Utbyte av domare mellan olika instanser. Under besök vid norsk lagmansrätt har jag fäst mig vid att det är ganska vanligt, att norska sorenskrivare tjänstgöra såsom bisittare i lagmansrätten. Denna behöver under sina tingsresor ofta en extra ledamot, och då tillkallas gärna en sorenskriver, som icke bor för avlägset; naturligtvis tillkallas han icke i mål, som komma från hans egna häradsrätter. Detta system var till nytta icke allenast så att därigenom ett mera tillfälligt personalbehov fylldes. Både sorenskrivare och ordinarie domare i lagmansrätten försäkrade mig enstämmigt, att systemet även ur andra synpunkter var mycket fördelaktigt. De ansågo det mycket värdefullt att domare ur olika instanser sålunda lärde känna varandra på det bästa sätt som finnes att lära känna varandra, nämligen genom ett nära samarbete. Man lärde sig förstå varandras synpunkter, och man gav varandra goda impulser.
Det har visserligen förekommit, att i Sverige häradshövdingar varit adjungerade i hovrätt, men detta har varit sällsynt. Skulle icke det norska systemet vara något att ta vara på även för vår del? Säkerligen vore det nyttigt för häradshövdingar att någon gång få döma i ett kollegium av jurister. Särskilt värdefullt skulle det vara för mera avlägset boende häradshövdingar med mera sällan förekommande tillfällen till diskussion med äldre domarkolleger. Och även för hovrätternas ledamöter skulle det väl ha sitt värde att någon gång få direkt samarbeta med häradshövdingar.
Tidigare hade det varit mycket svårt att ordna saken, ty så länge hovrättsmålens behandling under cirkulation mellan ledamöterna tog sex, ibland tio veckor, måste ju en häradshövding för att tjänstgöra i hovrätt vara länge ledig från sin domsaga. I den nya rättegångsordningen skulle det gå oändligt mycket lättare, ty nu skola ju målen avgöras vid huvudförhandlingen. En mycket stor del av målen äro ju av den beskaffenhet, att ledamöterna — utom referenten — icke behöva eller ens böra läsa handlingarna i förväg; så är i regel fallet med t. ex. äktenskapsmål, mål om förmögenhetsbrott, där frågan gäller skyldig eller icke skyldig, straffmätningen eller behandlingsformen, vidare trafikmål, rattfylleri