ERNST ANDERSEN. Forfatning og Sædvane. Studier over nogle af Forfatningsrettens Hovedspørgsmaal. Khvn 1947. Gad. 152 s. D. Kr. 8.00.

 

    Prof. Ernst Andersen har i sitt arbete Forfatning og Sædvane till behandling upptagit några statsrättsliga problem av allmänt intresse. Han behandlar här, stödd på ett jämförelsevis vidsträckt material, spörsmålet om konstitutionell sedvanerätt, samt frågan om domstolarnas prövningsrätt av grundlagsstridiga författningar, två problem, som ej sällan äro aktuella även i vårt land.
    Sedvanerättens utveckling har förf. rättshistoriskt undersökt; han lämnar en mycket värdefull redogörelse härför, skildrar dess antika och medeltida utveckling; i detta samband framhåller förf. det intressanta förhållandet, att sedvanerättens utveckling och erkännande nära sammanhänger med statsstyrelsens organisation — finnes en stark, auktoritativ statsmakt, hålles sedvanerätten tillbaka, är statsmakten svag, ökas behovet av sedvanerättslig rättsomformning och nybildning. Förf. kritiserar skarpt de, tidvis mycket schematiska, regler, som uppställts för sedvanerättens erkännande. Han framhåller i stället, hurusom varje avgörande måste träffas med ledning av värdering av de olika verkningar, som sedvanans erkännande skulle äga. Problemet har, som bekant, ställts i svensk statsrätt: principiellt erkänner ju grundlagen icke någon annan grundlagstiftning än den, som sker i den härför angivna formen, och anbefaller en bokstavsenlig tolkning. I praxis har emellertid en» Verfassungswandlung» i vissa hänseenden ägt rum — såsom i fråga om ämbets- och tjänstemännens obligatoriska pensionering i strid mot lydelsen av RF § 36, och överhuvudtaget uppluckringen av detta grundlagsbud (jfr det Neuendorffska målet). Men var är den rätta gränsen för denna utvecklingsmöjlighet att draga?
    I fråga om domstolarnas lagprövningsrätt söker förf. se lika »odogmatiskt» på problemen. Han medgiver å ena sidan, att en dylik befogenhet föreligger — och förhållandet är ju för Danmarks del tydligt, liksom det väl numera även får anses vara det i fråga om svensk rätt (jfr senast SUNDBERGS framställning i Medborgarrätt). Men förf. vill samtidigt inskärpa skillnaden mellan den lagprövningsrätt, som sålunda föreligger i de skandinaviska länderna, och den i USA erkända: den skandinaviska innebär befogenhet att underkänna författningar endast i uppenbara fall, och är sålunda väsentligen mer begränsad än den nordamerikanska. I huvudsak har förf. här rätt; men å andra sidan synes han mig gå väl långt i sin kritik av den benägenhet att åberopa författningars grundlagsstridighet, som han säger utmärka särskilt teoretiska jurister. Sannolikt underskattar förf. här den— kanske ökade —betydelse, som uppmärksamheten på denna fråga äger.

Stig Jägerskiöld.