Lagstiftningsfrågor vid 1947 års riksdag I.¹ Följande redogörelse för viktigare lagstiftningsfrågor vid 1947 års riksdag gör av utrymmesskäl icke anspråk på att vara fullständig. Den är ofullständig icke endast i det avseendet att icke alla lagstiftningsärenden omnämnas utan även på så sätt, att redogörelsen för de ärenden som medtagits endast upptager vissa huvudpunkter i dessa. Framställningen tar i främsta rummet sikte på ärenden som behandlats av lagutskott. Skattelagstiftningen måste sålunda förbigås här, ehuru den varit den centrala och mest uppmärksammade frågan vid årets riksdag och även erbjuder åtskilligt juridiskt intresse (se SvJT 1947 s. 190, 345, 351 och 433). —Följdförfattningarna till nya RB ha behandlats i en särskild artikel (SvJT 1947 s. 611).
    Stats- och förvaltningsrätt m. m. Den i den offentliga debatten mest diskuterade lagstiftningsfrågan av statsrättsligt innehåll, som förekommit vid årets riksdag, torde ha varit frågan om riksdagsmans pensionsrätt. Genom en ändring i 1941 års stadga om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande har riksdagsman, som tillhört riksdagen minst åtta år före fyllda 65 år, tillerkänts rätt till pension. Pensionens storlek är beroende på den tid vederbörande varit riksdagsman och utgör lägst 1,188 kronor om året och högst 3,636 kronor.
    Även för landstingsmän har beslutats en förbättring av de ekonomiska förmånerna, dock icke av samma slag som för riksdagsmän. Enligt en lag angående ändrad lydelse av 23 § landstingslagen höjes dagtraktamentet för landstingsman, som ej är bosatt å sammanträdesorten, från 18 till 24 kr. och för annan landstingsman från 12 till 16 kr.
    Antalet statsdepartement har ökats från tio till elva genom utbrytning av ett inrikesdepartement ur hittillsvarande socialdepartementet. Till inrikesdepartementet skola bl. a. höra lantregerings- och kommunalärenden samt hälso- och sjukvårdsärenden.
    Överståthållarämbetet har enligt beslut vid årets riksdag omorganiserats på sådant sätt, att därur utbrutits de delar som handhava uppgifter, vilka i andra magistratsstäder ankomma på kommunalt bekostade organ, nämligen skatteverkets mantals-, uppbörds- och debiteringsavdelning samt poliskammaren. Detta har föranlett huvudsakligen formella jämkningar i ett stort antal lagar och förordningar (se SFS 1947: 470 ff).
    Bland statsrättsliga lagstiftningsfrågor vid årets riksdag, som icke resulterat i ny lag, kan nämnas, att riksdagen begärt utredning om gift

 

¹ Hovrättsfiskalerna INGVAR JÖNSSON och GUSTAF PETRÉN ha medverkat såvitt angår redogörelsen för författningar som behandlats av II lagutskottet.

kvinnas medborgarrättsliga ställning (skrivelse nr 90) samt att riksdagen avslagit motioner dels om åtgärder för stärkande av riksdagens kontrollmakt över regering, förvaltning och rättskipning, dels om inrättande av en riksdagens ombudsmannabefattning för övervakning av frihetsberövanden, s. k. anstaltsombudsman, dels om utredning i syfte att bereda ökad rättssäkerhet vid administrativa frihetsberövanden och dels om vidgad medbestämmanderätt för riksdagen beträffande författningar, som innebära väsentliga ingrepp i medborgares frihet och egendom.
    Utlänningslagen har erhållit förlängd giltighet t. o. m. d. 30 juni 1950 samtidigt som den ändrats i vissa avseenden. Ändringarna beröra företrädesvis den formella handläggningen av utlänningsärenden. Prövning av uppehålls- och arbetstillståndsärenden skall sålunda, förutom hos utlänningskommissionen, efter K. M:ts förordnande kunna ske hos lokal polis- eller arbetsmarknadsmyndighet. Reglerna om utlänningskommissionens skyldighet att höra utlänningsnämnden ha omarbetats på sådant sätt att nämnden kommer att höras i fråga om verkställighet av utvisning, avvisning eller förpassning, då krav på asylrätt framställes. Enligt hittillsvarande bestämmelser har nämnden icke hörts beträffande andra verkställighetsärenden än verkställighet av utvisning. Då besvärsrätten över utlänningskommissionens beslut är så reglerad, att klagan må föras allenast om utlänningsnämndens yttrande i ärendet icke inhämtats eller nämnden eller någon dess ledamot yppat avvikande mening, medföra de berörda ändringarna även en förändring av besvärsrätten.
    Ur 61 § 2 mom. fattigvårdslagen ha borttagits de ganska detaljerade reglerna om hemsändning av utlänning, som erhållit fattigvård. I stället har i 31 § utlänningslagen infogats en allmän bestämmelse, som ger K.M:t befogenhet att hemsända utlänning, som fallit fattigvården till last.
    Lagstiftningen om den tyska (och japanska) egendomen i Sverige — lagen d. 29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk egendom m. m., lagen s. d. om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom och lagen d. 14 dec. 1945 om administration av vissa bolag m. m. — har erhållit förlängd giltighetstid på ett år. Tillämpningsområdet för den förstnämnda lagen, den s. k. kontrollagen, har samtidigt utvidgats (se SvJT 1947 s. 330 vid not 3).
    Vid årets riksdag har lagstiftningen om den tyska egendomen i Sverige kompletterats även i annat avseende genom en lag om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar (SFS 1947:486). Enligt denna lag kunna av svenska aktiebolag utfärdade aktiebrev, som tillhöra tyska rättssubjekt eller tyska bulvanföretag, dödas på begäran av flyktkapitalbyrån, d. v. s. den administrativa myndighet, som handhar avvecklingen av de tyska intressena i Sverige. En förutsättning är, att det kan antagas att aktiebrevet befinner sig utanför Sverige (och alltså icke kan omhändertagas av flyktkapitalbyrån enligt kontrollagen). Även obligationer, löpande skuldebrev och andra pre-

sentationspapper kunna under motsvarande förutsättningar göras till föremål för dödning. Ansökan om dödning prövas av den myndighet, som har att avgöra judiciella frågor enligt nyssnämnda lagar, restitutionsnämnden. Förfarandet erbjuder vissa likheter med dödning av förkommen handling. Restitutionsnämnden utfärdar offentlig stämning med anmaning till den, som har något att erinra mot dödning av handlingen, att göra anmälan därom hos nämnden sist å den dag som utsatts för ärendets fullföljd. Mellan den dag då den offentliga stämningen kungöres i allmänna tidningarna (d. 1 eller d. 15 i viss månad) och dagen för ärendets fullföljd skall förflyta minst två månader. Ny handling skall efter dödningen utfärdas i den dödades ställe, varefter den på handlingen grundade rätten skall anses åtfölja den nya handlingen. Med denna kan därefter förfaras som med annan tysk egendom som befinner sig inom landet.
    Det har mot denna lag gjorts gällande, att man därigenom förfogade över egendom, vilken såsom befintlig utom riket icke vore underkastad svensk jurisdiktion. Häremot har svarats, att de realtillgångar, varom är fråga, finnas här i landet och att lagstiftningen är nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt den år 1946 mellan Sverige och de västallierade länderna träffade överenskommelsen i Washington rörande avvecklingen av de tyska tillgångarna i Sverige.
    I samband med riksdagens behandling av det nya programmet för bostadsbyggandet har också antagits en lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Enligt denna får kommun obestridlig rätt att anslå medel till bostadsförsörjningsändamål, förutsatt att medlen användas för att nedbringa inom kommunen bosatt persons kostnader för anskaffande eller innehav av fullvärdig bostad. Vidare har kommun — dock med dispensmöjlighet för smärre kommuner — ålagts att förmedla statliga bidrag för bostadsförsörjningsändamål och i övrigt lämna sin medverkan till sådan verksamhet. Härjämte ha vissa större kommuner ålagts att uppgöra bostadsförsörjningsplan.
    Ett stort lagstiftningsarbete har vid årets riksdag fullbordats genom antagandet av byggnadslagen, som fr. o. m. d. 1 jan. 1948 skall ersätta stadsplanelagen. Samtidigt kommer också en ny byggnadsstadga att träda i kraft. En redogörelse för denna lagstiftning lämnas i SvJT 1947 s. 541.
    En av huvudfrågorna vid riksdagen har varit riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. I samband med behandlingen av detta ärende ha antagits flera viktiga lagar, bland vilka må nämnas lag om kronans förköpsrätt (för att underlätta bildandet av bärkraftiga brukningsdelar) och lag angående ändring i lagen om expropriation (om expropriation av mark för stärkande av ofullständiga jordbruk). Av storbetydelse för jordbruksnäringen äro också lagen om uppsikt å jordbruk (som ersätter 1927 och 1942 års lagar i samma ämne), lagen om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, lagen angående ändring i

nyttjanderättslagen (innebärande bl. a. att jordbrukskommissionernas hittillsvarande uppgifter på den sociala arrendelagstiftningens område övertagas av arrendenämnder) och lagen om överflyttande på lantbruksnämnd av egnahemsnämnd och jordbrukskommission åliggande uppgifter. De nu nämnda lagarna liksom vissa lagändringar som äga samband därmed, nämligen ändringar i jorddelningslagen, fastighetsbildningslagen, ensittarlagen och lagen om sammanläggning av fastigheter å landet komma att behandlas i en särskild artikel i denna tidskrift.
    Genom andra ändringar i expropriationslagen har införts möjlighet till expropriation för anläggande av oljeledning.
    I fråga om den s. k. beredskapslagstiftningen kan nämnas, att allmänna förfogandelagen, lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas, lagen om avverkningsskyldighet och lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete m. fl. lagar erhållit förlängd giltighetstid för ytterligare ett år och lagen om tjänsteplikt för ett halvår.
    1942 års prisregleringslag har ersatts av en ny lag i ämnet, som gäller t. o. m. d. 30 juni 1948. I den nya lagen har utmönstrats ett antal stadganden från den äldre lagen, vilka aldrig kommit till användning. De viktigaste ändringarna i övrigt äro följande. Möjligheterna att förordna om sänkning av stoppriser, d. v. s. sådana priser som hänföra sig till förhållanden å viss prisstoppdag, vanligen d. 31 okt. 1942, då det allmänna prisstoppet infördes, ha vidgats. Till förhindrande av att företagare söka kringgå prisregleringen genom att nedlägga tillverkning av tidigare priskontrollerade varor och övergå till produktion av andra likartade varor ha införts regler, som möjliggöra att införa en spärr ifråga om tillverkning eller utövning av viss verksamhet i avbidan på att priskontrollorganen fastställa pris på produkten eller tjänsten. Vidare har längsta prisstopptiden förlängts från tre till sex månader.
    Från sociallagstiftningens område kan till en början nämnas, att enligt en av årets riksdag antagen lag om allmänna barnbidrag skall från och med d. 1 jan. 1948 allmänna barnbidrag utgå med 260 kronor om året till varje barn. Lagen d. 18 juni 1937 om barnbidrag har ersatts med en lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. I bidragsförskottslagen d. 11 juni 1943 har bl. a. vidtagits en sådan ändring, att bidragsförskotten icke längre skola vara beroende av moderns inkomstförhållanden.
    Lagen d. 29 juni 1948 om folkpensionering har undergått vissa ändringar, vilka närmast avse folkpensioneringens administrativa handhavande och i viss utsträckning innebära en decentralisering av prövningen av pensionsansökningar.
    Genom ändring i regeringsrättslagen ha bl. a. mål angående folkpensionering överflyttats från regeringsrätten till K. M:t i statsrådet. Denna ändring träder i kraft samtidigt med den nya lagen om folkpensionering eller d. 1 jan. 1948. Som skäl för att förlägga prövningen av besvärsärenden beträffande folkpensioneringen till K. M:t i statsrådet haranlörts, att det särskilt under de första åren efter den nya folkpensioneringslagens ikraftträdande vore av vikt att chefen för socialdeparte-

mentet bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Det förtjänar nämnas, att riksdagen i samband med detta ärendes behandling hemställt om utredning om inrättande av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans (skrivelse nr 496).
    I lagen d. 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete och förordningen d. 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ha vidtagits ändringar innebärande att till förmån för den skadade möjligheterna till jämkning av redan bestämd ersättning vidgats.
    Enligt den lydelse förordningen d. 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor hade före d. 1 juli 1947 ägde utländska medborgare endast i begränsad omfattning rätt att vinna inträde i svensk erkänd arbetslöshetskassa. Genom en ändring i förordningen, vilken ändring trätt i kraft d. 1 juli 1947, har det dittills gällande förbudet för utlänningar att vinna inträde i arbetslöshetskassa utgått, i följd varav utlänningar i detta hänseende i stort sett blivit likställda med svenska medborgare.
    I fråga om arbetsrätten är att anteckna, att hembiträdeslagen erhållit fortsatt giltighet till och med d. 31 okt. 1950 med i huvudsak oförändrad lydelse. Endast en ändring har vidtagits i lagen. Denna ändring avser hembiträdes fridagar och innebär att hembiträdes nuvarande rätt till ledighet antingen var tredje söndag eller annan allmän helgdag av kyrklig karaktär eller efter kl. 13 varannan sådan dag skall utsträckas till att avse varannan söndag eller annan allmän helgdag av kyrklig karaktär. Lagändringen träder i kraft d. 1 nov. 1947.
    Ny hotellarbetstidslag har antagits att gälla t. o. m. utgången av 1950. Lagen avviker från 1944 års lag i ämnet väsentligen däri, att den utsträckts att gälla även rörelse med mindre än tre arbetstagare, varjämte i princip åtta timmars arbetsdag införts för alla under lagen hörande personalkategorier.
    I anledning av en hotande lönekonflikt mellan polisdistrikten och polispersonalen har riksdagen antagit en lag om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall att gälla t. o. m. d. 30 juni 1948. Om till följd av personalbrist — oavsett hur denna uppkommit — fara föreligger att polisdistrikt icke kan behörigen upprätthålla polisverksamheten, kan statsverket övertaga polisdistriktets skyldigheter ifråga om hållande av polispersonal. De i polisdistriktet anställda polismännen åläggas därefter att såsom tjänstepliktiga för statsverkets räkning upprätthålla polismannabefattningar inom distriktet. K. M:t bestämmer vilken avlöning distriktet har att betala tjänstepliktig polisman.

Johan Björling.