Höjning av underhållsbidrag till frånskild make. Riksdagen har i anledning av motioner från båda kamrarna beslutat anhålla om utredning av frågan om ändrade bestämmelser för jämkning av underhållsbidrag till frånskild make på grund av väsentligt ändrade förhållanden och därmed sammanhängande spörsmål. Den begärda utredningen skall avse möjligheterna att borttaga eller mildra nu gällande förbud mot att vid ändrade förhållanden höja underhållsbidrag utöver det högsta belopp, till vilket det tidigare varit bestämt.
    Vid tillkomsten av äktenskapslagstiftningen ställde sig de lagstiftande myndigheterna helt avvisande mot tanken, att underhållsbidrag till frånskild make skulle kunna höjas. Det framhölls, att en förbättrad ekonomisk ställning för ena maken efter skillnaden icke borde föranleda, att den andre skulle bliva delaktig däri genom större underhållsbidrag. Motgångar, som träffade den underhållsberättigade, borde icke heller vidkännas av den andre; icke minst med tanke på ett framtida nytt äktenskap borde denne veta, vilken betalningsskyldighet han hade att räkna med.
    Frågan upptogs på nytt vid den översyn av jämkningsbestämmelserna, som ägde rum vid 1935 års riksdag. En viss förskjutning i uppfattningen hade då ägt rum. Dåvarande chefen för justitiedepartementet uttalade, att omständigheterna stundom kunde vara sådana, att det kunde ifrågasättas, huruvida icke underhållsbidrag borde utdömas, respektive jämkas till högre belopp, när frånskild make efter skillnaden blivit i behov av underhåll eller fått ökat sådant behov. Förbudet mot höjning ansågs dock böra fortbestå. En mildring skedde såtillvida, som det gjordes möjligt att höja ett en gång genom jämkning sänkt bidrag till det ursprungliga beloppet.
    En ytterligare förskjutning i uppfattningen synes sedermera ha skett. Justitieministern uttalade i ett interpellationssvar under 1948 års riksdag, att det i vissa situationer kunde synas oriktigt, att den bidragsberättigade skulle vara utesluten från möjligheten att, när väsentligt ändrade förhål

landen inträtt, få en höjning till stånd. Han ansåg önskvärt, att frågan vid lämpligt tillfälle gjordes till föremål för närmare utredning och hänvisade till de överläggningar, som skulle föras med representanter för de övriga nordiska länderna av de delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens område.
    Första lagutskottet, som behandlat motionerna, erinrar i sitt utlåtande, nr 7, att avgörandet i underhållsfrågan bland annat måste grundas på ett bedömande av makarnas förvärvsförmåga och framtidsutsikter i övrigt. Förvärvsförmågan kan ha påverkats av förhållandena under äktenskapet; i vad mån detta skett visar sig stundom först efteråt. Det kan icke undgås att risk för felbedömning föreligger. I dylika fall kan en höjning framstå som skälig. Det nuvarande förbudet mot höjning kan även synas obilligt, när en antagen oförmåga hos den underhållsskyldige att utgiva bidrag icke visar sig föreligga. Förbudet kan indirekt gå ut över barnens intressen, i det att otillräckligt bidrag till make, som har vårdnad om barnen, medför att den reducerade familjens samlade inkomst blir för låg. Såsom ett särskilt skäl för ändring av de nu gällande reglerna har utskottet, i anslutning till vad justitieministern uttalat i interpellationssvaret, framhållit, att realvärdet av en gång utdömt bidrag kan ha nedgått. Att realvärdet minskats kan redan nu beaktas vid jämkning av andra familjerättsliga underhållsbidrag. Utskottet framhåller slutligen, att en uppmjukningav förbudet mot höjning skulle närma den svenska lagstiftningen på förevarande område till vad som gäller i övriga nordiska länder.
 

Sten Walberg.