Delgivning av vissa tredskodomar och utslag i lagsökningsmål, m. m. Genom lagar d. 27 maj 1949 (nr 247 och 248) ha RB 33: 4 och 17 § lagsökningslagen erhållit ändrad lydelse från och med d. 1 juli 1949. Ändringarna gå ut på att sådana tredskodomar och utslag i lagsökningsmål, som innebära fastställande av intecknad fordran till betalning urfast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt, skola delgivas enligt de för delgivning i rättegång i allmänhet givna reglerna. Delgivningen skall alltså regelmässigt ske genom rättens försorg. Därest part begär att få ombesörja delgivningen, må det dock anförtros honom, om rätten finner det kunna ske utan olägenhet. Rätten har därvid enligt RB 32: 2 att förelägga parten viss tid, inom vilken delgivning sist skall ha skett och bevis därom skall ha inkommit till rätten; skulle dylikt bevis ej inom föreskriven tid inkomma har rätten att förordna om ny delgivning. Tidigare gällande bestämmelser skola tillämpas när tredskodomen eller lagsökningsutslaget meddelats före d. 1 juli 1949. D. 27 maj 1949 har också utfärdats en särskild lag (nr 249) om upphörande i vissa fall av den verkan, tredskodom eller utslag i lagsökningsmål enligt 77 a § utsökningslagen medfört. För denna lagstiftning skall en kort redogörelse här lämnas.
På sätt i prop. nr 183/1949 närmare utvecklas ha RB:s och LagsL:s regler om återvinning såsom det enda ordinära rättsmedel mot tredskodomar och utslag i lagsökningsmål, vilket står den tredskovis dömda parten resp. gäldenären till buds, visat sig kunna medföra vissa olägenheter i sådana fall där genom dylikt avgörande intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt. Olägenheterna sammanhängde med bestämmelserna om avgörandenas exekutiva verkan. Hithörande bestämmelser beträffande inteckning i fast egendom återfinnas i UL 51 § andra stycket, 77 a §, 85 § fjärde och femte styckena, 86 § andra stycket och 88 §, UP 23 § 4. samt IntF 18 § 1 mom. och 38 §. Samma eller liknande bestämmelser gälla i fråga om inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt. I nyss angivna fall träffas ej sällan uppgörelse mellan borgenären och gäldenären. Om i dylikt fall delgivning ombesörjts av borgenären eller icke alls kommit till stånd kunde överexekutor icke avgöra, huruvida tredskodomen eller utslaget vunnit laga kraft. Till följd härav kunde ej heller fastställas någon tidpunkt, när enligt UL 86 § avgörandets utmätningsverkan förfallit. De av avgörandet föranledda exekutivanteckningarna kunde därför komma att till förfång för ägaren kvarstå för all framtid. En annan olägenhet var att borgenären genom att dröja med delgivningen kunde hålla frågan om egendomens försäljning svävande under lång tid och därigenom bereda sig tillfälle att vid en slutligen påkallad exekutiv auktion erhålla
förmånsrätt för åtskilliga års ränta, vilket kunde medföra risk för att högre liggande inteckningar bleve nödlidande.
Flera utvägar att undanröja dessa olägenheter ha diskuterats. Av olika skäl har man stannat för obligatorisk delgivning genom rättens försorg såsom den lämpligaste lösningen. Härigenom skapas, oberoende av parts åtgörande, en punkt från vilken laga kraftens inträde kan räknas. Borgenären har emellertid ansetts icke böra vara utesluten från möjligheten att själv ombesörja delgivningen. Såsom inledningsvis sagts skall härför, i enlighet med de för delgivning i rättegång i allmänhet gällande bestämmelserna, fordras rättens tillstånd. Dylikt tillstånd bör icke givas om borgenären kan antagas vilja fördröja delgivningen. Skulle föreläggandet enligt RB 32: 2 icke efterkommas, torde rätten regelmässigt finna anledning att själv övertaga delgivningen. Främst av kostnadsskäl lär delgivning genom rättens försorg bliva ojämförligt vanligast. Sådan delgivning kan enkelt ordnas på så sätt att en för delgivning avsedd utskrift göres på samma gång som övriga utskrifter och expedieras för delgivning omedelbart efter domens eller utslagets meddelande. Rätten måste, vare sig delgivningen sker på ena eller andra sättet, vaka över att delgivning kommer till stånd. Beviset om delgivningen hör uppenbarligen icke till de handlingar, som på grund av 25 § protokollskungörelsen få utgallras ur akten.
Föreskrifterna i RB 33: 4 första stycket första och andra punkterna om »delgivning i rättegång» avse principiellt även delgivning av meddelad tredskodom (NJA 1943 II s. 424). För genomförande av den valda lösningen har därför erfordrats, att undantagsbestämmelsen i tredje punkten om delgivning av tredskodom inskränkts så att den endast avser andra tredskodomar än sådana som innebära fastställande av intecknad fordran till betalning ur fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt. På tredskodomar av sist angivna innebörd bliva därigenom huvudreglerna i första och andra punkterna tillämpliga. Det har icke kunnat undvikas att lagtexten på så sätt blivit något svårläst. I LagsL har stadgats att därest i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av utslaget gälla vad i RB är stadgat om delgivning av tredskodom. Ehuru detta torde ha gällt redan tidigare har en uttrycklig föreskrift härom ansetts lämplig och påkallad i detta sammanhang, jämväl med hänsyn till den särskilda delgivningsregeln i LagsL 5 § och till innehållet i 35 § andra stycket.
Med »delgivning i rättegång» torde icke kunna förstås annan delgivning än sådan, till vilken någon särskild rättsverkan är knuten. På grund härav synes det vara klart att tredskodom icke skall delgivas när rätten till återvinning jämlikt RB 44: 10 är förfallen. I det sällsynta fallet att borgenärs talan om intecknad fordrans fastställande till betalning till någon del bifalles i en mot borgenären meddelad tredskodom torde de nya bestämmelserna medföra, att domen genom rättens försorg skall delgivas med borgenären. Av lagens avfattning och syfte följer omedelbart att delgivning skall ske även om rätten vet att uppgörelse mellan parterna träffats under hand. Det gäller ju att öppna möjlighet till exekutivanteckningarnas avförande även om parterna förhålla sig passiva.
Liksom hittills skall rätten översända avskrift av sin dom eller sitt utslag till överexekutor så snart avgörandet meddelats. Alltjämt skall det således ankomma på överexekutor att inhämta lagakraftbevis.
Borgenären måste tydligen hålla sig underrättad huruvida och när tredskodomen eller lagsökningsutslaget vunnit laga kraft för att borgenären icke skall försumma den frist, inom vilken han enligt UL 86 § andra stycket till bevarande av avgörandets utmätningsverkan måste begära försäljning av egendomen eller äska tvångsförvaltning av den. Härom kan borgenären erhålla upplysning genom förmedling av kommissionären eller genom direkt förfrågan hos rätten. Borgenären bör uppenbarligen räkna med att delgivningen skett i nära anslutning till domens eller utslagets meddelande.
Av flera skäl har det varit nödvändigt att avhjälpa de olägenheter av ovan angivet slag som hunnit uppkomma under tiden från och med d. 1 jan. 1948, då de nu ändrade reglerna tillkommo, intill d. 1 juli 1949, då enligt vad ovan sagts ändringarna trädde i kraft. I sådant syfte har i förutnämnda särskilda lag stadgats en frist, utlöpande vid årsskiftet 1949—50, inom vilken borgenären i hithörande fall är pliktig att söka verkställighet eller eljest visa, att domen eller utslaget delgivits gäldenären, vid äventyr om det försummas att avgörandets utmätningsverkan förfaller. Den som vederbörligen sökt verkställighet har således intet att ytterligare iakttaga. I andra fall måste borgenären, till förebyggande av rättsförlust, inom den stadgade fristen visa att delgivning ägt rum. Gäldenären kan t. ex. ha sökt återvinning eller ock kan borgenär, som själv fullföljt talan mot ett avgörande vilket i viss huvudsaklig del gått honom emot, av sådan anledning vara förhindrad att få avgörandet i annan huvudsaklig del verkställt genom försäljning. Delgivningen skall visas hos den exekutiva myndigheten, ej hos rätten. Har borgenären begärt delgivning genom rättens försorg måste han för sådant ändamål skaffa sig bevis från rätten om verkställd delgivning. Med hänsyn till risken för att delgivningen kan möta svårigheter bör borgenären i god tid företaga åtgärder för delgivning.
Bertil Alexanderson.