AKTUELLA SPÖRSMÅL
Juridiska uppgifter
nom socialpolitiken. Den svenska socialpolitiken har under senaste decennium uppnått resultat, som för lång framtid komma att framstå som revolutionerande i svenskt samhällsliv. Detta framgår redan av en blick på socialutgifterna i budgeten. Budgetåret 1948/49 skyltar med en siffra på 1,688 miljoner kronor mot 300 miljoner kronor i 1938/39 års budget. Redan beslutade åtgärder komma att under de närmaste åren ytterligare stegra utgiftssiffrorna i statsbudgeten. För att bilden skall bli riktig måste även landstingens och kommunernas utgifter tas med i beräkningen. De utgjorde 1943 26 procent av det allmännas utgifter för sociala ändamål. Utvecklingen kan illustreras också på annat sätt än genom anförandet av siffror. Medborgarna i allmänhet torde vara medvetna om den ökade trygghet den sociala lagstiftningen ger dem, många yrkesgrupper, t. ex. läkare och lärare, ha i sin dagliga yrkesverksamhet kommit att syssla med nya, sociala aspekter och utbildningen av så kallade socialarbetare har väsentligt vidgats. Det har också börjat bli alltmer klart att samhället har att engagera sig i en omfattande upplysningsverksamhet, som syftar till att lära den enskilde hitta i sociallagarnas »paragrafdjungel». Den kommitté, som haft i uppdrag att utreda frågan om inrättandet av ett institut för social upplysning, har nyligen avgivit sitt betänkande. Uppgifterna för en vidgad socialupplysning sammanfattas däri som 1. rådgivning om existerande stödåtgärder; 2. effektivare introduktion av socialreformerna; 3. upplysning om medborgarnas individuella ansvar i det sociala framstegsarbetet; samt 4. höjning av den sociala allmänbildningen.1
Det vore mycket egendomligt om det sociala reformarbetet inte skulle påverka också rättsvetenskapen och den juridiska undervisningen. Praktiskt verksamma jurister inom förvaltningen men också t. ex. domare och advokater komma numera i daglig beröring med både det praktiskt sociala arbetet och den omfattande nya sociallagstiftningen. De äro utan tvivel i behov av lagkommentarer på området liksom av en analyserande juridisk doktrin. Blivande jurister måste kunna påräkna att under sin utbildning få grundlig kunskap om sociallagstiftningen. Den höjning av den sociala allmänbildningen, som statsmakterna eftersträva, torde som en av sina förutsättningar ha en gedigen fackutbildning. Till fackutbildningen hör utan tvivel också att ge landets blivande jurister kunskap om de juridiska sammanhangen kring sociallagstiftningen.
Men praktiska synpunkter som dessa äro likväl underordnade en grundläggande principiell synpunkt. Om man erkänner som ett faktum att det svenska samhället väsentligt förändrats till struktur och funktion genom de socialpolitiska åtgärderna, vilka bygga på lag, administreras av offentlig myndighet och många gånger influera tolkningen eller verkningarna av allmän civil-, straff- och processlag, då måste dessa socialpolitiska åtgärder ha central betydelse för rättsvetenskapen. Denna skulle inte fullgöra sin uppgift om den trots reala förändringar i samhället läte sin synkrets omfatta endast sådana företeelser, som i ett äldre skede vunnit burskap som de ur juridikens synpunkt relevanta.
När den beslutade sjukförsäkringen genomförts kommer socialpolitiken i vårt land att bilda ett färdigt helt — ur politisk synpunkt. Folkpensionering, sjukförsäkring, försäkringen för olycksfall i arbete samt arbetslöshetsförsäkringen komma tillsammans att täcka hela raden av s. a. s. normala risker och resultatet blir ett mycket högt mått av trygghet för den enskilde. De allmänna barnbidragen och andra familjestödjande åtgärder medföra ett systematiskt höjande av levnadsstandarden; via beskattningen överförs medel från de högre inkomstgrupperna till de lägre, vilkas standard höjes. Utrymmet för direkt hjälpande och stödjande åtgärder blir mindre. Om fattigvården och besläktade hjälpformer sammanslås i en enhetlig »socialhjälp», kommer socialpolitiken att inrymma tre grupper av socialåtgärder: försäkringarna, socialhjälpen och de särskilda åtgärderna för omhändertagande av hjälplösa och asociala. Ett politiskt program har fullföljts. Men vidlyftiga koordinerande arbetsuppgifter kvarstå. Bland dem märks den administrativa och juridiska samordningen av socialpolitiken. Här föreligger en viktig legislativ uppgift, för vilken juridisk sakkunskap måste anlitas som biträdeåt den socialpolitiska. Vidare föreligger en mer omfattande rättsvetenskaplig uppgift. Syftena med de olika socialåtgärderna måste klarläggas och undersökas för att en tillämpning av lagarna i lagarnas egen anda skall komma till stånd. Vidare måste lagstiftningen systematiseras i syfte bland annat att göra den tillgänglig för studium. Uppgiften är närbesläktad den inför vilken processrättsvetenskapen ställts i och med processreformen, men den är kanske ändå viktigare eftersom socialreformerna introducerar något helt nytt eller nära nog helt nytt i vår samhällsordning.
De legislativa arbetsuppgifterna bero självfallet av det intresse de styrande framdeles komma att visa för en legal och administrativ samordning av socialpolitiken. Ett begränsat område upptas av de s. k. administrativa frihetsberövandena; där har redan, sedan en debatt förts under några års tid, intresset väckts för en reform av förfarandet för dylika frihetsberövanden, som skulle medföra bättre garantier än de hittillsvarande för en lagtrogen lagtillämpning och för berättigade individuella frihetskrav. Men det är uppenbart att en god rättsordning måste skapas också då andra socialpolitiska åtgärder komma i fraga. Den nya lagstiftningen tillförsäkrar medborgarna förmåner — i den mån de av administrationen förvägras vad de kunna anse i särskilda
fall vara deras lagliga rätt, måste en rättsprövning kunna ske. Olycksfallsförsäkringen har sedan länge erhållit en särskild rättsordning genom instansvägen från riksförsäkringsanstalten till försäkringsrådet. Särskilt sjukförsäkringen men också andra socialåtgärder komma att behöva en motsvarande rättsordning. Frågan blir om särskilda domstolar skola anses behövliga, om de allmänna domstolarna skola kunna ges vissa uppgifter eller om en instansordning skall skapas med regeringsrätten som högsta domstol. De frivilliga försäkringarna, som anknutits till den obligatoriska sjukförsäkringen och folkpensioneringen, introducerar en ny sorts (delvis publik och delvis privat) försäkringsrätt som kan ge upphov till komplicerade problem.
Att hävda att »socialrätten» måste ges ökat utrymme inom de juridiska studierna innebär inte nödvändigtvis att dessa måste omläggas, nya tentamensämnen införas o. s. v. och inte heller att »socialvetenskapliga» aspekter i största allmänhet måste införas i den juridiska undervisningen; när denna är god öppnar den redan nu dörrarna för insikt om det faktum att juridiken är en av socialvetenskaperna, att dess föremål är det aktuella, levande samhället och alt den praktiskt verksamme juristen, för att vara framgångsrik, måste vara medveten härom. Socialrätten kan mycket väl studeras inom nuvarande ämnesgruppering. Men inom de särskilda juridiska ämnena måste vissa förändringar av studierna ske. Det synes orimligt att bestrida att t. ex. arbetsrätten i dag måste erhålla vida större utrymme inom undervisningen i civilrätt än för t. ex. tjugo år sedan, och det är möjligt att särskilda arbetsrättsliga undervisnings- och forskningsprofessurer framdeles komma att bli nödvändiga. Den nya föräldrabalken ger vissa erinringar om att den sociala familjepolitiken påverkar familjerätten. Inom straffrätten göra sig numera helt nya tankegångar gällande mot bakgrund av strafflags- och straffverkställighetsreformerna. Kriminologiska synpunkter börja dominera över tidigare straffrätt, där den stringenta paragraftolkningen mot bakgrund av satsen nullum crimen sine lege dominerade.
Starkast påverkas emellertid förvaltningsrätten av socialreformerna. Socialrätten i ordets tekniska mening har sin plats inom förvaltningsrätten. Där blir det nödvändigt att juridiskt systematisera såväl den lagstiftning som redan tillkommit, som eventuell senare förvaltningsprocessuell lagstiftning på socialpolitikens område. Det faktum att försäkringsformen anlitas i viss utsträckning medför, som redan antytts, att en publik försäkringsrätt kommer att ytterligare utvecklas. Men dessutom torde den nya allmänna sjukförsäkringen och därtill ansluten hälsovårdslagstiftning nödvändiggöra en allmän juridisk analys av samhällets hälso- och sjukvårdande funktioner enligt den lagliga reglering de numera fått. Det faktum att de socialpolitiska åtgärderna ingripa i gemene mans liv lika radikalt som civilrätt och näringsrätt i skeden, då samhällets ekonomiska struktur var en annan, kan inte förbigås. Bland juristerna är inte sällan intresset ganska svalt för dessa nya uppgifter. Mer anmärkningsvärt är kanske, att angelägenheten av ett utvecklat studium av socialrätten som en del av förvaltningsrätten icke understrukits kraf-
tigare i samband med önskemålen om vidgad socialupplysning och ökad social allmänbildning.
Säkerligen är det möjligt att inrymma också en vidgad socialrätt inom förvaltningsrätten som juridiskt studieämne. Men det torde knappast vara möjligt att mycket länge på en och samma juridiska professur lägga ansvaret för studiet av såväl förvaltningsrätt som statsrätt och internationell rätt. Förvaltningsrätten har svällt enormt på senare tid. Detta har bland annat i både forskning som undervisning medfört ett beklagligt tillbakasättande av statsrätten, som också är viktig. För internationell rätt har mycket utrymme aldrig funnits inom de svenska juridiska fakulteterna. Om särskilda professurer inrättades i förvaltningsrätt — sedermera möjligen kompletterade med särskilda forskningsprofessurer i kommunalrätt eller socialrätt — vore det utan tvivel möjligt att förena statsrätt och internationell rätt i en och samma professur. Särskilda professurer i internationell rätt kunna vara nödvändiga som forskningsistitutioner, men ur undervisningens synpunkt torde det inte vara alltför svårt att sammanföra statsrätt och internationell rätt. Särskilda förvaltningsrättsprofessurer torde därför erfordras både för att rädda statsrätt och internationell rätt från att nedsjunka till ringaktade biämnen och för att ge studiet av socialrätten dess tillbörliga plats inom juridiken. Men andra lösningar äro självfallet också möjliga här som i fråga om andra organisatoriska problem.
Hilding Eek.