Lagstiftningsfrågor vid 1948 års riksdag I. Den följande redogörelsen för viktigare lagstiftningsfrågor vid årets riksdag är utarbetad efter samma principer som föregående år. Fullständighet har sålunda icke eftersträvats. I främsta rummet tager framställningen sikte på ärenden, som behandlats av lagutskott. Skattelagstiftningen medtages icke. Vissa större frågor avhandlas i särskilda artiklar. I detta häfte återfinnes sålunda en framställning om krigsdomstolarnas avskaffande (s. 461). En redogörelse för den nya försäkringslagstiftningen, den vid årets riksdag beslutade reformen av lagstiftningen om brott mot staten och allmänheten samt av strafflagstiftningen för krigsmakten kommer att upptagas i ett senare häfte. Även behandlingen av förslaget till ny tryckfrihetsförordning kommer att bliva föremål för särskild redogörelse.
    Straffrätt. Bortsett från strafflagsreformen har årets riksdag tagit ställning till blott ett fåtal straffrättsliga frågor. I decentraliseringssyfte hava reglerna för utseende av anstaltsnämndernas ledamöter ändrats. Från den allmänna straffrättens område kan vidare antecknas, att riksdagen i skrivelse till K. M:t (nr 365) i anledning av motioner anhållit om översyn av gällande bestämmelser angående registrering avbrott och förseelser. Första lagutskottet uttalade, att den begärda översynen främst borde avse att undersöka i vad mån registreringen avbrott och förseelser kunde inskränkas. Viktigt vore också att avhjälpa förefintliga brister i sekretesskyddet. — Genom en annan motion bragtes abortfrågan (jfr SvJT 1946 s. 427) ånyo på riksdagens bord. I motionen påyrkades bland annat, att området för legal abortframkallning skulle bliva fastare och snävare fixerat än i nu gällande lag. Första lagutskottet, som avstyrkte bifall till motionen, konstaterade med stöd av statistiskt material, att de abortmedgivande myndigheterna vid tillämpning av den i 1 § 2) abortlagen upptagna social-medicinska indikationen gått fram med den varsamhet som vid lagens tillkomst avsetts. Utskottet fann, att intet förekommit, som kunde giva anledning att föreslå ändring i den nuvarande lagstiftningen. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen. — Slutligen kan nämnas, att strafflagstiftningen mot spritsmuggling, vars giltighetstid utgick d. 30 juni i år, genom särskilda lagar förlänats fortsatt giltighet t. o. m. d. 30 juni 1953.
    Processrätt. Förberedelserna för processreformens ikraftträdande avslutades i fjol. Ett par i år framlagda smärre lagförslag ha kommit som efterdyningar. Sålunda framlade K. M:t vid riksdagssessionens början förslag om ändring av 4 kap. 1 § RB för att möjliggöra att do-

 

maraspirant, som icke fyllt 25 år, skulle få utöva domarämbete i begränsad omfattning. De administrativa bestämmelser, som skulle ansluta sig till den nya lydelsen av paragrafen, voro redan meddelade i domsagostadgan. Enligt dessa är tingsnotarie under 25 år bland annat behörig att vara inskrivningsdomare och handlägga bouppteckningsärenden. Förslaget blev föremål för delade meningar. Inom första lagutskottet hävdades, att K. M:t med förut gällande lydelse av rättegångsbalken och lagen om handläggning av domstolsärenden ägt sätta domsagostadgans ifrågavarande bestämmelser i kraft. Lagändringen ansågs därför obehövlig. Utskottet ville emellertid inte motsätta sig ett förtydligande av lagtexten. Anmärkning gjordes vidare mot att förslaget innebar större befogenhet för K. M:t att göra undantag från åldersregeln än som avsetts. Utskottet omarbetade förslaget och angav däri undantaget skola avse domaruppgift av mindre omfattning. Vid ärendets behandling i kamrarna stannade dessa i olika beslut. Första kammaren godkände utskottets förslag, medan andra kammaren antog K. M:ts förslag. Efter sammanjämkning beslöts att paragrafens förutvarande tre stycken skulle få oförändrad lydelse och att mellan första och andra stycket skulle inskjutas ett nytt stycke av innehåll, att den som ej uppnått 25 års ålder finge utan hinder därav utöva domarämbete i den begränsade omfattning Konungen bestämde. — Såsom en efterdyning av förberedelserna kan också betraktas den vid årets riksdag antagna lagen om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ lagen d. 26 maj 1909 om tjänstgöringen i K. M:ts lagråd. Tidpunkten för början av tjänstgöringsperioderna i lagrådet har anpassats till HD:s nya arbetsformer. I samband därmed har en uppmjukning skett av reglerna om hur ofta justitieråd och regeringsråd må tjänstgöra i lagrådet.
    De i samband med strafflagsreformen antagna nya reglerna om delaktighet samt om falskt åtal och liknande brott ha föranlett vissa ändringar i 19, 20, 31 och 47 kap. RB. Även reformen av det militära rättegångsväsendet har medfört justering i RB (24 kap. 22 §). Härom hänvisas till redogörelserna för nämnda reformer.
    Allmänhetens stora intresse för den nya rättegångsbalken avspeglas i ett tämligen stort antal motioner på balkens område. En motionär har velat borttaga domareeden och ersätta den med en för alla lika försäkran; en annan har påyrkat slopande av bestämmelserna om summa revisibilis. Det bekanta Esarpsmålet har föranlett motionärer i båda kamrarna att begära ändrade omröstningsregler i brottmål. Slutligen har den gamla frågan om tingshusbyggnadsskyldigheten åter bragts på tal. Samtliga motioner avslogos.
    Ett betydelsefullt steg i det samnordiska lagstiftningsarbetet har tagits genom ratificerandet av konventionen mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål. Till konventionen ansluter sig en lag om erkännande och verkställighet i vissa fall av dom, som i brottmål meddelats i Danmark eller Norge. Konventionens innebörd är, att bötesdomar och domar å förverkande, som meddelats i någon föredragsslutande stat, bliva exigibla i alla tre staterna. Utdömda

 

rättegångskostnader i brottmål äro likställda med böter och förverkad egendom. Av intresse ur principiell synpunkt är, att undantag visserligen gjorts för politiska förbrytelser men detta undantag icke gäller domar som meddelats i samband med den i anledning av kriget åren 1939 —1945 i Danmark och Norge anställda räfsten med landsförrädiska element. På sistnämnda punkt hade betänkligheter framförts under remissförfarandet. Departementschefen och första lagutskottet ha emellertid hänvisat till de speciella förhållanden, som här föreligga.
    Krigsårens lagstiftning om särskilda tvångsmedel vid krig eller krigsfara samt säkerhetstjänstens verksamhet har framdragits i anslutning till en proposition med förslag till lag om förstörande av vissa postförsändelser. Enligt förslaget skall postförsändelse, vars expediering inställts med stöd av nämnda tvångsmedelslagstiftning, förstöras. I propositionen konstaterar departementschefen, att postförsändelserna i juni 1945, då tvångsmedelslagstiftningen upphört att gälla, rätteligen bort överlämnas till posten för vidarebefordran. Ett sådant förfarande har emellertid icke ansetts praktiskt lämpligt. Lagstiftning om det vidare förfarandet med breven har därför blivit erforderlig. Tanken att breven skola förstöras omfattas av parlamentariska undersökningskommissionen. Häremot har riksarkivet hävdat, att breven innehölle ett ur vetenskaplig synpunkt värdefullt material, som borde arkiveras. Riksarkivets synpunkter hava motionsvis framförts i riksdagen. Första lagutskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande anslutit sig till propositionens ståndpunkt och tillstyrkt den föreslagna lagen. Avsikten är, att brevens förstörande skall föregås av effektiva åtgärder för att bereda dem som drabbats av brevcensuren tillfälle att utbekomma de för dem innehållna breven.
    »Statsåklagare» är sedan i fjol den gemensamma benämningen på landsfogdarna och förste stadsfiskalen i Stockholm. Fråga har uppkommit om att inrätta statsåklagarbefattningar även i våra andra båda storstäder. I Malmö ha förberedelserna hunnit längst. Genom proposition till årets riksdag har förslag framlagts till lösning av de lagstiftningsproblem, som sammanhänga med de nya befattningarnas inrättande. Bestämmelsen i 7 kap. 7 § RB föreslogs ändrad så, att statsåklagarna däri angivas vara landsfogdarna och förste stadsfiskalerna. Propositionen bifölls i denna del utan ändring. Behörighet att verkställa den åtalsprövning, som tillkommer landsfogdarna och förste stadsfiskalen i Stockholm, skulle enligt propositionen tillföras de nya statsåklagarna genom en särskild lag, vari förklarades, att föreskrifterna om åtalsprövning skulle i stad, som undantagits från området för landsfogdens åklagarverksamhet, avse förste stadsfiskalen. Då första lagutskottet behandlade propositionen, var läget i viss mån ett annat än vid dennas utarbetande. Propositionen byggde på den förutsättningen, att statsåklagarnas beteckning i SL »landsfogden eller, i Stockholm, förste stadsfiskalen» icke skulle ändras i samband med strafflagsreformen. Vid behandlingen av strafflagsreformen beslöt emellertid utskottet att föreslå införande av den nya benämningen »statsåklagare» icke blott i tre med-

 

strafflagsreformen sammanhängande nya åtalsbestämmelser utan även i de redan gällande strafflagsbestämmelser, vari åtalsprövning angavs tillkomma ifrågavarande åklagare. Den nu föreslagna lagen skulle endast få betydelse för fem åtalsbestämmelser, bland andra 19 § ungdomsfängelselagen. Utskottet fann under dessa omständigheter lämpligare föreslå, att den nya benämningen infördes även i dessa lagrum. Föreskrift om ändringen upptogs i en av utskottet föreslagen lag ang. ändring i 19 § lagen d. 15 juni 1935 (nr 343) om ungdomsfängelse m. m. Utskottets förslag godkändes av riksdagen. — I samband med dessa frågor tillgodosågs önskemålet, att distriktsåklagare i viss utsträckning skulle kunna anförtros att verkställa sådan prövning av åtalsfrågor som eljest enligt lag skall tillkomma statsåklagare. Möjlighet här till har tidigare endast förelegat, då det gällt prövning av fråga om eftergift av åtal mot vissa minderåriga. I en särskild lag om behörighet i vissa fall för distriktsåklagare att verkställa åtalsprövning, som eljest ankommer på statsåklagare, har stadgats, att Konungen eller, efter Konungens bestämmande, riksåklagaren må i den omfattning som föranledes av särskilda skäl förordna, att åtalsprövning, som tillkommer statsåklagare, i stället skall ankomma på distriktsåklagare. Såsom följd härav har den förut gällande särbestämmelsen i lagen om eftergift av åtal mot vissa underåriga borttagits.
    Kyrkorätt. Den viktigaste förändringen på kyrkorättens område har skett i samband med strafflagsreformen, i det att den särskilda prästerliga strafflagen upphävts och ersatts av de allmänna reglerna om ämbetsbrott i 25 kap. SL. Härigenom hava bestämmelserna om ämbetsbrott av präst mist kyrkolags karaktär. Vidare kan antecknas, att de numera obsoleta föreskrifterna om kyrkotagning av barnaföderskor i 5 kap. kyrkolagen upphävts.

Sten Walberg.