Forslag till ny lag om trafikförsäkring. Försäkringsutredningen har i juli i år avlämnat betänkande med förslag till ny lag om trafikförsäkring m. m. (SOU 1949: 26). Förslaget syftar till en genomgripande omgestaltning av trafikförsäkringens organisation. Därjämte föreslås ändringar i olika hänseenden beträffande försäkringens omfattning och innehåll.
I organisatoriskt hänseende innebär förslaget att enskilda försäkringsanstalter icke vidare skola få rätt att driva trafikförsäkringsrörelse i vårt land. Trafikförsäkringen föreslås nämligen centraliserad till ett för ändamålet bildat bolag, benämnt Trafikförsäkringsbolaget. Detta skall gestaltas efter förebild av ett ömsesidigt försäkringsbolag med försäkringstagarna såsom delägare. Bolaget skall drivas såsom ett självständigt, affärsmässigt arbetande företag — utan karaktär av ämbetsverk — och liksom övriga försäkringsbolag stå under tillsyn av försäkringsinspektionen. Styrelsen skall bestå av sju ledamöter, av vilka ordföranden och vice ordföranden förordnas av K. M:t, medan övriga ledamöter utses av bolagsstämman. Dennas befogenhet utövas av högst 49 fullmäktige. Av dessa utser K. M:t 25, av vilka en skall ha sitt hemvist i Stockholm och övriga inom var sitt av rikets län. Återstående fullmäktige utses av olika sammanslutningar bland motorfordonsägare. K. M:t bestämmer för en tid av tre kalenderår i sänder vilka sammanslutningar som skola få utse fullmäktige samt huru många varje sammanslutning må utse.
Envar enskild delägare skall äga rätt att framställa förslag till bolagsstämma ävensom att närvara vid sådan stämma och där yttra sig samt på begäran erhålla närmare upplysningar angående bolagets verksamhet. Delägarna ha icke någon personlig ansvarighet för bolagets förbindelser. För dessa häfta endast bolagets tillgångar.
Vid sidan av bolaget skall finnas en särskild skaderegleringsnämnd, trafikförsäkringsnämnden, med uppgift att avgiva yttrande i fråga om svårare personskador. Nämnden utgör en motsvarighet till den nuvarande Trafikförsäkringsanstalternas nämnd och får i huvudsak samma uppgifter som denna.
Trafikförsäkringen skall enligt förslaget icke såsom hittills grundas på avtal mellan motorfordonsägaren och försäkringsgivaren utan gälla automatiskt beträffande samtliga motorfordon, som äro registrerade här i riket eller utan registrering här brukas i trafik. Den nuvarande plikten att taga och vidmakthålla trafikförsäkring omvandlas till en skyldighet att betala försäkringspremie och att till Trafikförsäkringsbolaget lämna vissa upplysningar till ledning för premiedebiteringen.
Rättsförhållandet mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren har hittills reglerats genom avtalet. Skall försäkringen icke vidare grun
das på avtal, får rättsförhållandet mellan kontrahenterna en väsentligt förändrad karaktär. Enligt förslaget skall detsamma delvis regleras genom föreskrifter i lagen. Till komplettering av de legala reglerna skall Trafikförsäkringsbolaget i viss utsträckning äga utfärda bestämmelser rörande rättsförhålladet till försäkringstagarna. Sålunda äger bolaget förbehålla sig regressrätt, dock endast där skadan förorsakats av uppsåt eller grov vårdslöshet. Å andra sidan skall bolaget icke äga till befrielse från ansvar åberopa förbehåll som grundas därpå, att försäkringstagare lämnat oriktig uppgift om förhållande, som bar betydelse för bestämmande av premien, eller underlåtit att uppgiva sådant förhållande eller uraktlåtit att erlägga förfallen premie.
Trafikförsäkringens omvandling från en avtalsfäst till en automatiskt gällande försäkring möjliggöres genom att länsstyrelserna enligt förslaget skola åläggas skyldighet att till Trafikförsäkringsbolaget lämna vissa uppgifter ur automobilregistret angående registreringen av motorfordon.
Medan enligt gällande lag trafikförsäkringsplikt icke åvilar staten och kommun beträffande dem tillhöriga motorfordon, skola dessa fordon enligt förslaget omfattas av den automatiska försäkringen. Härvid undantagas dock fordon, som tillhöra krigsmakten eller av denna tagits i anspråk med nyttjanderätt. En utvidgning i förhållande till gällande lag föreslås också såtillvida, att traktorer skola omfattas av försäkringen. Detta överensstämmer med 1944 års trafikförfattnings sakkunnigas förslag om att traktorer skola underkastas registreringsplikt.
Fordon, som användas uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde eller annat dylikt inhägnat område eller som ägas av medlem av konungahuset eller vissa personer med diplomaträttigheter, skola, i överensstämmelse med vad som hittills gällt, vara undantagna från den obligatoriska trafikförsäkringen. Beträffande sålunda undantaget fordon skall dock frivillig försäkring kunna tecknas. Vid sidan av den automatiskt gällande trafikförsäkringen har man sålunda att i enstaka fall räkna med sådan försäkring grundad på avtal.
Som bekant stadgas i gällande lag vissa begränsningar i försäkringsgivarens ersättningsplikt. Denna är sålunda maximerad till 60,000 kr. för varje skadad eller dödad person och till 10.000 kr. för egendomsskada. Enligt förslaget skall begränsningen i fråga om personskada helt bortfalla. Beträffande egendomsskada utvidgas ersättningsplikten till 20,000 kr.
Trafikförsäkringsbolaget skall enligt förslaget bildas under år 1951. Avsevärd tid erfordras för förberedande organisationsarbete m. m. Bolaget beräknas därför icke kunna börja sin verksamhet förrän d. 1 jan. 1954. De nuvarande enskilda trafikförsäkringsanstalterna skola dock äga fortsätta sin rörelse under fem år, räknat från sistnämnda dag, såvitt avser de trafikförsäkringsavtal som gällde vid nämnda tidpunkt. Däremot få anstalterna icke ingå nya trafikförsäkringsavtal under övergångstiden. Efter utgången av år 1958 skall Trafikförsäkringsbolaget vara ensam trafikförsäkringsgivare. Genom bestämmelser i särskild promulgationslag ha de enskilda anstalterna beretts möjlighet att under övergångstiden överlåta sina bestånd till Trafikförsäkringsbolaget.
Det bör tilläggas, att enligt förslaget Trafikförsäkringsbolaget skall äga efter eget bedömande upptaga och i konkurrens med de enskilda försäkringsanstalterna driva frivillig motorfordonsförsäkring (i främsta rummet brand-, stöld- och vagnskadeförsäkring).
För det här ovan i korthet refererade förslaget till omdaning av trafikförsäkringens organisation har utredningen anfört i huvudsak följande motiv: 1) Det allmänna bör positivt medverka vid drivandet av en obligatorisk försäkring. 2) En central anstalt medger förenklingar i verksamheten (däribland möjligheten att göra försäkringen automatiskt gällande d. v. s. oberoende av individuella avtal), vilka i sin tur möjliggöra kostnadsbesparingar. 3) Försäkringstagarnas anspråk på inflytande kan lättare tillgodoses i en central anstalt. 4) I en central anstalt kan man vänta större intresse för och ökade möjligheter till insatser för att främja trafiksäkerheten. 5) En splittring av trafikförsäkringen på ett stort antal företag medför lätt att i vissa företag denna försäkringsgren subventionerar eller subventioneras av andra grenar inom företaget; detta är icke lämpligt beträffande en obligatorisk försäkring.
Betänkandet är icke enhälligt. Tre av utredningens sju ledamöter ha nämligen reserverat sig till förmån för trafikförsäkringens nuvarande organisation och utförligt argumenterat emot majoritetens ståndpunkt. Reservanterna anse därjämte att de föreslagna förbättringarna i fråga om försäkringens innehåll — t. ex. utvidgningen av ersättningsplikten — väl kunna genomföras inom ramen för trafikförsäkringens nuvarande struktur.
Olof H. Appeltofft.