Lagrådet inför riksdagen. Under snart sagt varje riksdag på 1920-talet dryftades lagrådets allmänna ställning och uppgifter. Yrkanden framställdes om lagrådets avskaffande eller om förändringar i dess organisation. Man efterlyste också regler, varigenom lagrådet skulle hindras att uttala sig om lagförslagens allmänna politiska grunder. Utgångspunkten för dessa reformförslag synes närmast hava varit, att lagrådet ansågs bromsa det sociala lagstiftningsarbetet.
    Vid innevarande riksdag har frågan om lagrådets ställning återkommit efter en tjugoårig paus genom två i första kammaren väckta motioner, nr 19 av herr Holmbäck och nr 159 av herr Herlitz. Utgångspunkten är nu en annan än för de på 1920-talet framförda reformkraven. Båda motionerna syfta till att vidga området för lagrådets granskningsverksamhet. Det påtalas som en brist, att betydande lagstiftningsområden såsom grundlagarna, kommunallagarna och skattelagarna icke äro underkastade obligatorisk granskning av lagrådet. I Holmbäcks motion framhålles, att lagrådet för närvarande hade att ingå i granskning av detaljer, vilka skulle kunna skiljas ut från lagrådets behandling. Herlitz ifrågasätter, att särskild personal i självständig ställning skulle avdelas för att, i den mån författningsförslag icke underkastas lagrådsgranskning, bevaka rättsliga synpunkter och sörja för följdriktighet och sammanhang i lagstiftningen.

    På hemställan av konstitutionsutskottet avslog riksdagen motionerna. I sitt utlåtande, nr 8, framhöll utskottet till en början, att enighet nu torde råda om att lagrådets granskning icke borde omfatta lagförslagens allmänna politiska grunder utan uteslutande ägnas deras juridiska sida. Den hade bidragit till att i allmänhet vidmakthålla det inre sammanhanget i lagstiftningen.
    Även utskottet ansåg en viss utvidgning av granskningsområdet motiverad. Dock kunde utskottet icke förorda en utvidgning av det nuvarande obligatoriska området för granskning utan endast en utvidgning inom ramen för gällade grundlagsbestämmelser. Enligt dessa är Kungl. Maj :t befogad att remittera alla lagfrågor till lagrådet. Varsamhet tillråddes emellertid, då lagrådet icke kunde medhinna en avsevärt ökad arbetsbelastning. Utskottet diskuterade olika möjligheter att öka lagrådets arbetskapacitet och upptog därvid en redan på 1920-talet framförd tanke att lagrådet skulle kunna arbeta på avdelningar. Även de i motionerna framlagda förslagen om en sovring av lagrådets nuvarande arbetsuppgifter och tillsättandet av ett särskilt granskningsorgan vid sidan av lagrådet diskuterades. Ingen av dessa utvägar ansåg sig utskottet dock kunna förorda. Bland annat framhölls, att en uppdelning på avdelningar skulle nödvändiggöra en ökning av justitierådens och regeringsrådens antal. En sådan ökning borde icke ske utan tvingande skäl. Tillsättandet av ett särskilt granskningsorgan skulle i realiteten medföra samma effekt som en ökning av ledamotsantalet i högsta domstolen och regeringsrätten. Utvägen att utsovra detaljfrågor från granskningsmaterialet avvisades under erinran om det inbördes sammanhanget hos de skilda bestämmelserna i lagförslagen.
    Utskottet erinrade slutligen om de konsultativa statsrådens granskningsuppgift, vilken under förhandenvarande förhållanden icke kunnat medhinnas i avsedd omfattning. Det ifrågasattes, att för uppgiften kvalificerade tjänstemän borde ställas till de konsultativa statsrådens förfogande vid sidan av de skilda departementens personal för att biträda de konsultativa statsråden vid deras författningsgranskning.
    I en vid utlåtandet fogad reservation av bl. a. herrar Holmbäck och Herlitz påyrkades utredning i ämnet.

Sten Walberg.