Alvar Henning Montelius avled 2 mars 1949. Han var född i Stockholm 2 sept. 1880, avlade mogenhetsex. i Växjö 1899 och fil. kand. ex. i Uppsala 02, tog hovrättsex. 05, blev jur. kand. 14, jur. lic. 17 o. jur. dr 18. Efter tingstjänstgöring i Östra Värends doms. 06—08 blev han e. o. tjänsteman i fångv.styr. 08, lärare vid centralfängelset å Långholmen 08, bitr. ombudsman hos Sthlms stads fattigv. o. hälsov.nämnd 08—09 och amanuens vid Uppsala univ:s kansli, räntek. o. kontor 12—14. Han var sekr. hos sakkunniga för frågan om dödsstraffets avskaffande 19—20, led. o. sekr. i lilla strafflagskommissionen 20—22 samt bleve. o. assessor i Svea hovr. 22 o. assessor där 24. V. t. 26 föreläste han vid Sthlms högskola såsom vikarie för professorn i straffrätt. Han blev t. f. rev. sekr. 26, hovr.råd. i Svea hovr. 31, rev.sekr. 32 o. häradshövding i dåv. Mjölby, sedermera Folkungabygdens domsaga 36.
    Med Alvar Montelius bortgick en i många avseenden rikt utrustad man. Han var länge starkt inställd på den teoretiska banan. Efter doktorsavhandlingen Om försökslärans objekt (1918) följde Om vanhederlighets rättsverkan (1920) och Om internering av vissa återfallsförbrytare (1923) parallellt med värdefulla insatser i lagstiftningsarbetet under Thyréns ledning. Hans rättspatos och sanningslidelse drog honom till domarkallet. Redan i sin domarutbildnings första början gjorde han en uppmärksammad insats såsom aktiv styrelseledamot i föreningen Yngre Jurister under Göta hovrätt, som tillsammans med systerföreningarna under de båda andra hovrätterna startade den framgångsrika aktionen för värdigare anställningsvillkor för domsagornas unga jurister. Domsagoförhållandena utgjorde också centrum för hans intresse under hans fortsatta domarbana även innan han såsom själv häradshövding fann sin livsuppgift. Under förberedelserna till processreformen stred han tappert för sådan begränsning av domsagornas storlek, att domaren kunde sätta sin personliga prägel på domstolsarbetet och följa det i alla detaljer. Häradsnämnden omfattade han med ett brinnande intresse, manifesterat i tal och skrift. Den blev för honom symbolen för rättsväsendets djupa

DÖDSFALL. 399förankring hos folket. Varma vittnesbörd har framburits om den rättssökande allmänhetens höga uppskattning av den skicklige och redbare domaren i Folkungabygdens domsaga. Sin kärlek till den disciplin som utgjort föremålet för hans ungdoms författarskap bibehöll han genom livet. Några få dagar före sin död läste han på sjukbädden korrektur på sin artikel i SvJT om »Vedergällning — straff» (häft. 4 s. 274).
    De som haft förmånen att i olika situationer samarbeta med Alvar Montelius allt ifrån hans första framträdande minnas i honom främst den trofaste vännen, som icke av några meningsskiljaktigheter lät sig rubbas i den vänskap hans rika hjärta en gång skänkt dem.
 

K. Schlyter.