146 NOTISER.    Juristförhandlingarna i Stockholm och Göteborg. Sedan mitten av förra året ha förhandlingar förts rörande juristlönerna i Stockholm och Göteborg. Juristpersonalen har därvid representerats av juristförbundet och kommunaltjänstemannaförbundet. Såvitt angår Stockholm ha förhandlingarna fått en särprägel till följd av stadens tydligt ådagalagda avsikt att beträffande vissa nu utgående löner genomföra en sänkning på mer än 4,000 kr. För Göteborgs del har det inte varit lika kärvt vid förhandlingarna, ty Göteborg har varit berett att justera juristlönerna uppåt efter principer som tillämpats för jämställda befattningshavare. Förhandlingarna med Stockholm fingo i december 1947 en brådstörtad avslutning, eftersom saken skulle upptagas till avgörande i stadsfullmäktige. I strid mot bestämmelserna rörande personalens rätt att genom förhandlingar få framföra sin argumentering till den beslutande myndigheten fattades stadsfullmäktiges beslut utan att justerat protokoll från förhandlingarna förelåg. Genom stadsfullmäktiges beslut blev en kris vid rådhusrätten och åklagarmyndigheten oundviklig. Den icke ordinarie juristpersonalen vid rådhusrätten sade upp sina anställningar till d. 1 febr. 1948. Genom att magistraten sköt upp tidpunkten för entledigandet till d. 15 febr. erhöll staden förlängd respit. Personalen beslöt att finna sig i denna förlängning. Även den icke ordinarie åklagarpersonalen beslöt senare att mottaga förordnanden till d. 15 febr. 1948. (Se i övrigt h. 1 s. 72 ff.)
    Under tiden förde juristförbundet separata förhandlingar i Göteborg, där utsikterna till en uppgörelse föreföllo ganska goda med hänsyn till stadens inställning till sina anställda. Då dessa förhandlingar likväl strandade var avståndet mellan parternas ståndpunkter inte så stort. Förhandlingarna blevo också återupptagna under ledning av landshövdingen Jacobsson såsom opartisk ordförande. Till dessa förhandlingar infunno sig även representanter för Stockholm, vilket komplicerade läget. Juristförbundets förhandlare voro inte beredda härpå och hade inte mandat att förhandla rörande Stockholm. Emellertid medverkade de vid tillkomsten av ett förslag till överenskommelse, avsedd att möjliggöra att arbetet vid Stockholms rådhusrätt kunde fortsätta medan nya förhandlingar pågingo. Detta förslag blev senare godkänt av juristförbundet i huvudsak, bl. a. på de viktigaste punkterna rörande medverkan i nya förhandlingar samt rörande åklagarnas kvarstående i tjänst under dessa förhandlingar. Förbundet ansåg sig dock icke kunna gå med på att den av staden redan entledigade personalen, vilken skulle vikariera å egna befattningar, skulle förbinda sig att iaktta 30 dagars uppsägningstid. Anledningen härtill var bl. a. att det från stadens sida inte lämnats någon utfästelse rörande den lön som skulle utgå till dessa vikarier. Vidare hade det då visat sig att Stockholms stad vid utbetalning av löner för januari månad vidtagit ett slags stridsåtgärd genom att godtyckligt reducera förut utgående löner. Från personalens sida ifrågasattes det huruvida icke åtminstone vissa av dessa reduceringar voro lagstridiga.
    Trots att tvistefrågan om den entledigade personalens vikariatslön och uppsägningstid var olöst kallades parterna till nya förhandlingar, gemensamma för Stockholm och Göteborg, att äga rum d. 6 febr. inför landshövdingen Bergquist såsom opartisk ordförande. Efter högt föredöme urartade

 

NOTISER. 147dessa förhandlingar till att endast röra sig om procedurfrågor. Det enda spörsmål som kom upp till verklig diskussion var hur förhållandena skulle gestalta sig för det fall att förhandlingarna strandade. Förbunden ville inte ålägga personalen den föreslagna varseltiden av 30 dagar. Det framhölls att Stockholm redan åtnjutit mer än 6 veckors respit samt att, om personalen begärt förhandlingar, staden varit enligt lag skyldig att ingå på sådana utan att kunna uppställa några villkor. I den sålunda inträdda situationen vägrade Stockholms stads representanter att ingå på förhandlingar i sakfrågan. Även Göteborgs stad ansåg sig under sådana förhållanden inte kunna fortsätta sina löneförhandlingar med juristförbundet.
    Därmed hade en verklig konfliktsituation uppkommit även för Göteborgs del.

Carl Svennegård.