Förmynderskapsböcker enligt lösbladssystem. De flesta domstolsjurister, som ha någon erfarenhet av modern kontorsteknik, känna till hur litet denna har utnyttjats inom domstolsväsendet. I och för sig är detta ingenting att förundra sig över. De moderna hjälpmedlen för kontorsarbetet ha i mycket snabb takt vuxit fram under de senaste årtiondena. Expeditionsarbetet vid domstolarna kan emellertid interationaliseras i ett slag. Kontinuiteten i arbetsmetoderna och noggrannheten i arbetet äro ingenstädes viktigare än där. Rationaliseringen måste därför komma steg för steg. Det bör emellertid vara en angelägen uppgift att ta vara på alla möjligheter att modernisera och förenkla arbetsmetoderna.
De förmynderskapsböcker som äro fastställda i KK 10 okt. 1924 med särskilda föreskrifter för domstolarna angående förmyndarvården, motsvara på intet sätt våra dagars fordringar på rationalitet. Detta gäller i än högre grad beträffande de förmynderskapsböcker som äro upplagda enligt KK 18 april 1884 och som ännu på åtskilliga håll äro i bruk. Dessa förmynderskapsböcker äro som bekant uppställda så att införingarna måste ske för hand; arbetet blir härigenom tidsödande och införingarna bli mera svårlästa än om man kunde göra dem med maskin. Böckerna äro vanligen tunga folianter, skrymmande och obekväma att handskas med. Införingar av förmynderskap och godemanskap, vilka upphört, blir man inte av med; de stå kvar och uppta utrymme. Dessutom är det nödvändigt att föra särskilda namnregister över ärendena. Här bör det alltså finnas en möjlighet till rationalisering.
Häradshövdingen i Uppsala läns norra domsaga har också nyligen erhållit K. M:ts tillstånd att utan hinder av föreskrifterna i KK 1924 upplägga nya förmynderskapsböcker enligt ett modernare system.2
De nya förmynderskapsböckerna, som uppläggas enligt lösbladssystem, överensstämma med ett modernt kontorsregister, »Viscard».1Systemet, som är ett kortsystem med synliga rubriker, består av pärmar med 10 par gaffelpinnar och försedda med låsanordning, i vilka man infogar lösa blad (»kort»). Korten äro av formatet 117 X 220 mm.
De uppta sålunda endast en del av höjden inom varje uppslag och placeras stegvis i pärmen. En kant av kortet blir därigenom synlig på uppslaget. Varje ärende upplägges på ett särskilt kort och på den synliga kanten av kortet skrives registernamnet. Korten insättas i alfabetisk ordning i pärmen, och därigenom blir ett särskilt register överflödigt. Genom att pärmarna äro skjutbara i ryggen, kan man sätta in nya kort undan för undan i uppslagen utan att ta ut eller rubba de kort som redan finnas i pärmen.
Varje kort motsvarar sålunda ett rum i de vanliga förmynderskapsböckerna. Korten kunna givetvis inte ha samma uppställning i spalter, som förekommer i det formulär som återfinnes i KK 1924, men genom att numrera de olika »rummen» på varje kort i överensstämmelse med detta formulär kan man göra utdrag ur förmynderskapsboken i enlighet med denna uppställning. På kortens baksida finnes utrymme för anteckningar om försäljningstillstånd, redovisningar etc.
Man behöver emellertid två slags kort. Enligt KK 1924 skall det som bekant föras två namnregister, ett över förmyndare och godemän och ett över omyndiga och dem för vilka god man förordnats. Det kort vi hittills talat om, »huvudkortet», och som innehåller alla uppgifter, som skola finnas rörande ärendet, registreras på namnet förden (de) omyndige eller den för vilken god man förordnats. Ett annat kort, »hänvisningskortet», som inte behöver vara lika högt som huvudkortet (det är 79 × 220 mm.), upptar på registerraden förmyndarens eller gode mannens namn och innehåller därutöver endast en hänvisning till »huvudkortets» registernamn. Om både förmyndare och godman förordnats, uppläggas två hänvisningskort.
Den nya förmynderskapsboken användes på det sättet, att korten utskrivas på maskin samtidigt med protokollsutdraget. Också kollationering sker samtidigt. Då protokollsutdraget underskrives av vederbörande ordförande, bestyrker denne huvudkortets riktighet med signum och insätter det, jämte respektive hänvisningskort, på dess plats i pärmen. Anteckningar om försäljningstillstånd etc. göras med bläck, utan att kortet uttas ur pärmen. Sedan ett förmynderskap eller godemanskap upphört, uttas huvudkort och hänvisningskort ur pärmen och bevaras i en särskild pärm av enklare konstruktion.
Korten numreras i följd inom varje bokstavsgrupp. För varje överförmyndardistrikt inom domsagan föres ett särskilt nummerregister över de till distriktet hörande ärendena.
De viktigaste fördelarna med de nya böckerna äro givetvis att införingarna kunna göras på maskin, varigenom arbetet går snabbt och texten blir tydlig, att kontrollen kan ordnas på ett smidigt sätt och att man slipper de ohanterliga folianterna. Dessutom kan man snabbt finna ett ärende som man söker i registret.
Det kan nämnas, att kostnaden för de nya böckerna endast obetydligt överstiger kostnaden för nya förmynderskapsböcker av gängse beskaffenhet och ett till dem hörande modernt register. I längden torde det nya systemet bli billigare.
Det är meningen, att de nya böckerna skola prövas i Uppsala läns norra domsaga. I och för sig är det ingenting som hindrar att också överförmyndarnas rotlar skulle kunna föras enligt samma system. Det vore i så fall möjligt att utföra överförmyndarens kort som ett vid vederbörande huvudkort fogat dubblettkort, som utskrives med genomslag och därefter avskiljes. Hela förfarandet med meddelanden till överförmyndarna skulle i så fall kunna förenklas. Man skulle blott behöva skicka överförmyndaren hans kort och denne skulle blott ha att sätta in kortet på dess plats i pärmen.
Sven Ersman.