JO om tillämpningen av RB. JO:s ämbetsberättelse till 1950 års riksdag innehåller i likhet med närmast föregående berättelse en redogörelse för vissa iakttagelser som JO vid inspektioner gjort beträffande tillämpningen av nya RB och dithörande författningar.
    Om partsförhör under sanningsförsäkran i äktenskapsmål har JO yttrat, att de lämpligen böra begränsas till viss eller vissa faktiska omständigheter av avgörande betydelse. Långa beskrivningar av äktenskapliga misshälligheter lämpa sig enligt hans mening inte för sådant förhör. Han säger sig vid något tillfälle ha haft anledning att erinra därom, när i mål om hem-

 

skillnad ena maken tillåtits att under sanningsförsäkran lämna en vidlyftig redogörelse för förhållandena i parternas äktenskap.
    JO har vidare gjort ett uttalande i den mycket diskuterade frågan under vilka former modern skall höras i mål om äktenskaplig börd. Efter att ha erinrat om att enligt föräldrabalken 20:2 modern skall höras i sådant mål, om det kan ske, säger JO:

    »Motsvarande bestämmelse fanns upptagen i 6 § av den tidigare gällande lagen d. 14 juni 1917 om äktenskaplig börd. I fråga om formen för detta hörande av modern må med anledning av vissa iakttagelser som jag gjort erinras om att modern, som redan enligt äldre lag understundom var förmyndare för barnet, numera till följd av bestämmelsen i FB 11:1 regelmässigt intager denna ställning. I sådan egenskap är hon — även om hon icke i målet för talan för barnet — att anse som barnets ställföreträdare och är förty utestängd från behörighet att vittna. Modern skall alltså i dessa fall höras som part, eventuellt under sanningsförsäkran.»

    Om protokollet gör JO det tänkvärda uttalandet, att en stor del av den möda, som för närvarande på sina håll nedlägges på det, i stället synes med fördel kunna ägnas åt andra uppgifter, framför allt utformandet av domarna. Det torde icke vara någon tillfällighet, tillägger JO, att just i de domstolar, där protokollen äro särskilt vidlyftiga, domstolens avgöranden nära nog genomgående fått en alltför knapphändig avfattning.
    JO har iakttagit, att man vid några domstolar brukat vid handläggning inför ensamdomare av mål om hemskillnad, äktenskapsskillnad eller omyndighetsförklaring, anhängiggjorda genom ansökning, ävensom av vissa ärenden föra protokoll genom att å ansökningen eller annan handling i akten anbringa en stämpel, vari efter komplettering med bläck i erforderliga delar angivits domstolens namn och sammansättning, protokollföraren, dagen för handläggningen, uppgifter om parterna samt anmärkning att målet (ärendet) nu avgjordes. Systemet har icke föranlett annan erinran från JO:s sida, än att man vid användandet av stämpeln måste tillse, att den anbringas å papper av föreskriven normalpapperssort.
    Ärenden rörande förordnande av god man, varom förmäles i lagen om allmänna arvsfonden, skola icke upptagas i bouppteckningsprotokollet, förmynderskapsprotokollet eller avhandlingsprotokollet utan skola behandlas som dagboksärenden. Detsamma gäller förordnande av bouppteckningsförrättare enligt 3 kap. 9 § lagen om boutredning och arvskifte. Ärenden om förordnande av god man för förande av barnets talan i mål om äktenskaplig börd skola upptagas i förmynderskapsprotokollet.

B. L.