476 O. HJ. GRANFELT.    Axel Fredrik Charpentier †. D. 19 mars 1919 avled på sitt gods, Hahkiala i Hauho socken uti Finland, landets förutvarande justitiekansler dr Charpentier.
    Han var född i Fredrikshamn 1865, avlade filosofiekandidatexamen 1885 och 1890 jurisutrisquekandidatexamen samt erhöll i grund av en år 1897 framlagd och försvarad akademisk avhandling. »Om sytning» (= undantag vid fastighetsöverlåtelse) jurisutrisquedoktorsgrad. Här åföljde utnämning till docent i civil lagfarenhet och romersk rätt vid Helsingfors universitet, vilken befattning Charpentier dock lämnade efter ett par år. Sin praktiska tjänstgöring inom rättegångsväsendet hade han, efter sedvalig tingspraktik, påbörjat redan 1894 vid kejs. senatens justitiedepartement, där Charpentier 1899 blev protokollsekreterare och 1906 referendariesekreterare. Mellan åren 1905—1911 tjänstgjorde han såsom ledamot av landets lagberedning. Därunder hade han ock mottagit förordnande att tillika i egenskap av t. f. prokurator i kejs. senaten övervaka lagarnas efterlevnad, ett uppdrag från vilket han emellertid år 1910 i administrativ väg entledigades t. f. a. så benämnd »regeringsfientlig verksamhet». Under tiden intill ryska revolutionen levde dr Charpentier därefter såsom privatman, godsägare och advokat. År 1917 kallades han åter i aktiv statstjänst såsom ledamot av justitiedepartementet och följande år av landets då nyskapade högsta domstol. Senare samma år utnämndes Charpentier till statsrådets justitiekansler, vilket ämbete av honom omhänderhades under tio år. Sedermera drog sig Charpentier tillbaka från alla offentliga värv och ägnade sig åt skötseln av sin stora jorddomän. Tilläggas må att Charpentier vid sidan av förenämnda ämbetsmannaverksamhet ombetrotts ett flertal extra statsuppdrag och innehade även kommunala förtroendeposter företrädesvis i Helsingfors. Också i det rättsvetenskapliga föreningslivet har dr Charpentier tagit verksam del. Ett bevis härpå var hans kallande till hedersledamot av juridiska föreningen i Finland.
    Vid sidan av sin praktiska verksamhet hade dr Charpentier tid övrig för fortsatt litterär rättsvetenskaplig produktion. Sålunda har han bl. a. i förtjänstfulla uppsatser givit en framställning av justitiekanslerns i Finland ställning och uppgifter samt klarlagt landets tjänstemäns rätt att kvarstå i ämbetet. Det är ock han som redigerat 1 :a delen av det till minnet av J. Ph. Palmen 1911 utgivna verket, innehållande dennes rättsliga föreläsningar, uppsatser och utlåtanden ävensom den 1933 publicerade samlingen av Robert Hermansons utlåtanden och betänkanden.
    Det kardinala av Charpentiers livsgärning var otvivelaktigt hans verksamhet såsom landets justitiekansler. Som sådan medverkade han effektivt framför allt i rikspresidenten Ståhlbergs arbete på stabiliseringen av landets administration efter det Finland vunnit sin självständighet, i det nyskapade statsrådets organisation och rättspraxis, i åtgärder mot kvarlevorna av den ryska tidens satrapovanor och mot den kriminalitet, som det första världskriget och inbördeskriget i Finland alstrat.

 

Ett porträtt av Charpentier återfinnes i SvJT 1945 s. 732.

AXEL FREDRIK CHARPENTIER f. 477    Förgätas må slutligen icke den roll dr Charpentier spelat i det finländska kulturlivet genom den gästfrihet han utövat å sitt gods mot såväl utlänningar som inlänningar. Där samlades upprepat prominenta representanter för nordens juristkår och många av Sveriges rättslärda erinra sig säkert med värme besöken på Hahkiala gods, det vackra herresätet med dess idylliska omgivning och fagra blomsteranläggningar.
    Politiskt var Charpentier liberalt inställd; språkpolitiskt förståelsefull mot olika tvistande partier, med åren allt mera svenskt betonad. De skandinaviska kulturella och rättsliga relationernas befästande och utvecklande tedde sig för honom som ett livsvillkor för Finland.
 

O. Hj. Granfelt.