Kriminalvård i frihet. Genom beslut d. 2 febr. 1945 uppdrog K. M:t åt fångvårdsstyrelsen att verkställa utredning angående en rationalisering av det frivilliga skydds- och hjälparbetet beträffande villkorligt dömda samt från fångvårdsanstalt frigivna eller utskrivna ävensom med dem jämställda hjälpbehövande. Fångvårdsstyrelsen har nu till Kungl. Maj:t avlämnat ett d. 31 dec. 1948 dagtecknat betänkande angående kriminalvård i frihet, innefattande förslag till skyddsarbetetsorganisation m. m. (SOU 1949:6).
    I betänkandet framhålles att reformarbetet på det socialpolitiska och kriminalpolitiska området på ett genomgripande sätt förändrat omfattningen och beskaffenheten av skyddsverksamhetens uppgifter. Kriminalvårdens tyngdpunkt har förlagts utanför anstalterna; de anstaltsvårdade utgöra numera endast omkring en femtedel av övervaknings- och tillsynsklientelet.
    Skyddsarbetet före domen har till syfte att underlätta valet av lämplig behandlingsform. Domstolen måste härvid ha tillgång till en noggrann utredning om den personlighetsutveckling som föregått brottsligheten och om möjligheterna att praktiskt genomföra sådana vårdåtgärder som äro ägnade att förebygga återfall i brott. Detta utredningsarbete sker till väsentlig del genom den s. k. särskilda förundersökningen i brottmål. Denna förundersökning är främst ett hjälpmedel åt domstolen men fyller därjämte en sekundär uppgift, som efter hand fått allt större betydelse, nämligen att efter domen giva de verkställande organen vägledning för den dömdes behandling. Rättegångsreformens ikraftträdande den 1 januari 1948 har på olika sätt påverkat skyddsarbetets omfattning och karaktär. Den som verkställt förundersökning torde sålunda i större omfattning än förut höras muntligen vid rätten. I flertalet mål mot underåriga är förundersökarens personliga inställelse i princip obligatorisk. Den särskilda förundersökningen har under det senaste årtiondet icke endast fått ökad användning — för närvarande utföras närmare 6,000 förundersökningar om året — utan också tilldelats allt viktigare funktioner. Den intar en nyckelställning inom kriminalvården, och har stora utvecklingsmöjligheter för framtiden. Under sådana förhållanden måste väsentligt ökade krav ställas på förundersökarnas kvalifikationer.

HARDY GÖRANSSON. 135    Vissa större skyddsföreningars verksamhet har kommit att huvudsakligen avse, jämte övervakning och tillsyn, förundersökningsarbete, utfört av heltidsanställda befattningshavare. I den mån de ägna sig åt detta arbete äro de snarast att betrakta som för detta ändamål anställda och av statsmedel avlönade tjänstemän. Då de varken åtnjuta den trygghet som följer av ställningen som tjänstemän eller äro underkastade det ansvar och den kontroll som äro förenade därmed, synas de befattningshavare som skola fortsätta sin yrkesmässiga förundersökningsverksamhet böra uppgå i skyddskonsulentorganisationen. Förundersökningsväsendet synes sålunda böra förstärkas genom att antalet skyddskonsulenter och skyddsassistenter ökas, därvid konsulenterna i första hand böra tagas i anspråk för särskilt viktiga eller svårbedömda fall.
    Skyddsarbetet efter domen avser villkorligt dömda som stå under övervakning samt villkorligt frigivna och villkorligt utskrivna som stå under tillsyn. Hela övervaknings- och tillsynsklientelet uppgår för närvarande till omkring 10,000. Den ojämförligt största gruppen av övervakare och tillsynsmän utgöres av tjänstemän vid skyddsföreningar, som svara för omkring 30 % av hela antalet sådana uppdrag. I storstäderna är det ej ovanligt att samme tjänsteman tvingas att samtidigt utöva 150 à 200, ibland uppåt 250 uppdrag såsom övervakare eller tillsynsman. Det torde numera vara en allmän uppfattning att en övervakare icke lämpligen bör anförtros mera än högst 75 uppdrag. Denna princip har emellertiid icke ens tillnärmelsevis kunnat iakttagas. Anhopningen av övervaknings- och tillsynsuppdrag har lett in i en situation som måste betecknas som ohållbar. En organisation med jäktade befattningshavare, som sakna möjlighet att ägna personligt intresse åt de särskilda fallen, kan i längden icke fungera utan att både humanitetens och effektivitetens krav åsidosättas. Skyddsfunktionärerna måste få tid att sysselsätta sig med de människor för vilkas skull de äro tillsatta. Om arbetsförhållandena ej förbättras kan det befaras att övervaknings- och tillsynsinstituten förlora sin karaktär av hjälpåtgärder och urarta till en opersonlig och negativ kontroll.
    Skyddskonsulenterna och skyddsassistenterna ha endast i mycket liten omfattning kunnat själva åtaga sig övervaknings- och tillsynsuppdrag. Icke heller ha de kunnat ägna all den tid som erfordras åt anskaffande av frivilliga krafter som äro lämpade för dylika uppdrag. Ehuru befattningshavarna inom skyddskonsulentorganisationen vanligen måst i huvudsak begränsa sin verksamhet till det skyddsarbete för villkorligt dömda och villkorligt frigivna som enligt lag ovillkorligen skall fullgöras, hade en arbetsbörda som nu hotar att bli dem övermäktig.
    De organisatoriska bristerna beträffande eftervården komma också tillsynes när det gäller planerandet under anstaltsvistelsen av åtgärder vid den intagnes frigivning. En ovillkorlig förutsättning för att detta arbete skall kunna bedrivas planmässigt är att antalet skyddskonsulenter och skyddsassistenter ökas.
    I betänkandet föreslås att antalet skyddskonsulenter ökas från 13 (därav en deltidsanställd) till 31 (därav två deltidsanställda) och antalet assistenter från 6 till 22, alltså en sammanlagd ökning med tillhopa 34

136 KRIMINALVÅRD I FRIHET.befattningshavare. Konsulentdistrikten ökas liksom antalet konsulenter till 31. Med vissa undantag ha konsulentdistrikten fått en sådan omfattning att de i regel icke innefatta mindre än cirka 200 eller mera än 400 övervaknings- och tillsynsfall. Stockholms stad uppdelas i fem distrikt, Göteborgs stad i tre. Skyddsassistenterna fördelas på de olika distrikten med hänsyn till arbetsbördans storlek, så att i vissa distrikt finnas 2 assistenter, i andra en och i några slutligen ej någon assistent. För skrivning och registrering m. m. föreslås heltidsanställda biträden.
    Efter ökningen av antalet konsulenter och assistenter beräknas dessa kunna åtaga sig omkring 2,500 av de närmare 6,000 förundersökningarna och omkring 2,500 av de omkring 10,000 övervaknings- och tillsynsfallen.
    Även om det med fog kan göras gällande att en uppflyttning av konsulenterna i löneklasshänseende nu borde vidtagas, har fångvårdsstyrelsen stannat vid att föreslå att 24 lönegraden bibehålles för flertalet konsulenter. Beträffande två konsulenter i Stockholm samt en konsulent i envar av städerna Göteborg, Malmö, Jönköping och Sundsvall föreslås 27 lönegraden. Skyddsassistenterna ha bibehållits i 20 lönegraden.
    Årliga kostnaden för organisationen beräknas uppgå till omkring 800,000 kronor, vilket i jämförelse med nuvarande kostnader innebär en ökning med 500,000 kronor. Härtill komma engångsutgifter med något över 100,000 kronor.
    Även vid en utvidgad konsulentorganisation synes staten böra fortsätta att uppmuntra och ekonomiskt stödja frivilliga skyddsföreningar. De komma visserligen icke att i samma utsträckning som nu omhänderhava förundersökningar, övervakningar och tillsyn, men de komma alltjämt att bli behövliga både för dessa och för andra i betänkandet angivna uppgifter, som hittills icke alls eller endast i ringa mån kunnat tillgodoses. Det nu utgående anslaget å 100,000 kronor till Svenska skyddsförbundet föreslås därför bibehållet oförändrat.
    I betänkandet diskuteras också vad som kan göras för att undanröja åtskilliga av de hinder, som nu försvåra den dömdes återinförande i samhällslivet, bland annat registrering av brott och förseelser, sättet för arbetsanskaffning och de intagnas utrustning med kläder vid frigivningen. Vissa principiella spörsmål, såsom skyddsarbetets förhållande till socialvården, polisens verksamhet m. m., ha upptagits till behandling. Betänkandet innehåller åtskilliga statistiska uppgifter, bl. a. angående den omfattning vari kriminalvård i frihet tillämpas, återfallsfrekvensen efter villkorlig dom, övervaknings- och tillsynsuppdragens fördelning på skilda kategorier övervakare och tillsynsmän etc.
    Fångvårdsstyrelsen har vid utredningen biträtts av särskilda sakkunniga, nämligen riksgäldsfullmäktigen Ernst Eriksson, fattigvårdskonsulenten Verner Hedlund och pastorn J. W. Johnsson.
 

Hardy Göransson.