrealmötet i maj 1947. I stort sett ansåg man sig kunna tillstyrka förslaget, även om man förmenade detta icke hava alltför stor praktisk betydelse.
    Ett kort dryftande ägnades vidare ett utkast till en ny konvention om luftbefordran. I detta avseende gäller som bekant den i Warschau d. 12 okt. 1929 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran. Visserligen har det från en del håll gjorts gällande, att denna konvention vore i behov av någon reformering. Den allmänna meningen torde dock vara, att ytterligare erfarenhet av konventionens tillämpning bör avvaktas före dess revidering. I betraktande härav inskränkte man sig på Köpenhamnsmötet till en mera flyktig granskning av förslaget.
    På Köpenhamnsmötet planlades ytterligare arbete med revision av de offentligrättsliga bestämmelserna rörande luftfarten.
    Till sist må anmärkas, att under mötet dryftades jämväl vissa spörsmål, sammanhängande med CITEIA:s uppgående i ICAO. I öppen dag ligger, att ett förläggande av arbetet på den privata lufträttens område till amerikansk mark ur europeisk synpunkt icke är utan ganska allvarliga betänkligheter. Det behöver endast erinras om den för europeisk kontinental uppfattning ganska främmande lagstiftningsteknik, som utmärker den anglosaxiska världen.

Hugo Wikander.

 

Litteratur.