Civilprocesskonventionen och Tyskland. Spörsmålet om giltigheten under och efter ett krig av sådana internationella överenskommelser, som ingåtts under fredliga förhållanden mellan ett flertal stater och icke haft avseende på krigsfall men vilkas signatärmakter sedan antingen samt och synnerligen blivit indragna i ett krig men på olika sidor eller kommit att utgöras av såväl krigförande som neutrala, har under tidernas lopp varit föremål för åtskilliga lärda mödor¹ och har helt naturligt erhållit särskild aktualitet under åren närmast efter de båda världskrigen. Överenskommelser av nu antytt slag äro exempelvis konventionerna till skydd för den immateriella äganderätten, Haagkonventionerna på familjerättens område och civilprocesskonventionen. Problemet kan knappast sägas ha förenklats, vad förhållandet till Tyskland beträffar, genom det ur folkrättslig synpunkt tämligen exceptionella sätt, på vilket detta totalt nedkämpade land kommit att styras efter den villkorslösa kapitulationen.

 

¹ Se från den senaste tiden MAX GUTZWILLER »Das Internationalprivatrecht der Haager Konferenzen: Vergangenheit und Zukunft» i Schweizerisches Jahrbuch fur internationales Recht, Zurich Band II, 1945. s. 48—98; A. DE LA PRADELLE »The Effect of War on Private Law Treaties» i The International Law Quarterly, London, Vol. 2 No. 4, Winter 1948-9, s. 556—576; RICHARD RÄNK »Einwirkung des Krieges aul die nichtpolitischen Staatsverträge», Uppsala 1949, i serien Skrifter utgivna av Svenska institutet för internationell rätt vid Universitetet i Uppsala (Harry Ax:son Johnson-Institutet), Nr 8; BERNHARD AUBIN «Ist das Haager Zivilprozessabkommen in Deutschland anwendbar?», Deutsche Rechts-Zeitschrift, 5. Beiheft: Gegenwartsfragen des Internationalen Privatrechts, Tübingen 1948, anmäld i J.-P. NIBOYET'S Revue Critique de Droit International Privé; Sirey, Paris, XXXVIII—1949, No. 1 Janvier—Mars. Se ock Ö. UNDÉN i en anmälan av »Les Conventions de la Haye de 1902 et 1905 sur le droit international privé. Recueil de législation et de jurisprudence par F. Bellemans et J. Kosters, La Haye 1921», intagen i denna tidskrift, årg. 1922, s. 103—106.

    Något auktoritativt generellt uttalande av det allierade kontrollrådet¹ i Tyskland eller dess arvtagare om i vad mån här åsyftade, av Tyskland på sin tid biträdda konventioner alltfort skola anses vara i kraft i förhållandet mellan detta land och de i kriget icke deltagande signatärmakterna synes icke föreligga.
    Olägenheterna av att klara bestämmelser icke funnits beträffande omfattningen av den handräckning, som utländska myndigheter tid efter annan sett sig nödsakade begära i Tyskland och som kunnat lämnas av tyska myndigheter, ha allteftersom förhållandena stabiliserats i Tyskland gjort sig mer och mer kännbara och detta har föranlett brittiska militärregeringen att för den av Storbritannien besatta delen av Tyskland utfärda direktiv för handläggningen av utländska framställningar om handräckning i och utanför rättegång. Dessa regler som utfärdades i oktober 1948 ha haft till förebild bestämmelserna i civilprocesskonventionen (»internationella konventionen angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur, avslutad i Haag d. 17 juli 1905», intagen i SFS nr 30 för år 1909) och de avvikelser som det befunnits erforderligt göra äro enligt utsago av ockupationsmaktens jurister betingade av det faktiska läget, icke minst hindren för medeltransferering mellan Tyskland och utlandet. Det har tillika utsagts, att de förmåner som sålunda tillskapats åt myndigheter i främmande stater förutsätta ömsesidighet.
    Då ifrågavarande bestämmelser kunna antagas hava intresse för svenska domstolar, advokater och åklagare lämnas här nedan en kortfattad redogörelse för de viktigaste klausulerna.
    1. Delgivning i civila mål och ärenden. Framställning om delgivning göres genom vederb. konsulat till presidenten i Zentraljustizamt, Sievekingplatz 1, Hamburg 36, då delgivning skall ske med en i brittiska zonen hemmahörande person, som icke är 1) medborgare i till Förenta Nationerna ansluten stat eller 2) medlem av besättningsstyrkorna eller 3) medlem av allierade förvaltningen i Tyskland eller 4) anförvant som åtföljer nu nämnd person; dock äger konsuln att själv eller genom någon vid konsulatet anställd tjänsteman personligen verkställa delgivning med egna landsmän, när så kan ske utan anlitande av tvång. Personer tillhörande de fyra uppräknade kategorierna kunna icke delgivas genom tyska myndigheter med mindre konsuln för vederbörandes hemland icke har någon erinran att göra mot ett sådant förfaringssätt. Eljest må delgivning ske antingen av en konsulatets tjänsteman eller genom förmedling av besättningsmyndigheterna. Framställning om delgivning² genom tysk myndighet skall innehålla namnet å den myndighet, som begär delgivningen, berörda kontrahenters namn och yrke, tydlig adress å den som skall delgivas samt delgivningshandlingens art tillika

 

¹ Om kontrollrådets makt och myndighet i nu förevarande avseende, se t. ex. R. MONIER »Le Conceil de, Contrôle de Berlin» i Revue Générale de Droit International Public, Pedone, Paris, Tome LI—1947, s. 48—64.

² Jämför (den ofta förbisedda) kungörelsen d. 24 nov. 1933 angående biträde av utrikesdepartementet för delgivning av handlingar i utlandet, införd efter RB 33:11.

med uppgift huruvida särskild form för delningen¹ skall iakttagas. Delgivningshandlingen skall antingen vara avfattad på tyska språket eller vara åtföljd av bestyrkt översättning till tyska. Delgivningsförfarandet är avgiftsfritt (och det förutskickas med hänsyn till gällande valutalagstiftning att delgivning som sker utomlands på tysk begäran likaledes effektueras utan varje som helst kostnad).
    II. Egentlig handräckning i civilmål. Framställning om handräckning hos tysk domstol skall göras genom det utl. konsulatet och ingivas till presidenten i Zentraljustizamt, som vidarebefordrar framställningen till vederbörande tyska domstol och i förekommande fall även införskaffar erforderligt tillstånd från militärregeringen. Den skall vara avfattad på sökandes språk och åtföljd av styrkt översättning till tyska. På begäran lämnar Zentraljustizamt uppgift om tid och plats för ärendets handläggning. Med hänsyn till kostnaderna gälla samma regler somi delgivningsärenden.
    III. Verkställighet av utländsk civildom. Sådan verkställighet är tills vidare icke medgiven.
    IV. Fri rättshjälp i civilmål. Medellösa utländska medborgare medgivas samma förmåner som tyskar i motsvarande läge under förutsättning att i brittiska zonen hemmahörande tyska medborgare erhålla liknande förmåner i utlänningens hemland.
    V. Skyldighet att ställa säkerhet (judicatum solvi). Utländska medborgare, som icke kunna påräkna få fri rättegång, äro underkastade skyldighet att ställa säkerhet för kostnader i rättegång vid tysk domstol i den brittiska zonen.
    VI. Legalisering av handlingar. Legalisering av handlingar från domstol eller notarius publicus verkställes av vederbörande Landesgerichtspräsident eller Amtsgerichtspräsident.
    VII. Brottmål. De ovan under I—VI givna reglerna äga även tilllämpning i brottmål ehuru med vissa inskränkningar.
    Såvitt känt ha inga särskilda bestämmelser på området utfärdats för de amerikanska och franska besättningszonerna, men man må vara berättigad antaga att en begäran från utländsk myndighet om bistånd i här förevarande hänseenden vanligen kommer att tillmötesgås i ungefär samma utsträckning och på likartat sätt som nu föreskrivits för brittiska zonen.

Folke Persson.