Barnbidragens inverkan på underhållsbidragens storlek. Tillkomsten av den speciella form för hjälpverksamhet till barnfamiljernas förmån som kallas allmänna barnbidrag har medfört uppkomsten av en

 

hel del mer eller mindre svårlösta problem. Ett av dessa — till vars lösning jag här nedan skall söka lämna ett bidrag — rör frågan om de allmänna barnbidragens inverkan på de underhållsbidrag, som utgå till barn i äktenskap i samband med hem- och äktenskapsskillnad samt till barn utom äktenskap.
    I vad det avser för underhållsfrågan gällande legislativa bestämmelser torde det få anses tillräckligt att här allenast bringa i åtanke reglerna i 1920 års lag om barn i äktenskap samt i 1917 års lag om barn utomäktenskap. Särskilt synes i detta sammanhang böra uppmärksammas jämkningsreglerna i §§ 20 och 33 i respektive lagar. I samband med tillkomsten av berörda författningar hade lagberedningen ett yttrande som i förevarande sammanhang torde vara av ett icke ringa intresse. Beredningen yttrade sålunda:
    »Bestämmandet av ett periodiskt underhållsbidrag måste naturligen ske med ledning av de förhållanden, som då äro rådande eller kunna förutses. Dessa förhållanden kunna emellertid före underhållstidens slut hava undergått sådana förändringar, att en fortsatt tillämpning av det en gång träffade avgörandet skulle te sig som en obillighet antingen mot den underhållsberättigade eller mot den underhållsskyldige. Domens rättskraft bör icke sträcka sig därhän att den ålagda bidragsskyldighetens omfattning är orubblig trots än så stora förändringar i den underhållsskyldiges förmåga eller den underhållsberättigades behov (kurs. av artikelförf.). Men då täta rubbningar uti ifrågavarande domar skulle medföra rättsosäkerhet och praktiska olägenheter, bör jämkning kunna begäras, endast om väsentlig (kurs. av förf.) ändring inträtt i de förhållanden, som voro avgörande för domen.»

 

    1941 års befolkningsutredning avgav år 1946 ett betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till lagstiftning om allmänna barnbidrag. Beredningen — som inledningsvis lämnade en intresseväckande redogörelse för den socialpolitiska målsättningen i vårt land — ansåg sig kunna konstatera att det kostade mellan 700 och 800 kronor om året att vårda och fostra ett barn. Utredningen rörde icke vid de ifrågasatta barnbidragens inverkan på underhållsbidragen utan underströk gång efter annan att barnbidragen avsågos skola verka standardförhöjande för barnen.
    I lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag (SFS nr 529) stadgas nu i dess 1 § att sådant bidrag skall utgå till bl. a. varje svensk medborgare upp till 16 år, vilken är här i riket bosatt (kyrkobokförd) med ett årligt belopp av 260 kronor till uppehälle och uppfostran. Vidare stadgas att rätten att uppbära bidraget för visst barn tillkommer, där barnet står under föräldrarnas gemensamma vårdnad, barnets moder. Tillkommer vårdnaden allenast den ene av föräldrarna skall han också stå som bidragsmottagare. I detta samband bör sägas ifrån att barnavårdsnämnderna — vilka hava att ombesörja verksamheten — enligt lagens formulering äro helt uteslutna från möjligheten att s. a. s. dela upp bidraget mellan vårdnadshavaren och den underhållsskyldige. Någon »rättvisedelning» med hänsyn tagen till icke-vårdnadshavarens underhållsskyldighet kan alltså icke här komma ifråga.
    På ett senare stadium av förarbetena till barnbidragslagen kom emellertid frågan om förhållandet mellan de allmänna barnbidragen och

 

underhållsbidragen att ägnas uppmärksamhet. I prop. nr 220/1947, varigenom lagförslaget förelades riksdagen, gjorde nämligen föredragande departementschefen ett uttalande, som med hänsyn till sin stora principiella betydelse här nedan delvis skall direkt återgivas. Statsrådet yttrade sålunda bl. a.:
    »I detta sammanhang torde böra beröras frågan om barnbidragens inverkan på de underhållsbidrag till barn i och utom äktenskap, som, då föräldrarna leva åtskilda, av den av dem, som icke har vårdnaden, skola utbetalas till vårdnadshavaren. I enlighet med vad i det föregående fastslagits börden sistnämnde även ha rätt till allmänt barnbidrag för barnet. Vårdnadshavarens inkomster komma alltså att öka med barnbidragets belopp. I högre inkomstlägen kan det därjämte inträffa att den underhållsskyldige, som enligt gällande bestämmelser i allmänhet har rätt till halvt familjeavdrag för barn vid beskattningen, på grund av bortfallet av dessa avdrag i det statliga skattesystemet kommer att åsamkas ökade skatteutgifter. Då en var av föräldrarna efter sin förmåga skall taga del i kostnaderna för barnets underhåll, kunna dessa förhållanden måhända i vissa fall komma att tagas till intäkt för yrkanden om jämkning i redan utgående underhållsbidrag. Såväl befolkningsutredningen som flera remissinstanser ha kraftigt understrukit betydelsen av att den eftersträvade standardhöjningen icke motverkas genom en reduktion av underhållsbidragen. Härvid har även framhållits, att dessa bidrag ofta utmätts med belopp, som med hänsyn till de stegrade levnadskostnaderna vore alltför låga. Det är uppenbarligen av vikt att här avsedda barn (skilsmässobarn och barn utom äktenskap) icke beträffande de allmänna barnbidragen missgynnas i förhållande till andra barn, vilket ju skulle bliva fallet om underhållsbidragen i allmänhet nedsattes. I de fall, där underhållsbidraget för närvarande utgår med ett med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förhållanden och nuvarande penningvärde lågt belopp, torde emellertid en reduktion av bidraget ej rimligen komma ifråga.»

 

    Statsrådet avslutade sitt yttrande sålunda. »Det ankommer emellertid på de allmänna domstolarna att, då fråga uppkommer om jämkning, liksom då underhållsbidrag första gången skall fastställas, pröva föreliggande omständigheter och härvid lägga den vikt vid barnbidraget, som finnes påkallat med hänsyn till dess storlek och naturen av dessa bidrag» (här kurs.).
    Genom detta uttalande har uppenbarligen i första hand sagts ifrån att fall kunna uppkomma där jämkning kan bliva aktuell och — skälig. Man fäster sig först vid uttrycket »I de fall där underhållsbidraget utgår med — — — lågt belopp, torde en reduktion ej komma ifråga». E contrario får väl detta anses innebära att i de fall där underhållsbidraget för närvarande utgår med ett »med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förhållanden och nuvarande penningvärde» högt belopp, en omprövning av underhållsbidragets storlek kan anses vara på sin plats. Osökt frågar man sig då var denna gräns skall dragas. Med tanke på vad befolkningsutredningen sagt om barnkostnaderna — i nuvarande stund sannolikt omkring 1,000 kronor per år — har man måhända här en viss utgångspunkt för ställningstagandet.
    Att det ojämförligt största antalet underhållsbidrag, mellan 35 och 50 kronor per månad, icke böra påverkas av de allmänna barnbidragen torde väl få anses ganska uppenbart. Annorlunda ställer sig saken när man närmar sig eller överskrider 100-kronorsstrecket. Personligen är

 

jag av den åsikten att frågan om jämkning blir i verklig mening aktuell först vid de relativt höga underhållsbidragen, låt oss säga vid belopp av 150 kronor och mera per månad. Problemet har som antytts ytterligare skärpts i och med barnbidragsreformens sammankopplande med det nya skattesystemet och är onekligen värt en stunds uppmärksamhet. I den mån jag genom detta lilla inlägg kunnat bidraga till belysande av spörsmålet skulle det vara en glädje för mig. Att problemet kommer att dyka upp här och var hos våra domstolar — liksom den icke oviktiga frågan om folkpensionernas inverkan — torde få anses högst sannolikt. 

Åke Bylander.