Juristen (1947 h. 7—24): »Hovedtræk af engelsk personnavneret» av Fuldmægtig IB LUNØE (s. 53—66), en kort översikt över ett icke alldeles lätt tillgängligt ämne med många intressanta detaljer. — »The Laski Libel Action»av Højesteretssagfører TH. THORSTEINSSON (s. 69—100), däri den förut somgod kännare av engelska rättsförhållanden dokumenterade författaren ger en livfull skildring av en under åren 1945—1946 förd engelsk process, grundad på de tryckta, stenografiska protokollen. Kärande i processen var Labour Party's ordförande professor Laski och svarande bl. a. den stora tidningen Daily Express. I samband med att Laski hållit ett val tal hade det— som vanligt är i England — blivit en informell diskussion mellan talaren och en opponent. Ordskiftet hade refererats, och frågan var nu om referatet var »false and malicious», om Laski i detsamma blivit beskylld för statsförbrytelse och om Laski därigenom lidit skada. Processen blev mycket vidlyftig med huvudförhandling under 5 dagar, därunder 4 Kings Counsel och 3 »wools» voro inför rätten, sedan 3 solicitors skött förarbetet. Bevisningen kom i stora delar att röra sig om frågan huruvida Laski propagerat för revolution. Om den betydelse engelsmännen tillägga cross-examination av vittnena får man en uppfattning genom uppgiften att av de 106 sidor i de tryckta protokollen som omfatta vittnesförhören med kärandevittnena de 66 upptas av korsförhöret med Laski samt att av de 123 sidorna utsagor av svarandevittnena 100 utgöras av korsförhör. Laski förlorade och rättegångskostnaderna uppgingo till en förmögenhet.1 — Prof. O. A. BORUM har (s. 117—119) tecknat några djupt respektfulla minnesord i anledning av rättshistorikern prof. Poul Johs. Jørgensens frånfälle. — »The American Judicial System» av prof. JAMES J. ROBBINS (s. 126—133), en kort översikt över amerikanskt domstolsväsen. — Prof. STEPHAN HURWITZ har (s. 137—151) under rubriken »Efterkrigstiden og retsbevidstheden» publicerat ett föredrag som han hållit på Studenterforeningen under sommaren 1947. Som allt vad Hurwitz talat och skrivit är föredraget mycket tänkvärt och kräver såväl instämmande som kritik. Några kommentarer skola här ej lämnas utom på en punkt, nämligen den som rör frågan om dödsstraff alltfort, långt efter krigets slut, böra exekveras för grova brott under ockupationen. Efter att ha fastslagit: »Dødsstraf er et uting» fortsätter Hurwitz:
Det er i hvert fald givet, at det, naar vi endelig skulde have dødsstraf i disse sager, vilde have været bedst, om dødsstrafsagerne var blevet ført til deres sidste punktum i et langt hurtigere tempo, end tilfældet har været. For hver maaned, der nu gaar, flere aar efter befrielsen, vil uviljen mod eksekvering af dødsdomme her i landet stige. Paa den anden side vil det veldog af de fleste føles som uforeneligt med rettens væsen at standse op numidt paa vejen og benaade dem, der ved et tilfælde fik deres sager ekspederet sidst. Det vilde ikke blot være inkonsekvent — hvad dog ikke er afgørende, hvis det i øvrigt maatte anses for rigtigt — men det vilde tillige kasteet skær af vilka arlighed over de henrettelser, der allerede har fundet sted.