INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR

VÄSTRA SVERIGE.

 

    Inrättandet av hovrätten för Västra Sverige celebrerades lördagen d. 9 okt. 1948 med en högtidlighet i Göteborgs domkyrka. Av samma anledning som invigningen av Sundsvalls-hovrätten uppskjutits hade också invigningen av hovrätten i Göteborg fått anstå över sommaren.
    Invigningen förrättades i HM:t Konungens ställe av HKH Kronprinsen. Också HKH Kronprinsessan var närvarande. Till den högtidliga akten hade förutom kungligheterna med uppvaktning inbjudits en lång rad prominenta personligheter. Närvarande voro bl. a. excellensen Ekeberg, justitieministern statsrådet Zetterberg, högsta domstolens ordförande justitierådet Afzelius, f. d. presidenten Schlyter, f. d. justitierådet Gärde, presidenterna Lindhagen, A Vieslander, Knut Elliot, Romberg och Laurin, justitiekanslern Alsén, justitieombudsmannen Rudewall, militieombudsmannen Regner, riksåklagaren Heuman, landshövdingarna Jacobsson och Johansson, generaldirektören Leo, militärområdesbefälhavaren generalmajoren Högberg, generalmajoren Ramström, statssekreteraren Lindeli, expeditionschefen Bruno, stadsfullmäktiges i Göteborg ordförande överläraren Jungen, domprosten Malmeström, representanter för riksdagen, häradshövdingar samt representanter

 

    49—487004. Svensk Juristtidning 1948.

 

770 INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.för rådhusrätter, domstolsnämnder och åklagarkåren inom hovrättens domsområde, advokater, kommunala representanter m. fl.
    Till högtidligheten hade inbjudits representanter också från de överrätter i Finland, Norge och Danmark, varunder Göteborgs adoptivstäder Åbo, Bergen och Aarhus lyda. Som representant för Åbo hovrätt var hovrättsrådet, numera vice presidenten Arne Bergroth närvarande och som representant för Vestre Landsret i Viborg Retspræsident C. Bang. Gulating lagmannsrett i Bergen hade varit förhindrad att sända representant.
    Högtidligbeten började kl. 13. Utanför domkyrkan paraderade truppavdelningar ur skilda till Göteborg förlagda vapenslag. Sedan de kungliga, ledsagade av presidenten Holger Elliot, tagit plats i koret — där sutto också de särskilt inbjudna och hovrättens personal — samt Göteborgs symfoniorkester under ledning av kapellmästare SIXTEN ECKERBEBG från orgelläktaren spelat uvertyren till »Fidelio» av Beethoven, höll presidenten HOLGER ELLIOT högtidstalet och yttrade därvid:
    »Eders Kungl. Högheter! Ärade församling!
    Kungl. hovrätten för Västra Sverige hälsar på denna betydelsefulla dag samtliga sina gäster välkomna till hovrättens högtidliga invigning. Främst riktar hovrätten sin vördsamma välkomsthälsning till Deras Kungl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan med ett varmt tack för att de velat infinna sig och förläna högtidligheten en särskild glans. Sedan Hans Majestät Konungen med hänvisning till sin ålder avböjt att förrätta hovrättens invigning, har Hans Kungl. Höghet Kronprinsen i Hans Majestäts ställe åtagit sig denna akt.
    Hovrätten uttalar också en särskild välkomsthälsning till de tillstädeskomna representanterna för regering och riksdag i förhoppning att de under detta sitt besök i Göteborg skola kunna konstatera att den hovrätt, om vars inrättande de fattat beslut, synes ha förutsättningar att fylla sin viktiga uppgift.
    Hovrätten har glädjen att i dag se domstolarna inom hovrättens område representerade, icke blott av häradshövdingar och borgmästare utan ock av ledamöter i nämnderna, de gamla häradsnämnderna och de nya stadsnämnderna. Likaså glädjas vi mycket åt att i denna församling se ärade representanter för åklagarkåren och advokatkåren.
    Med tillfredsställelse hälsar hovrätten välkomna högt skattade representanter för högsta domstolen och för de fem systerhovrätterna.
    Slutligen uttalar hovrätten sin stora glädje över att de inbjudningar, som från hovrätten utgått till Vestre Landsret i Danmark, till Åbo hovrätt och till Gulating lagmannsrett i Norge att låta sig representera vid denna högtidlighet, blivit åtminstone till en del — från danskt och finskt håll — hörsammade och att vi sålunda vid detta tillfälle få känna en fläkt av nordisk samhörighet.
    Hovrätten upprepar en varm och uppriktig välkomsthälsning till alla och envar.

 

    Jag har att beröra en händelse, som ger ett stänk av vemod åt denna vår högtidsdag. Stiftets vördade biskop har, som känt är, avlidit och är ännu icke vigd till gravens ro. Med vördnad och tacksamhet stanna vi en stund inför biskop Blocks aktade minne.

 

INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE. 771    Det svenska samhället har under de senaste årtiondena undergått en genomgripande omdaning. Om vägarna och målen har man tvistat, men sådant vårt samhälle nu ter sig, kunna vi väl alla gemensamt med tacksamhet glädjas däråt, om än brister finnas.
    Även vårt rättsväsende har varit föremål för djupgående omdaning. På det privaträttsliga området har den nya tiden satt många och tydliga spår.Vår kriminalpolitik har i grund omlagts och kan måhända sägas nu gå i täten för utvecklingen i världens civiliserade länder.
    Men det område av rättsväsendet, varå vi denna dag ha särskild anledning att fästa våra blickar, är rättegångsordningen. Den nya rättegångsbalk, som i många årtionden förberetts och som av statsmakterna antogs år 1942, har med år 1948 satts i kraft och förts ut i livet.
    En utomordentligt viktig milstolpe i det svenska rättsväsendets historia har därmed tillkommit och passerats. De grundsatser om muntlighet, omedelbart och koncentration i rättegången, som varit ledstjärnor för reformen, voro väl, såvitt underdomstolarna angår, ingalunda okända för 1734 års lagstiftare. Tvärtom — dessa grundsatser kunna sägas ha varit i viss mån nedlagda redan i den äldre rättegångsbalken. Men en mindre lycklig utveckling hade ägt rum, som bragt grundsatserna i skymundan. Och rättegången i överinstanserna har — såsom nogsamt är känt — hittills i väsentlig mån utmärkts av motsatsen till muntlighet och omedelbarhet.
    Den nya rättegångsordningen har bragt med sig snart sagt en revolution vid domstolarna. Vid underrätterna skall hädanefter först äga rum en koncentrerad förberedelse i målet. Härunder skall allt göras klart för en följande huvudförhandling. Under denna skall allt av betydelse i ett sammanhang komma fram i målet. Därvid skola parterna själva medverka så långt det erfordras. Endast på det material som sålunda framkommer vid huvudförhandlingen skall domstolen döma. Domstolen skall meddela sin dom omedelbart efter huvudförhandlingens slut, eller helt kort därefter. Slut alltså på det ofta olidliga uppskovssystemet!
    Vad sålunda sagts om tillvägagångssättet vid underdomstolarna skall i princip även tillämpas i hovrätterna. Endast i de mål, där en uppdelning på förberedelse och huvudförhandling ter sig meningslös eller innebär en alltför stor apparat, får ett enklare förfaringssätt tillämpas.
    Den nya rättegångsordningen har medfört behov av ett större antal hovrätter. Hovrätten skall ju, som vi hörde, bli platsen för en muntlig förhandling med biträde i största utsträckning av parterna själva. Den kan då ej få ligga obekvämt långt borta. Antalet hovrätter i vårt land har sedan början av 1800-talet varit tre, till dess år 1936 en fjärde hovrätt tillkom med säte i Umeå. Nu ha — med ingången av år 1948 — ytterligare två hovrätter inrättats, en i Göteborg och en i Sundsvall.
    Kungl. hovrätten för Västra Sverige, till vars invigning vi i dag samlats, består av president, två lagmän samt tolv hovrättsråd och ordinarie assessorer. Därjämte finnas e. o. assessorer, hovrättsfiskaler och aspiranter ävensom sekreterare, aktuarie, övrig kanslipersonal samt vaktpersonal.
    Den nya hovrättens domsområde omfattar tre län: Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Domsområdet omsluter femton domsagor med lika många häradsrätter. Antalet städer med egen jurisdiktion är sju.

 

772 INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.    Hovrätten för Västra Sverige kan sägas ha tillkommit genom en tudelning av den gamla ärevördiga Göta hovrätt. Västra hovrättens hela domsområde har nämligen intill år 1948 hört under Göta hovrätt. Själv utan traditioner såsom självständigt verk skulle Västra hovrätten gärna vilja få känna sig äga en liten del i Göta hovrätts vackra traditioner att här förvaltas och föras vidare efter bästa förmåga. Vår hovrätts dömande personal har till största delen tidigare tillhört Göta hovrätt. Sådana föreningspunkter — gemensamma traditioner och mångårigt samarbete — betyda band som — vill man hoppas — länge skola äga hållfasthet och livskraft.
    I en domstols arbetsmaterial avspeglar sig domsområdets karakteristiska liv. Så är ock fallet med hovrätten för Västra Sverige. De bygder, som bilda dess domsområde, förete en bild av sjudande verksamhet i nästan alla de näringar som drivas i Sveriges rike. Åkerbruket är, icke minst istora delar av Halland, väl företrätt. Västgötabygden utmärkes av en idog företagsamhet av stor bredd, som mångenstädes lett till en utveckling från hantverk eller hemslöjd av blygsamma dimensioner till industrier av betydande mått. Genom Dalsland är skogsbruket väl representerat. Bohuslän är ett centrum för fiske och stenindustri. Och i de större städerna — främst i Göteborg, hovrättens största arbetsgivare — stå industri, sjöfart och handel i livskraftig blomstring.
    Allt detta liv blir speglat i hovrättens arbete. Vi få här i tvistemålen se interiörer från alla de skilda verksamhetsområdena. Därtill kommer alltsom sammanlevnaden mellan människor för med sig på familjerättens och straffrättens områden. Säg ej sedan att domarens yrke är torrt! Allra minst är så fallet då muntlighet och omedelbarhet få vara rådande.
    Vi som fått glädjen att verka som domare i Västra Sverige, vi ha en särskild anledning till tillfredsställelse med hänsyn till vårt domsområdes beskaffenhet. Ty vi få utöva vårt arbete i bygder, som visat sig omsluta element med en särskild vakenhet, ett särskilt sinne för bevarandet av frihet och sann demokrati i vårt samhälle. Det är en vakenhet som stundom må kännas besvärande för en och annan men som är av oskattbart värde för alla vänner till ett samhällsskick, värt demokratiens vackra men missbrukade namn.
    Den stora betydelsen av domstolarnas verksamhet i vårt svenska samhälle är nog allmänt erkänd, likaså deras oväld och samvetsgrannhet. De verka emellertid mest i det tysta. Och sättet för deras verksamhet inbjuder knappast till klang och yttre jubel. Snarast ställer en rättegång i regel vissa krav på tålmodighet hos både parter, domare och allmänhet. Ty den oftast nödvändiga omständligheten och de många detaljerna bli lätt tröttande.
    För visso kan domarens uppgift i samhället kallas hög och vacker. Medan mest överallt i samhället de materiella intressena trängas och strida, är domarens enda uppgift att skipa rätt. Icke efter någon enskilds intressen, eller något visst folklagers intressen, utan endast och allenast efter lagens — den skrivna eller oskrivna lagens — välförstådda bud och efter domarens samvete, även detta en rättskälla. Ve den domare som skulle svika sin höga uppgift! — Så länge domstolarnas verksamhet rätt utövas, så länge har samhället inom sig en fast klippa, hur mycket än vågorna

 

INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE. 773eljest gå höga. Rikets grundlagar ha för övrigt sörjt för att domstolarnas sätt att tänka och uppfatta problemen skall i viss mån komma även det politiska arbetet tillgodo. Detta sker genom det remissförfarande som är föreskrivet och varigenom domstolar få yttra sig i många viktiga frågor. Domarnes frimodighet och vana att blott lyssna till lag och samvete kan föra med sig, att remissyttranden stundom innehålla saker, som icke ljuda behagligt i allas öron. Men om man vill betänka i vilken stark känsla av ansvar även sådana yttranden äro tillkomna, finnes nog snarast anledning till tacksamhet för att det som säges blir sagt.
    Särskilt under en upprörd tid som den nuvarande — då ibland vid behandling av de stora frågorna de politiska lidelserna svalla högt inom samhället, och då rättsmedvetandet även hos goda samhällsmedlemmar ger så olika utslag, att vad som för den ene framstår såsom självklar rätt, för den andre synes som en svår orätt — särskilt i sådana tider kunna domstolarna synas avundsvärda, skyddade som de i allmänhet äro från politikens värsta stormar. Men om deras ställning såtillvida är avundsvärd, är deras uppgift i långt högre grad ansvarsfull. Ty rättskipningen är för visso ej ett uppmätande av något som — liksom i en butik — ligger färdigt i sitt fack att mera mekaniskt mätas upp på vågen. Utan rättskipningen är fastmer en fortsatt lagstiftning, en komplettering av den skrivna lagen efter det föreliggande fallets förutsättningar. Ett dömande ställer sålunda det kravet på domaren, att han skall helt leva sig in i både lagstiftningen och processmaterialet. En god domare måste därför vara en människa med förståelse och medkänsla för sina medmänniskor, likaväl som med förståndsskärpa och insikt i lagen.
    Vi leva i en hård och farlig tid. Kanske säga människorna mest alltid såom sin egen tid. Dock ha vi nog större skäl än de flesta föregående generationer att säga det. Ty ondskan och barbariet ha genom teknikens utveckling fått oerhörda vapen i händerna. Vad skall rädda oss? Många gånger förut har det sagts — och väl med rätta — att enda räddningen är en förändring inom människorna själva. En etisk förändring. Vari skall den bestå? Det är säkerligen inga trollmedel det rör sig om; det är nog så enkla saker som mera godhet, mera hänsynsfullhet, mera vänlighet människorna och samhällena emellan. Därmed är också sagt hur lång vägen är som skall tillryggaläggas. Vägens längd får ej förskräcka, ty det är ju människosläktets räddning det gäller. Hur skall vi då arbeta på förändringen? Det måste nog bli — och existerar väl redan — ett slag cellbildning bland människorna till etisk förkovran, och alla celler med ett dylikt mål mer eller mindre medvetet för ögonen äro lika välkomna i kampen.
    Man skall kalla dylikt tal opraktisk idealism. Det innebär nog likafullt praktisk verklighet.
    Kanske — och det är dit jag nu vill komma — ha domstolarna, med hänsyn till den särskilda beskaffenheten av sin verksamhet, vissa förutsättningar att utgöra celler i kampen för en etisk förändring av samhällslivet. Ligger det icke något av försoning i domstolarnas verksamhet?
    Denna vår nya hovrätt har begynt sin verksamhet med tillämpande av en ny rättegångsordning och i en ny byggnad. Det kan synas vara väl mycket nytt på en gång. Vi, som här börjat vårt arbete, hysa dock ej

 

774 INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.några farhågor inför allt det nya. Vi ha nu hunnit göra bekantskap med varandra. Under gemensamt dömande arbete lär man känna varandra både fort och grundligt. Vi hysa de bästa förhoppningar om gott samarbete och, så långt av samarbetet beror, om gott resultat. Vår vackra hovrättsbyggnad — en smula allvarlig till det yttre, som sig bör, och innantill synnerligen väl planerad och vackert inredd — är en ständig källa till glädje och stolthet. Ofta sändes till dess skapare en tacksam tanke. Vad slutligen den nya rättegångsordningen angår, har det varit med en obeskrivlig känsla av tillfredsställelse och — kanske rent av lättnad som vi trott oss förmärka, hurusom denna rättegångsordning håller måttet inför förverkligandets påfrestningar. Vi tro att denna rättegångsordning skall visa sig fylla de stora förhoppningar som ställts på densamma och sålunda bli till gagn och båtnad för vårt svenska rättssamhälle.
    Under dessa förhållanden är det naturligt, att vi befattningshavare i denna hovrätt gå till vårt arbete med glädje och tillförsikt. Vi äro tacksamma att få arbeta för samhället med de goda redskap som satts i våra händer. Ödmjuka inför svårigheterna äro vi beredda att här, efter måttet av krafter och förmåga, tjäna rättvisans höga idé. Om detta arbete ger oss, de tjänande, en underbar tillfredsställelse, så är det ingalunda därför att resultaten skulle te sig fria från slagg och ofullkomlighet. Tvärtom te sig resultaten nog så bristfälliga. Men det ger tillfredsställelse att tjäna en hög idé, rättens och rättfärdighetens idé. Sökandets, strävandets möda blir ljuvare ju högre det mål är som strävan gäller.
    Vi ville nu — medvetna om ringheten av vår egen kraft — ställa vår strävan under en Högre Makts beskydd. Må vårt arbete, med sådant bistånd, lända rättens idé till ära och bli till gagn för vårt folk och vårt älskade Sverige.»
    Omedelbart efter talet intonerade orkestern Stenhammars »Sverige». Därefter höll HKH Kronprinsen invigningstalet, vilket in extenso intagits ovan s. 705. Sedan »Du gamla Du fria» unisont sjungits, framfördes välgångsönskningar till den nya hovrätten av statsrådet Zetterberg, justitierådet Afzelius, presidenten Lindhagen, landshövdingen Jacobsson, häradshövdingen i Askims, Hisings och Sävedals domsaga von Koch, borgmästaren i Göteborg Bäärnhielm, landsfogden i Göteborgs och Bohus län von Sydowsamt ordföranden i Västra avdelningen av Sveriges advokatsamfund advokaten Ramberg.

 

    Statsrådet ZETTERBERG yttrade:
    »Den händelse, som högtidlighålles i dag, är i flera avseenden präglad av en förening mellan gammalt och nytt, mellan åldriga traditioner och moderna reformsträvanden.
    Inrättandet av en hovrätt för Västra Sverige har visserligen länge varit planerat, men att hovrätten just i år kan fira sin tillblivelse, beror på ikraftträdandet av den stora processreformen. Denna reform innebär en genomgripande nydaning av hela rättegångsväsendet enligt det nutida samhällets krav, men den bygger likväl på våra inhemska rättstraditioner, som utan avbrott sträcker sig bortom historiens gränser.

 

INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE. 775    Och hovrätten själv har trots sin ungdom inträtt som medlem i en ärevördig krets av domstolar. Dess moderinstitution i Jönköping inrättades år 1634 såsom hovrätt över »allt Göta rike». Redan vid denna tid framhävdes, att den då nyskapade hamnen vid Västerhavet skulle bli av den största betydelse för överdomstolens framtida verksamhet. Rikskansler Axel Oxenstierna framhöll i rådet, att Göteborg 'bliver med tiden stor, där måste vara stapel, konvojer löpa ut och in. Då får det Jönköping så mycket göra som Stockholm'.
    Trakten kring Göta älvs mynning var under långa tider en mötesplats och skärningspunkt för tre nordiska riken. I den nya hovrättens domsområde ingår också landsdelar från dem alla. Med staden Göteborg och Älvsborgs län har hovrätten övertagit en ursvensk bygd, vars rättsliga minnen sträcker sig ända till vår äldsta landskapslag och det första kända domarenamnet i Sverige. Till hovrättens domkrets hör också Bohuslän med norska och Halland med danska rättstraditioner. Även sedan dessa landskap införlivats med Sverige, tillämpades där norsk och dansk lag under en övergångstid. Och alltjämt är de kulturella förbindelserna med våra nordiska brödrafolk och känslan för vår samhörighet med dem särskilt stark här i västra Sverige. Jag vet och gläder mig åt, att hovrättens befattningshavare vårdar dessa traditioner och sålunda skapar en ny knutpunkt fördet nordiska samarbetet.
    Efter Gustaf II Adolfs död uppräknades hans storverk i ett offentligt anförande, och därvid omtalades de nya hovrätternas tillkomst med följande ord: 'Vad bemälte rätter hava gagnat, vittna alle landets inbyggare, höge och låge, fattige och rike.' Sedan har mer än tre århundraden förflutit, och alltjämt intager hovrätterna en utomordentligt betydelsefull ställning i vårt rättsliv. Där avgöres medborgarnas tvister och utkräves samhällets straffansvar i andra instans och därmed oftast slutgiltigt. Hovrätterna har också blivit utbildningsanstalter, där nya domaregenerationer fostras och prövas. Det inre arbetet inom hovrätterna har emellertid varit föga känt utåt. Och endast den, som fått se det på nära håll, vet hur mycken ospard möda som där nedlägges på rättvisans altare.
    När en ny sådan högborg för rättsskipningen nu har inrättats för de västsvenska länen i vår stora sjöstad vid Västerhavet, får jag framföra regeringens varma välgångsönskningar för domstolens framtida verksamhet. Må hovrätten förena det bästa hos vår gamla domstolstradition med den nya tidens krav på en modern och effektiv rättsskipning.
    Till denna önskan vill jag knyta ett gammalt tänkespråk, som hovrätten kan taga i arv från de medeltida domstolarna här i Västergötland. Det är vår äldsta kända domareregel, och den skall inpräglas som ett valspråk på den malmklocka, med vilken hovrättens vackra och värdiga byggnad snart skall prydas. Efter mer än sex århundraden talar denna domareregel alltjämt med förpliktande kraft:
    'Hwar räter domäri wil wärä, han skal hawä priggiä handä najiir af Gupi: kunnä skiäl mällum rät ok urät, ok ivilia allt pät rät är ok änkti annät, ok gitä rätin fulkomnät mäjj huxän ok mup arivupi ok orpännä framförelse ok giärninginnä fulkomelse.'»

 

776 INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.    Justitierådet AFZELIUS anförande var av följande lydelse:
    »De svenska hovrätternas historia går mer än trehundra år tillbaka i tiden. Vad de inom loppet av dessa sekler kommit att betyda för rättsutveckling och samhällsliv framstår i klart ljus, när de nu, vid inträdet i ett helt förändrat skede av vårt rättegångsväsen, gå att i det nya systemet intaga en ställning, som är ej blott orubbad utan i verkligheten stärkt och befäst. En stor och genomgripande reform, som har måst vraka mycket av det gamla för att därav behålla det bästa, har inneburit en prövning efter de strängaste anspråkens mått. Hovrätterna ha bestått provet. De ha varit och de förbli hörnstenar i vår rättegångsordning.
    När kretsen av svenska överrätter nu vidgas med nya hovrätter, kan för dessas blivande verksamhet ej bättre önskas än att den må bli de äldres lik. Sker så, skall den också efter hand komma att följas av samma allmänna tillit och förtroende som föredömenas.
    Till eftervärlden ha bevarats några av de ord, som yttrades av Axel Oxenstierna den gång han på sin konungs vägnar invigde vår äldsta hovrätt. Mer är ej känt än att, såsom det heter, 'hans sköna och härliga oration gick in genere därpå ut: nihil divinius, nihil magis regium est quam judicare.' Liknelsens mening, jämförelsen med det gudomliga och det konungsliga, är tydlig nog: när domarmaktens utövning nämnes såsom en hög och ansenlig uppgift, är det därför, att med den är förbundet det högsta ansvar, som bäras kan. Här förenas i en gemensam känsla det förflutna med det kommande. Ty förvisst har den tanke, som en gång så uttrycktes, hos den yngsta hovrättens män funnit samma gensvar, som den enligt samtida vittnesbörd mötte hos de storhetstidens domare, vilka först hörde den uttalas.
    Till den nya hovrätten för Västra Sverige, som här i dag är i allas tankar, frambär jag från Konungens högsta domstol varma välönskningar för en lycklig framtid — vår lagskipning till gagn och fromma och hovrätten själv till berömmelse.»

 

    Presidenten LINDHAGEN yttrade:
    »De svenska hovrätternas lagskipande verksamhet har varit av den största betydelse för en sund rättsutveckling i landet och därmed för samhällslivet i dess helhet. Jag skulle dock i dag vilja uppehålla mig vid en annan utomordentlig viktig uppgift, som hovrätterna alltid haft, nämligen deras fostran av yngre jurister.
    Alla vi som generation efter generation mottagit denna fostran, en fostran utan all klemighet, ofta verkligt sträng och ständigt arbetskrävande långt över vanliga mått, se med tacksamhet och vördnad tillbaka på våra läroår. Vad ha vi då fått lära? I första hand den djupa respekten för lagen, lagen såsom rättsordningens och samhällslivets fasta grund, lagen såsom värn för medborgarfriheten, lagen såsom skydd mot godtycke och kränkningar. Vi ha vidare lärt oss förstå visheten i den gamla domarregeln, att domarämbetet är för den menige mans bästa insatt och icke för domarens eget bästa. Många för vårt fortsatta arbete oundgängliga färdigheter ha vi också fått inhämta: att skilja mellan viktigt och oviktigt, att muntligen framlägga ett invecklat och vidlyftigt saksammanhang i koncentrerad form med

 

INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE. 777reda och logisk ordning, att uttrycka våra tankar skriftligen med stringens och på ett vårdat språk.
    Den nya rättegångsordningen har medfört en stor omvandling av rättsskipningen för hovrätterna, större än för underrätterna. Men varje stor reform innebär i regel ett offerväsen; mycket av det gamla, som i och för sig var värdefullt, får vika. Så även nu. Huru vi än uppskatta den nya rättegångsordningen, måste vi med saknad och icke utan oro konstatera, huru väsentligt mycket mindre tillfälle de nya formerna, särskilt på de lägre stadierna, ge i fråga om inhämtande av de färdigheter, som voro den gamla hovrättsutbildningens styrka.
    Landets övriga hovrätter framföra till den nya hovrätten för Västra Sverige sina varma välgångsönskningar. Ni få med oss dela ansvaret för rättsarv och traditioner, vartill jag också hänför juristutbildningen. Vi äro övertygade att er insats kommer att ske med skicklighet och kärlek till uppgiften.»

 

    Landshövdingen JACOBSSON talade å länsstyrelsens i Göteborgs och Bohuslän vägnar och framhöll särskilt värdet för länsstyrelsen av att i sin judiciella verksamhet äga nära tillgång till en överrätt.
    För häradsrätterna inom hovrättens domkrets talade häradshövdingen VON KOCH och yttrade därvid:
    »Häradsrätterna i Västra Sverige hälsa med stor tillfredsställelse tillkomsten av den nya hovrätten. Härigenom skapas en närmare kontakt mellan hovrätt och häradsrätt än som förut varit möjlig.
    Hovrätten kan också få en klarare inblick i de i viss mån säregna förhållanden, som råda i stora delar av Västra Sverige; det är särskilt skärgårdsbefolkningen och dess levnadsomständigheter, som i mycket äro egenartade.
    En fördel är vidare, att hovrättens ledamöter utan större svårighet kunna få tillfälle att med egna ögon se de platser, där de händelser utspelats, som de ha att bedöma.
    Hovrätten för Västra Sverige hälsas välkommen till de friska fläktarna från Västerhavet, vilka säkert skola bli till båtnad för rättsskipningen.»

 

    Borgmästaren BÄÄRNHIELM yttrade:

    »Vi, borgmästare och råd i Göteborg, assessorer och andra tjänstemän i Göteborgs rådhusrätt, likasom ock alla de övriga rådhusrätterna inom Hovrättens för Västra Sverige lagsaga, vilja på denna dag till Kungl. Hovrätten, till Eder, dess president, samt till dess lagmän, hovrättsråd, assessorer och övriga befattningshavare rikta en hjärtlig välkomsthälsning.
    Då tanken på förläggandet av en hovrätt hit till Göteborg först offentligen framfördes,1 vann den omedelbart anklang hos oss, och det är med glädje vi nu se tanken förverkligad.
    Vi äro icke vana att i våra överinstanser se blott den mäktiga överheten utan fastmera att där finna stöd och förtroende, uppmuntran och lärdom. Och under den korta tid Kungl. Hovrätten för Västra Sverige varit i verksamhet här, ha vi redan fått anledning uppskatta den förmån, som tillfällena till en närmare förbindelse med en överrätt innebära.
    Vi önska nu, att ära och trivsel skola i rikaste mått beskäras denna hovrätt, som — trots sin ungdom såsom självständigt verk — likväl är en

 

778 INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.fullmyndig bärare av de svenska överrätternas månghundraåriga, vördnadsvärda traditioner av kunnighet och nit, av ädel humanitet och osviklig rättrådighet.»

 

    Landsfogden VON SYDOW förde åklagarnas talan och yttrade:
    »Åklagarnas insatser i den svenska brottmålsprocessen har under tidernas lopp i många avseenden förändrats. En av de största och utan tvekan den mest betydelsefulla förändringen hänför sig till den rättegångsbalk, som den 1 januari i år trädde i kraft. Huvudgrundsatserna i denna: muntlighet och omedelbarhet i processen har för åklagarna medfört att dessa så gott som undantagslöst, vid personlig inställelse jämväl inför hovrätt har att där göra sin sakframställning samt jämväl i övrigt muntligen utföra sitt åtal. Genom ökningen av antalet hovrätter och dessas förläggning till skilda orter i landet har möjligheter tillskapats för åklagarna att, utan alltför stor omgång, kunna fullgöra denna sin medverkan i processen. Att denna ökning jämväl är till största gagn för övriga parter i processen liksom även för vittnen är uppenbart. Det är därför med största glädje åklagarna i de västsvenska länen hälsa att en hovrätt blivit förlagd hit till Göteborg.
    Som representant för åklagarna i Hallands, Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län är det mig, Herr Hovrättspresident, en kär plikt att till Kungl. Hovrätten för Västra Sverige få rikta ett vördsamt hjärtligt välkommen till dessa bygder.»

 

    Slutligen framförde advokaten RAMBERG lyckönskningar från advokaterna inom domkretsen, därvid han anförde:
    »Ur svenska folkets gamla seder och bruk växte under århundraden det rättsmedvetande fram, på vilket lagen vilar. Men lagen är allmän, den löser i sig själv icke utan vidare de mångskiftande problemen i människornas handel och vandel. Vid lagens tillämpning måste domaren på nytt låta dess generella bud söka kontakt med de mänskliga livsyttringar, som skapat lagen. Utvecklingen på alla rättslivets områden gör denna ansvarsfulla uppgift ofta svår och ömtålig. Domstolen kan icke samla alla de mången gång mot varandra stridande uppgifter av faktisk och rättslig natur, vilka utgöra en nödvändig grundval för en riktig dom. Än mindre kan menige man i invecklade sammanhang på sådant sätt sovra och för domstolen framlägga fakta, att denna får den bild av det konkreta fallet, som är erforderlig för dess rätta bedömande. Ur folkets eget krav på hjälp att inför rätta föra dess talan har det advokatstånd kommit till, som i varje kulturland är ett betydelsefullt och oundgängligt led i rättskipningen.
    Göta Hovrätt instiftades innan ännu svenskarnas konung sträckt ut sin spira över de kustland, som jämte åldrig svensk bygd ligga inom vår nya hovrätts domvärjo. Om därför i gångna tider en överdomstol i rikets västligaste delar tedde sig obehövlig, är bilden nu en annan. Medtagas de vattenvägar, som livligt trafikeras utanför den västra kustbarriären, är Göteborg även geografiskt ett stort och betydande centrum för handel, industri och sjöfart och ett rikt pulserande liv inom de västsvenska länen.
    Men det är icke blott detta som gör, att folket i våra bygder och dess ombud och biträden inför rätta hälsa hovrätten välkommen hit. Genom den

 

INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE. 779nya rättegångsordning, som också givit offentligt erkännande åt ett allmänt svenskt advokatsamfund, ha de fordom stängda dörrarna i överdomstolarna slagits upp på vid gavel och menige man har beretts tillfälle att där muntligen lägga fram sina bekymmer. Nu kan hovrätten inhämta upplysning direkt från den allmänhet, i vars angelägenheter bovrätten skall döma. Det säger sig självt, att vi advokater såsom denna allmänhets representanter högt värdera att på kort avstånd och med därigenom minskade praktiska svårigheter och besvär kunna få åvägabringa det dagliga samarbete, som redan burit rika frukter.
    Då Hovrätten för Västra Sverige nu högtidligen invigts, vill därför även advokatkåren förena sig med dem, som i dag framfört sina välgångsönskningar till denna hovrätt, som genom kommande tider skall i våra landamären till fromma för Sveriges urgamla andliga odling skipa rätt och döma, huru betalning skall ske och huru brott skall straffas och sonas.»

 

    Efter ytterligare ett musikstycke höll domprosten MALMESTRÖM ett avslutningsanförande. Den högtidliga akten slutade med psalmsång.
    Från domkyrkan begåvo sig de kungliga och de särskilt inbjudna till hovrättsbyggnaden, som förevisades för de kungliga av presidenten Holger Elliot. I hovrättens stora sessionssal samlades honoratiores samt hovrättspersonalen, vilken av hovrättspresidenten föreställdes för kronprinsparet.
    På kvällen hade Göteborgs stad anordnat middag på Börsen för ett stort antal särskilt inbjudna gäster med kronprinsparet i spetsen samt hovrättspersonalen, tillhopa över 300 personer. Sedan Konungens skål utbringats hälsades gästerna välkomna av stadsfullmäktiges i Göteborg ordförande överläraren JUNGEN som presiderade vid middagen. Därefter talade presidenten HOLGER ELLIOT och tackade dem som medverkat vid hovrättens och hovrättsbyggnadens tillkomst.

 

    Retspræsident BANG framförde hälsningar från Vestre Landsret i Viborg och yttrade därvid:
    »På Vestre Landsrets vegne har jeg den ære at sige en hjertelig tak, fordi man har villet se en repræsentant for landsretten ved den højtidelige indvielse af hovrätten för Västra Sverige. Ingen, der har overværet festlighederne i dag, vil nære tvivl om, at man her i Sverige til fulde forstår at værdsætte betydningen af domstolenes virksomhed i samfundet. Vi har et ord, der siger: det folk, der hædrer sine store mænd, hædrer sig selv; med en let omskrivning kunne man sige: det folk, der forstår på ret vis at værdsætte sine vigtigste samfundsinstitutioner, værdsætter sig selv. I besættelsens onde år gik det til fulde op for os i Danmark, hivad det betyder i et samfund om domstolene ikke længere står frit. Man kan diskutere frem og tilbage om, hvad sandt demokrati er; eet må stå fast: Uafhængige, upartiske domstole er rygraden i ethvert virkeligt demokratisk samfund.
    Det er et stort og vigtigt skridt, man her i Sverige har foretaget ved den nye rättegångsbalk, der på endnu et betydningsfuldt retsområde: rettens pleje, i alt væsentligt skaber overensstemmelse mellem svensk og dansk ret. Det er vel uundgåeligt, at der i en overgangstid vil vise sig forskellige vanskeligheder, men jeg er overtydet om, at i løbet af kortere tid vil såvel dom-

 

780 INVIGNINGEN AV HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE.mere som advokater og befolkning blive klar over, at der ved indførelsen af mundtlighed og direkte bevisførelse og ved, at dommerne selv får muligbed for at oplyse sagen ved spørgsmål fil parter og vidner, er givet domstolene betydningsfulde midler i hænde til at trænge til bunds i de tvistemål, der bliver forelagt.
    Tør jeg på Vestre Landsrets vegne udtale et ønske for vor unge svenske kollega, skal det være, at det må lykkes hovrättens dommere at fylde den prægtige bygning, der skal være hovedsæde for rettens virksomhed, med livets friskhed og visdommens varme, og at retten i løbet af kort tid må indtage sin fuldt ligeberettigede plads blandt Sveriges gamle højtagtede hovrätter, der — ligesom landsretterne i Danmark — i kraft af sine funktioner indtager en central plads i retsudøvelsen.
    Hr. præsident! Jeg tillader mig at udtale de varmeste ønsker for den kgl. hovrätt för Västra Sverige, at den må virke til held og gavn for den befolkning, hvis tarv den er sat til at varetage.»

 

    På Åbo hovrätts vägnar framfördes lyckönskningar av hovrättsrådet BERGROTH som yttrade:
    »Såsom representant för Åbo hovrätt ber jag att få i anslutning till dagens högtidligheter uppläsa följande av Åbo hovrätts president, friherre Albert von Hellens och samtliga ledamöter och tjänstemän egenhändigt undertecknade hälsning.
    'Till Kungl. hovrätten för Västra Sverige.
    Med anledning av Kungl. hovrättens för Västra Sverige den 9 oktober 1948 försiggående invigning har Åbo hovrätt äran frambära sin vördsamma hälsning och lyckönskan.
    Måtte hovrätternas i Sverige och Finland gamla förnäma traditioner och den rätta domarandan under kommande tider förbliva ledstjärnan för Kungliga hovrättens för Västra Sverige verksamhet och helga dess arbete fäderneslandet till lycka samt dess och hela Nordens urgamla rättsväsende till gagn och ära.

    Som ett ytterligare minne av denna högtidliga hovrättsinvigning och samtidigt ett vördsamt hjärtligt tack för den vänliga uppmärksamhet, som genom inbjudningen till dagens festligheter kommit Åbo hovrätt till del ber Åbo hovrätt att få överlämna till Kungl. hovrätten ett inbundet exemplar av det verk över Åbo hovrätts forna presidenter, ledamöter och tjänstemän, som utkom av trycket till den 23 oktober 1923, när 300 år förflutit sedan Åbo hovrätt avhöll sin första session på Åbo slott. I samma syfte ber jag Kungl. hovrätten mottaga ett exemplar av den minnesmedalj som blev präglad till åminnelse av nämnda jubileum.»
    Hovrättsrådet Bergroth överlämnade därefter jubileumsgåvorna till presidenten Holger Elliot. Gästernas tack för maten framfördes av Kronprinsen. Efter middagen blev det dans.

B. L.