Balans» heter en ny »tidskrift för samhällsekonomisk debatt», utgiven av Skattebetalarnas förening. Tidskriften säger sig främst vilja bli ett debattforum för fri samhällsekonomi. Redan i första häftet

gör man dessutom allvar av en uttalad föresats att lämna utrymme åt motsatta meningsriktningar, denna gång genom ett inlägg av finansministern.
    I samma debuthäfte slår advokaten SUNE WETTER larm i en aktuell fråga, »Skatteprocessen och rättssäkerheten». Den nuvarande taxeringsprocessen gestaltar sig enligt förf. som »en enda väldig papperskvarn». Häremot vore intet att invända, såvitt det gällde den stora mängden av ärenden. Men på samma vis behandlas även de fall, som icke äro rutinärenden utan vad förf. kallar »verkliga rättsprövningsärenden». Till dessa senare ärenden knyta sig förf:ns reformkrav:
    »Vari brister då vår nuvarande procedur för avgörande av rättsfrågor i taxeringsärenden? Svaret på denna fråga kan enklast formuleras så, att förfarandet är bristfälligt, i samma mån som det väsentligt avviker från vedertagna principer i god civilprocess (detta möjligen med det undantaget, att fiscus i taxeringsmål regelmässigt bör tillerkännas en viss förmånsställning i bevisbördeavseende). Framför allt är det fundamentalt felaktigt, att skatteprocessen icke är kontradiktorisk och att fiscus och den skattskyldige alltså icke möta upp inför det dömande organet som jämbördiga parter, vilka bägge under samma organs opartiska, och icke fiskaliska, medverkan strida med samma och ur rättssäkerhetssynpunkt effektiva vapen. Ett förfarande, som icke är kontradiktoriskt, som är skriftligt och som utmynnar i ofullständigt motiverade avgöranden, tvingar den skattskyldige att procedera mer eller mindre i blindo.— — —
    Om en enskild person råkar i delo med K. M :t och Kronan i en vanlig civil rättsfråga och saken drages inför rätta, procedera de tvistande vid allmän domstol som helt likaberättigade parter. Staten får finna sig i att stiga ned från sin höga position och träda inför sin domare i lika blygsam skepnad som den enskilde rättssökanden. Båda ha samma rättigheter och skyldigheter, processuellt lika väl som civilrättsligt.Varför skulle det icke vara så även i taxeringsrättsliga tvister? De enskilda intressen, som i nutidens Sverige äro förknippade med skatteprocessen, framstå ekonomiskt sett såsom ojämförligt mycket betydelsefullare än medborgarnas andra mellanhavanden med kronan. Totalvärdet av vad som står på spel för de skattskyldiga i vid en given tidpunkt anhängiga taxeringsmål är säkerligen vida större än sammanlagda värdet av processobjekten i alla andra samtidigt pågående ekonomiska rättstvister i Sveriges land. Rättssäkerhet i taxeringsförfarandet är fördenskull uppenbarligen minst lika viktig som i rättskipningen i allmänhet, men icke desto mindre är den, som på taxeringsområdet söker sig rätt emot den svenska fiscus, placerad i processuell strykklass.»

 

    Wetter antyder, att han icke är ensam vid klagomuren. Det kan i sammanhanget erinras om diskussionen vid advokatsamfundets årsmöte 1946, som även gav eko i SvJT:s spalter (1946 s. 710). Redan tidigarehar bland andra prof. HALVAR SUNDBERG uttryckt farhågor i samma riktning (se t. ex. Svensk Skattetidning 1938 s. 157 ff.). 1943 års taxeringsreform syftade till en förbättring av särskilt prövningsnämndens ställning såsom dömande instans, men man tog icke steget fullt ut och lyckades tydligen icke heller dämpa kritiken.
    Från en norsk och en amerikansk kollega har Wetter inhämtat, att man i dessa länder kan vända sig till allmän domstol även i skattesaker och där plädera i vanlig civilprocessuell ordning. Wetter vill inte direkt påyrka något liknande för svensk rätt, men anser i varje fall en

»genomgripande reform» ofrånkomlig. Säkert skulle våra allmänna domstolar betacka sig för skatterättskipning i större utsträckning än de nu ha för händer (arvs- och kvarlåtenskapsskatt). Vill man åter förbättraden nuvarande skatteprocessen, komma framför allt rekryterings- ochkostnadsfrågor i förgrunden. Wetter menar, att »priset för rimlig säkerhet i rättskipningen, även och icke minst i den rättskipning, där fiscus är part, icke kan vara för högt i en rättsstat med Sveriges traditioner». Då bör väl dock beaktas, att den enskilda partens processkostnader måste hållas inom rimliga gränser. Kanske medför en »civilisering» av skatteprocessen den konsekvensen, att man även måste tillhandahålla fri skatterättegång?

Seve Ljungman.