Den nordiska vägtrafiklagstiftningen. De vid möte i Köpenhamn d. 14—17 mars 1950 inledda internordiska vägtrafikförhandlingarna fortsatte vid möte i Stockholm d. 7—12 juni 1950. Därvid närvoro från dansk sida kontorchef i Justitsministeriet A. Blom-Andersen, vejdirektør K. Bang och civilingeniør J. Voltelen med sekretær i Justitsministeriet K. Juul-Olsensom sekr., från finsk sida regeringsrådet K. Häkkänen, från norsk sida overingenjör A. Rönning och politiinspektör T. Petersson samt från svensk sidabyråchefen G. Hall och revisionssekreteraren G. Fredrikson. Till ordf. vid mötet valdes byråchefen Hall. Som sekr. tjänstgjorde andre kanslisekreteraren S. Karlson.
    Vid mötet blev frågan om trafikreglerna föremål för närmare behandling. Utkast till parallelltexter förelågo och genom gingos. Diskussionen syntes giva grundad anledning till förhoppning om att samarbetet skall — beträffande såväl den systematiska uppställningen som det sakliga innehållet— kunna leda till ett väsentligt närmande av de nordiska vägtrafikförfattningarna till varandra. På åtskilliga punkter ansågs sålunda principiell enighet kunna uppnås utan eftersättande av de olika ländernas egna intressen.
    Nästa sammanträde med ombuden bestämdes preliminärt att äga rum i Oslo i november 1950. Vid detta sammanträde skulle trafikreglerna vidarebehandlas och ev. frågan om vägmärken upptagas.

G. F.

    Internationell privaträttskongress i Rom. I syfte att sprida kännedom om Internationella institutet för unifiering av privaträtten och att väcka juristernas i skilda länder intresse för unifieringsarbetet hölls d. 8—16 juli 1950 i Rom en internationell privaträttskongress, anordnad av Institutet.
    Vid kongressen, som leddes av Institutets president, förre »procuratoregenerale» vid italienska kassationsdomstolen och förutvarande biträdandegeneralsekreteraren vid Nationernas Förbund Maximo Pilotti, upptogs ett flertal frågor till diskussion. Dessa rörde helt naturligt i första hand privaträttsliga institut särskilt ägnade för unifiering, men även andra privaträttsliga frågor, som för tillfället åtnjuta särskild aktualitet i skilda länder,voro föremål för behandling. Efter en inledningsföreläsning av professorn vid universitetet i Rom, F. Vasalli, om »Juristens ställning i lagstiftningsarbetet» arbetade kongressen i allmänhet i två sektioner, den ena behand-

 

lande privaträttsliga frågor av allmänt intresse och den andra frågor om unifiering.
    Såsom inledare uti de olika frågorna hade anlitats framstående jurister från skilda europeiska och utomeuropeiska länder. Bland diskussionsinledarna kunna nämnas prof. Joseph Hamel, Paris, som inledde diskussionenom »Möjligheten och begränsningen för en unifiering av privaträtten», prof. Alfred Verdross, Wien, uti ämnet »De medborgerliga rättigheternas åtnjutande och utövande i förhållande till nationaliteten», förre medlemmen av den schweiziska tribunal fédéral Plinio Bolla för ämnet »Möjligheten och begränsningen av en universell reglering av auktorrätten», prof. B. A.Wortley, Manchester, och Maître Pierre Lepaulle, Paris, för ämnet »Begreppet 'trust' och dess tillämpning i skilda rättssystem», professorerna Hessel Yntema, Michigan, och Tullio Ascarelli, Bologna, för ämnet »Möjligheten att komplettera den universella växel- och checklagen, fogad till Genèvekonventionen av d. 7 juni 1930, med hänsynstagande till den engelska 'Bill of Exchange Act' och den nordamerikanska 'Negotiable Instruments Law'», direktören vid nederländska transportministeriet Dijkman van Gunstoch prof. Sjur Brækhus, Oslo, för ämnet »Möjligheten av gemensamma regler om transportansvaret för de olika transportmedlen», samt prof. A. van Goethem, Louvain, uti ämnet »Begränsningen av avtalsfriheten i rättsförhållandet mellan arbetare och arbetsgivare». Vid kongressen närvoro ett 150-tal jurister från fyra kontinenter. Förutom representanter för nästan samtliga stater inom Europa väster om järnridån, hade kommit jurister från flertalet stater i Nord- och Sydamerika, från Israel, Egypten, Turkiet och Japan. Från Sverige närvoro hovrättsassessorerna Sigurd Dennemark och Gunnar Lagergren, av vilka den förstnämnde valdes till president för det sammanträde, som handlade frågan om auktorrätten.
    Kongressens syfte ifråga om unifieringsarbetet var icke att fatta några beslut utan endast att diskutera de möjligheter, som må förefinnas till unifiering på olika områden. Kongressen uttryckte emellertid den önskan att Institutet i samarbete med andra kvalificerade internationella organisationer snarast möjligt måtte företaga en förberedande utredning om möjligheten till unifiering av växel- och checkrätten på ett universellt plan.
    De behandlade frågorna voro väl förberedda genom rapporter och diskussionen var livlig och givande. Det allmänna intrycket var att kongressen, som organiserats på ett utmärkt sätt, väl uppfyllt sitt syfte.
    Kongressen avslutades med en stilfull mottagning i parken till Villa Aldobrandini, där Institutet har sitt säte.

G. v. S.