Åtgärder för att påskynda sinnes-undersökningar i brottmål. Från det sinnessjuklagen den 1 januari 1931 trädde i kraft framtill och med år 1944 steg årliga antalet rättspsykiatriska utlåtanden i brottmål oavbrutet och kraftigt. Därefter har en icke obetydlig nedgång i antalet ägt rum. Denna utveckling framgår av följande siffror.

 

År Antal År Antal År Anta1931 221 1937 643 1943 15311932 328 1938 680 1944 17461933 316 1939 677 1945 16761934 433 1940 739 1946 14871935 501 1941 998 1947 13171936 617 1942 1255 1948 1044

 

    Det är mycket tveksamt huruvida nedgången under de sista åren i nämnvärd grad kan tillskrivas de ändringar i strafflagens tillräknelighetsbestämmelser som trädde i kraft den 1 januari 1946. Det relativa antalet straffriförklaringar har nämligen enligt föreliggande uppgifter icke undergått någon märkbar minskning efter sistnämnda tidpunkt. Det torde vara berättigat att sätta det stora antalet sinnesundersökningar under åren 1942—1946 i samband med krigsförhållandena och att i minskningen av antalet undersökningar under senare år se en återgång till ett jämviktsläge som uppnåtts innan krigsförhållandena började verka.
    En liknande utvecklingsgång företer proportionen mellan häktade och icke häktade inom undersökningsklientelet. De icke häktade utgjorde år 1931 omkring en fjärdedel av de undersökta. Åren 1938—1942 hade andelstalet stigit till inemot hälften och det steg under åren 1943—1947 ej obetydligt däröver men var år 1948 ånyo omkring hälften.

    De långa undersökningstiderna lia, som torde vara allmänt bekant, utgjort ett ofta återkommande allvarligt bekymmer. I samband med den nuvarande undersökningsorganisationens tillkomst år 1946 sänktes maximitiden för undersökningen från två månader till sex veckor. Till en början fungerade den nya organisationen väl. Mot slutet av år 1946 uppstod emellertid en betydande arbetsbalans. Läget bemästrades dock genom åtgärder av olika slag, och under större delen av år 1948 var läget tillfredsställande, vid mitten av året mycket gott. I slutet av år 1948 började arbetsbalansen ånyo stiga på ett oroväckande sätt.
    Tillgängliga sifferuppgifter avse balansen av undersökningsfall vid varje månadsskifte, i fru ga om icke häktade fr. o. m. den 1 januari 1946 och beträffande häktade fr. o. m. den 1 juni 1947. Uppgifterna om de häktade utvisa tillika bl. a. under vilken månad undersökningstiden börjat löpa. Med ledning av dessa uppgifter har följande tabell upprättats:

 

Icke häktade, väntande på undersökning Häktade, vän-tande på undersökning Häktade, väntande på undersökning sedan mer än tvä månader.1946 1/3 831/6 1301/9 1121/18 1351947 1/3 1141/6 113 117 381/9 84 77 111/19 111 87 11948 1/3 90 77 31/6 68 52 —1/9 71 82 31/12 126 118 131949 1/3 143 157 551/4 145 157 551/5 137 155 641/6 153 134 551/7 158 105 341/8 156 88 261/9 162 87 241/10 177 62 81/11 196 64 5

 

    Den främsta orsaken till svårigheterna utgör otvivelaktigt den inom hela sinnessjukvården föreliggande, efter hand alltmer kännbara läkarbristen. Undersökningsorganisationen inom fångvården, avsedd för de häktade, fungerar blott till 2/3 och motsvarande organisation på sinnessjukhusen för undersökning av icke häktade endast till 3/4. Psykiaterkårens rekrytering är i hög grad en lönefråga. Under nuvarande förhållanden har denna fråga icke kunnat angripas. I ett utlåtande av statsutskottet till årets riksdag, vilket av denna godkänts, har likväl starkt förordats, att en höjning av lönerna för läkarna inom sinnessjukvården, därunder inbegripet den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen, genomföres så snart läget medger det.

    Genom en rad åtgärder av mera begränsad räckvidd har man emellertid sökt på kort sikt komma till rätta med svårigheterna, särskilt ifråga om de häktade, som otvivelaktigt blivit hårdast drabbade. Sålunda ha läkarna vid sinnessjukhusens rättspsykiatriska avdelningar tillfälligt i viss utsträckning tagits i anspråk för undersökning av häktade. För sådant ändamål upprättades enligt beslut av K. M:t den 25 februari 1949 tillfälliga sinnessjukavdelningar vid vissa fångvårdsanstalter och ålades läkarna vid de statliga sinnessjukhusens rättspsykiatriska avdelningar att i den omfattning medicinalstyrelsen komme att föreskriva verkställa sinnesundersökning av dem som för sådan undersökning intagits på sinnessjukavdelning vid fångvården. Tillika föreskrevs att dylik undersökning med de undantag medicinalstyrelsen bestämde skulle äga företräde framför de undersökningar, som eljest skulle utföras på den rättspsykiatriska avdelningen. Ett åttiotal häktade ha på detta sätt undersökts av läkare vid de rättspsykiatriska avdelningarna. Redan tidigare hade man i viss omfattning för sinnesundersökningar anlitat psykiatrer utanför organisationen mot särskilt arvode för varje undersökning. Sedan arvodet för sådan undersökning av häktad fr. o. m. den 1 april 1949 höjts från 150 till 300 kr. har ett nittiotal arvodesundersökningar av häktade kommit till stånd. Det har lyckats att till överläkartjänsten å sinnessjukavdelningen vid fångvårdsanstalten i Härnösand, vilken tjänst länge stått vakant, förvärva en ordinarie innehavare fr. o. m. den 1 maj 1949. Sedan överläkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar på förfrågan uppgivit vad som behövdes i fråga om biträdande personal, lokaler, inventarier, diktafoner, telefoner o. dyl. för att läkarnas arbetskraft skulle kunna fullt utnyttjas, har en icke obetydlig förstärkning av sinnessjukavdelningarnas personella och tekniska resurser kommit till stånd.
    Den 22 juni 1949 utfärdades vidare ett cirkulär till de allmänna domstolarna angående utnyttjande av äldre material vid bedömande av sinnesbeskaffenheten hos den som är misstänkt för brott. Då detta cirkulär in extenso införes här nedan (s. 764 f), erfordras icke någon redogörelse för dess innehåll. Här anmärkes endast att det om möjligt redan på förundersökningsstadiet bör utredas huruvida i cirkuläret avsett äldre material finnes. Särskilt när häktningsbeslut meddelats eller ifrågasattes, är det angeläget att så sker, ty därigenom kan man undvika att huvudförhandlingen måste uppskjutas för att förundersökningen skall kunna fullständigas med sådant äldre material.
    Slutligen har frågan om rationalisering av själva undersökningstekniken tagits upp. Prof. O. Kinberg har fått i uppdrag att utarbeta förslag till anvisningar för det praktiska bedrivandet av sinnesundersökningar med särskild inriktning på att nå fram till besparande arbetsmetoder (ang. direktiven för denna utredning, se nedan s. 767). Utredningens sekr. är förutvarande överinspektören för sinnessjukvården, överläkaren G. Lundquist.
    I fråga om de häktade torde man ha rätt att hoppas alt redan fr. o. m. oktober 1949 maximitiden för utlåtandes avgivande icke skall

behöva överskridas annat än i enstaka fall. Vad angår de icke häktade har man tyvärr långt kvar till detta mål, men då läkarna på sinnessjukhusens rättspsykiatriska avdelningar inom kort åter torde få helt ägna sig åt undersökning av icke häktade är en snar och betydande förbättring av läget också där att vänta.

Bertil Alexanderson.