David Nehrman-Ehren-stråles grav i Bäekaby. I ELGENSTIERNAS ättartavlor säges om David Nehrman-Ehrenstråle, att han »ligger jämte sin fru begr. i egen murad grav på Bäckaby kyrkogård».1 Trots att en så klar och tydlig upplysning föreligger i tryck, har den store rättsvetenskapsmannens sista viloplats förblivit bortglömd av senare tiders juristgenerationer. Den lilla socknen i de småländska skogarna har icke blivit någon vallfartsort och från det allmännas sida har hittills intet blivit gjort för vården av graven. Några sentida ättlingar till Nehrman besökte d. 16 juni 1946 stamfaderns grav och funno då att graven med det snaraste borde iståndsättas för att icke alldeles förfalla.
Genom mitt arbete med Nehrmans litterära kvarlåtenskap (se därom SvJT 1946 s. 777 f.) har jag även påträffat några uppgifter om Nehrmans grav samt om den minnestavla, som finnes inne i Bäckaby kyrka. Tillsammans med en av Nehrmans efterkommande, advokaten Harald Biinger i Alvesta, besökte jag d. 2 aug. 1947 Bäckaby kyrka och kyrkogård samt Nehrmans »sätesgård» Säby. Då dessa uppgifter samt några av de fotografier, som jag tog vid besöket i Bäckaby, kunna tänkas vara av något intresse för SvJT:s läsare, har jag sammanställt det föreliggande materialet till en liten uppsats.
Redan i ROGBERGS och RUDAS uppslagsverk om Småland ingår en uppgift om graven. »Revis. Secret. D. Ehrenstråle har år 1766. på Kyrkogården låtit bygga en graf af sten för sig och sin famille.»2
I sitt testamente, daterat Säby d. 9 sept. 1766, gav Nehrman föreskrifter om vården av graven. Av testamentet, som är helt kort, finnes två avskrifter i Göta hovrätts arkiv — den ena ingår i bouppteckningen, som påbörjades d. 17 juli 1769,3 den andra inlämnades av änkan i avseende å testamentsbevakning.4 Beträffande familjegraven säges i testamentet följande:
»Min yttersta willja är: at räntan och afkomsten af rå och rörs hemmanet Gunnarstorp under Säby i Jönköpings län Wästra härad och Bäckaby Sockn belägit, anwändes til den grafwens underhållande, som iag låtit förfärdiga för mig, min K. Hustru, samt wåra K. Barn och efterkommande, på Bäckaby kyrkiogård, hwarföre ock samma hemman i alla tider blifwer under Säby Sätes gård, och ägaren där af antager därpå landtbo, upbär räntan och underhåller grafwen.»
Fig. 1. Ingången till graven.
Fig. 2. David Nehrmans och hansmakas kistor.
Fig. 3. Minnestavlan i Bäckaby kyrka.
Det testamentariska förordnandet har blivit bortglömt. Gården har gått i främmande händer och delats mellan olika ägare — t. o. m. så radikalt att ett stängsel går mitt över den forna gårdsplanen. På den plats, där man fortfarande under mullen kan se källaren och stenfoten till Nehrmans ståtliga huvudbyggnad samt här och där de förkolnade understa stockvarven,1 står nu en senare uppförd bostadsbyggnad för den ene ägaren. Den andre ägaren bor i en flygelbyggnad, som finnes kvar från Nehrmans tid. Ingen av dessa ägare torde ha någon föreställning om att den gamle Nehrman tänkt sig att de skulle ombesörja underhållet av hans grav.
Själva graven utgöres av en fristående fyrkantig gravkammare, utan fönster, med välvt tak och utanpå ett rätt högt, pyramidformigt spåntak. Ingången är en enkel, men vacker gammal valvdörr av trä. Inne i gravkammaren stå kistorna på ett fuktigt jordgolv. Tidigare uppges de ha stått på bockar av trä och varit väl bevarade, men efter det bockarna ruttnat och kistorna flyttats ned på golvet, synas kistorna hålla på att undergå en hastig förgängelse. Nehrmans kista är av mörkare trä och står längst borta i vänstra hörnet. Bredvid står hans makas, Helena Maria Linnerhjelms kista, som är av ljusare trä. I övriga kistor vila sönerna hovrättsfiskalen Fredric Nehrman, död 1754, och översten Hans Ehrenstråle, död 1790, den sistnämndes maka och några av deras barn. Kistornas lock äro icke väl tillslutna, utan kunna lätt avlyftas. Kistorna äro försedda med namnplåtar av metall, men i övrigt har gravkammaren icke någon minnestavla eller några inskriptioner.
I Bäckaby kyrka hänger en minnestavla över Nehrman och hans maka. Tavlan är av svart trä med förgylld skrift och prydes av det Ehrenstråleska och det Linnerhjelmska vapnet. Den hör till det fåtal minnesföremål, som kvarblevo i Bäckaby när församlingens gamla vackra träkyrka under senare delen av 1800-talet överflyttades till Jönköpings stadspark och ersattes av en nybyggd stenkyrka.
Om minnestavlans tillkomst har jag funnit en upplysning i Helena Maria Linnerhjelms testamente, varav en avskrift finnes i Göta hovrätts arkiv.2 I testamentet, som är daterat Säby d. 15 okt. 1777, säges härom följande:
»2:o. Et hederligit Epitaphium göres och upsättes i Beckaby kyrka efter min Sal. Man, som warit en älskans wärdig Stam Fader för Famillen, hwilcket jag önskat kunnat fullbordas uti min tid, om jag förmådt upspana tjenlig mästare, hwilket lärer falla lättare för min K. Son.»
Tavlan är icke i och för sig så märkvärdig, men man får ett återskimmer av Nehrmans livsgärning och hans livsöde, hans grusade förhopp-
ningar, hans sent tillgodosedda ambitioner och hans slutliga resignation, då man läser: »utmärkt av lärdom, lärande och skrifter — såsom professor i Lund — ifrån 1720 till 1753 — flera gångor ärnad — till revisions secreterare — beklädd med detta namn 1749 — och adelskap 1746 -— lycklig i landets lugn ifrån 1753 — död på Säby den 6 maj 1769.»
Det är att hoppas att riksantikvarieämbetet eller annan behörig instans skall draga försorg om att den Nehrman-Ehrenstråleska graven blir iståndsatt på ett sätt som motsvarar den aktning vi äro skyldiga hans minne.
Bo Palmgren.