PAAL BERG. For Godvilje og Rett. Oslo 1947. Gyldendal. 176 s.

 

    Boken (jfr s. 82) inledes med ett tal från 1937 om domarens kall, följt av en uppsats om Norges Høyesterett 1815—1940 (även i festskriften till Wedberg). Därefter kommer en samling tal, hållna efter segern och befrielsen 1945. Andra avsnitt röra demokratiens begrepp, Norden, Svalbards införlivande med Norge, norsk och internationell arbetsrätt samt Norges universitet. I boken ingå också minnesord över en rad bortgångna norska politiker och jurister. Den avslutas med författarens avskedstal till Høyesterett.
    Som helhet ger boken bilden av en man, djupt sammanvuxen icke endast med sin domargärning utan tillika med sitt folk och dess historia, i vilken han också själv inskrivit sitt namn. Berg har emellertid även inspirerade ord om samhörigheten mellan de nordiska länderna. Särskilt fäster man sig vid hans hyllning till dansk livskonst och till »det muntre underfundige danske smilet, som Dere har vist kan forenes med intens lidenskap, steil vilje og seig utholdenhet». Största intresset för eftervärlden representera givetvis Bergs tal från vårdagarna 1945, som ånyo levandegöra diktar orden:

 

Det var en skøn begejstrings tid 

hvis minde er os blevet. 

Lyksalig den der med sit land

en saadan tid har levet.
 

S. P.