Den nordiska sjömanslagstiftningen. D. 12—29 april 1950 sammanträdde i Köpenhamn delegater för de nordiska länderna för revision av sjömanslagarna. Därvid representerades Danmark av prof. jur. dr. Kristian Sindballe, Finland av förvaltningsrådet jur. dr Rudolf Beckman, Norge av overrettssakfører M. Bjerkholt och Sverige av f. d. justitierådet Emil Sandström. Dessutom närvoro såsom sakkunniga särskilda representanter förredare- och sjöfolksorganisationerna. Sekreterare voro för Danmark expeditionssekretær A. Backe, för Finland v. häradshövdingen Olof Ojala, för Norge byråsjef H. Th. Knudtzon och för Sverige hovrättsassessorn Anders Lindstedt, Konferensen utgjorde en fortsättning på den i november 1949 i Rättvik försiggångna konferensen (se SvJT 1950 s. 73). Vid konferensen i Köpenhamn uppgjordes förslag till nya lagtexter. I allt väsentligt enades man om likalydande bestämmelser. Förslagen komma att ytterligare behandlas av de olika ländernas sjömanskommittéer, varefter propositioner till ny lagstiftning i ämnet utarbetas.

R. B-n.

 

    L'Association internationale des juges des enfants höll sin tredje kongress i Liége d. 17—20 juli 1950 (jfr SvJT 1950 s. 311). Vid kongressen voro. 18 länder representerade, varjämte deltogo representanter för l'Organisation mondiale de la santé och O. N. U. Svensk delegat var hovrättsfiskalen Carl Holmberg. Som ordf. vid kongressen fungerade W. P. C. Knuttel, juge des enfants i Amsterdam.
    Kongressens arbete var uppdelat på tre sektioner, var och en behandlade en huvudgruppp av frågor. I första sektionen diskuterades frågan om vilka organ som skola upptaga till behandling konflikter mellan barnet och samhället samt mellan barnet och dess miljö. Generalrapport hade upp-

 

rättats av R. Chadefaux, conseiller vid cour d'appel i Paris och president i tribunal des mineurs de la Seine. Avsevärda differenser föreligger beträffande organisationen i olika länder. Det skandinaviska systemet med barnavårdsnämnder med stor kompetens att ingripa mot barn och ungdom motsvaras på andra håll av ungdomsdomstolar av skilda slag. Ibland består domstolen av en domare, jurist, så t. ex. i Belgien och Holland. I andra fall är det en kollegial domstol med en eller flera jurister och en eller flera bisittare med speciell sakkunskap. De olika organens kompetens varierar även, så i fråga om de åldersgrupper de behandla och deras möjlighet att ingripa även i fall där brott ej begåtts. Någon ståndpunkt för något visst system tog kongressen icke. Man fattade resolutioner, där det underströks att det är av vikt att, oavsett vilket system som tillämpas, barnets rättssäkerhet garanteras och att hänsyn tages till barnets personliga anlag samt att de organ som handlägga ärenden om barn och ungdom äga särskilda kvalifikationer härför.
    Andra sektionen diskuterade synpunkter på problemet missanpassade barn och barn som äro i fara att bli socialt missanpassade. Generalrapport hade avlämnats av Knuttel och belgiern M. Dubois, juge des enfants i Nivelles. Här behandlades frågor om skyddandet av barnet på civil väg, om den unge brottslingen, om skolkning från skolan. Det uttalades att det borde ankomma på juge des enfants att besluta om skyddsuppfostran. Ungdomsdomaren borde vidare ha en aktiv roll vid alla tillfällen då barnets sak är omtvistad, t. ex. i fråga om adoption, vårdnad vid skilsmässa. Brott av vuxna mot barn borde lämnas utanför ungdomsdomstolarnas jurisdiktion.
    I den tredje sektionen, där generalrapport sammanställts av Maurice Veillard, president i chambre pénale des mineurs i Lausanne, behandlades ungdomsdomstolarnas uppgift, de krav på utbildning och kunskaper som böra ställas på ungdomsdomare samt samarbetet mellan ungdomsdomstolar och andra myndigheter och institutioner. Det uttalades att ungdomsdomarens uppgift inte bör begränsas till bestämmande av åtgärder, han bör också leda förundersökningen och efter domen följa verkställigheten med möjlighet att föreskriva ändrade åtgärder. Man betonade att ungdomsdomaren borde vara på en gång jurist, psykolog, pedagog och socialarbetare, och underströk att det var väsentligt att ungdomsdomaren samarbetade med experter, pedagoger, läkare, psykiatrer och med den sociala hjälpverksamheten.
    Kongressen hölls under utomordentligt värdskap. Deltagarna fingo bl. a. tillfälle att besöka den statliga établissement d'éducation i S :t Servais i närheten av Namur.

C. H.