PAAL BERG 75 ÅR.

 

I hela Norden och långt utanför dess gränser framstår Paal Berg, som den 18 januari 1948 fyllde 75 år, såsom en lysande representant för den norska domarkåren och — mer än så — för det Norge som förde sin beundransvärda kamp mot främmande inkräktare och inhemska förrädare.
    Vid fyrtio års ålder blev Berg medlem av Høyesterett och utnämndes 1929 till justitiarius (president). Sommaren 1946 lämnade han denna höga och ansvarsfulla post och blev därvid från alla håll föremål för de mest erkännsamma hyllningar. Berg utnämndes samtidigt till riksmeglingsmann och är alltjämt sitt lands förste delegerade vid internationella arbetsbyrån i Genève. I ett par repriser (1919—20, 1924—26) hade han avbrutit sin domarverksamhet för att inträda i regeringen, första gången såsom justitieminister i ministären Knudsen, andra gången såsom justitie- och socialminister i ministären Mowinckel. Redan tidigt hade han i utlandet bedrivit studier i social arbetsrätt,1915 års norska lagstiftning på detta område förbereddes av honom och han blev den då inrättade arbetsdomstolens försteordförande. Resultatet av sina studier och erfarenheter sammanfattade han i sitt betydande verk Arbeidsrett (1930). Hans verksamhet som domare präglades av vidsynthet och strävan att i överensstämmelse med Høyesteretts förnämliga traditioner tillgodose det levande livets krav och en ny tids rättsåskådning. Bland vårt lands jurister är han allmänt känd och aktad såsom ordförande i de nordiska juristmötenas norska avdelning.
    Sin största berömmelse har han emellertid vunnit såsom den norska motståndsrörelsens ledare. I Norges ödestimma ställde sig som bekant Høyesterett i första stridslinjen, och även sedan domstolens samtliga ledamöter vid årsskiftet 1940—41 offrat sina ämbeten på fäderneslandets altare bibehöll Berg sin ledande ställning i kampen för frihet, rätt och rättfärdighet. Det var

 

Ett helsidesporträtt av Berg är intaget i SvJT 1945 s. 417.

6487004. Svensk Juristtidning 1948.

 

82 PAAL BERG 75 ÅR.vårt broderlands lycka att dess öde i besökelsens stund låg i händerna på män med Bergs mod, klokhet, offervilja och aldrig sviktande tro på framtiden. Under denna ledning svetsades alla goda norrmän samman till en enhet, som varken med hot, våld eller list kunde tvingas att vackla. Bergs vän och meningsfrände Harry Fett har återgivit några ord som Berg yttrat härom: »Den dagen vårt land og vår frihet, vårt gamle rettssamfunn og hele vårt kulturgrunnlag var i dødelig fare, opplevde vi att vi var ett folk, tross forskjell i livssyn og kår og tross gammel strid. — Det var ingen som spurte hvilket parti man tillhørte eller om en var fattig eller rik. Hver god nordmann møtte med sitt offer, sin formue og sitt liv.»
    Då segern var vunnen föll det på Bergs lott att tolka dess innebörd i ett radiotal och att i tur och ordning hälsa Norges kronprins, regeringen och till sist även konungen välkomna vid deras återkomst till fäderneslandet. Dessa och andra tal liksom även några artiklar i skilda ämnen har han sammanfattat i en nyss utgiven bok med den för hans livssyn betecknande titeln For godvilje og rett. I denna bok kommer oss dagens sjuttiofemåring till mötes sådan även vi, hans svenska vänner, lärt känna honom och beundra honom.

Birger Ekeberg.